Citat:
Ursprungligen postat av
noxtrei
tack för svaret kompis!
njae, det finns INGA bra saker kvar med det. ett dygn framför datorn utan att kunna sova, äta eller vara nykter typ.
snöar aldrig in på saker jag tyckte om att göra påtänd, är ensam o håller mig undan allt o alla, orkar inte städa eller ta hand om hemmet längre, tappat kontakten med alla utom min bästa vän, en vän till o min mamma. orkar inte ens raka hakan längre ungefär. finns absolut INGET kul kvar med tjacket, det blir mer ungefär som nån slags tångstanke att få i mig det, trots jag mår skit av det, o det går numer sen jag försöker lägga ner det i cykler på cirkus en vecka utan, sen av nån jävla anledning skaffar jag igen o tänder på. IGEN...o mår pissapa med ångest o numer med tryck över bröstet av ångest under hela ruset, det är liksom det enda som händer. jag är så jävla less på det men det verkar svårt att klippa skiten. haft ett relativt MASSIVT missbruk sista åren. tar 2gram i en dos när jag tar det, o blir knappt ens påtänd av det. lite därför oxå jag ledsnat på skiten.
mvh
Citat:
Ursprungligen postat av
ketaminaballerina
Likadant för mig. Jag blir bara sittandes i soffan och gör absolut ingenting. Det blir bara en ångest av att man ska sitta vaken och inte ens må bra på det, så himla idiotiskt. Sitter och drar lina efter lina för ingenting, det är tragiskt. Sen är jag ren i 3-4 veckor men ändå lyckas jag falla tillbaka, även fast man vet hur dåligt man mår på det, usch.
Sådär blev det för mig efter ett tag då jag började missbruka det dagligen en längre period. Jag injicerade inte dock.
Till slut en dag slogs jag av att inget av det som drog mig att börja fanns kvar längre!
Jag älskade att snöa in på saker, att man fick ideer att sortera grejer eller bygga ihop saker. Man blev besatt av grejer.
Jag gillade hur pratsam och social man blev, att man lockades ut i världen och blev mer utåtriktad.
Jag kunde t om gilla runksessions på nätterna även om det var jobbigt ibland.
MEN sen en dag satt man där, och inser att man undviker folk, man ville inte prata med folk, man orkar inte ens städa eller göra nåt sånt, man är betydligt mer inaktiv, färre steg gångna per dag. Man är inte ens kåt längre. Man är bara vaken.,varken ledsen men inte speciellt glad heller.
Tror inte den där ursprungliga nivån av eufori och livshunger går att få tillbaks på samma nivå igen, ens efter längre uppehåll. Jo, nån enstaka gång. Men kapitalet av lyckoämnen tar slut fortare även efter uppehåll. Det är min erfarenhet. Och då är det ingen större ide att punda hårt längre.