Vem är Gud? Och vem var Jesus egentligen?

Okej, jag kom på ett sätt som kanske kan fungera. Du kanske inte behöver ta till dig en livsåskådning som personlighet och acceptera den 100%, men när du diskuterar så måste du i alla fall låtsas som att du har den livsåskådningen. Tänk att du spelar teater. Du kan ta på dig den rollen, just för den diskussionen, för en annan diskussion kan du ta på dig en annan roll.

Det är det närmaste du kan komma vad du letar efter tror jag. Det skulle faktiskt hålla.

Jag kan jämföra kristendomen med de livsåskådningar jag är tillräckligt påläst i och förstår, vilket naturligtvis är ett begränsat antal i förhållande till hur många som existerar. Jag kan också diskutera samma i relation till dess egna interna struktur.

Därtill kan jag använda systematisk logik och kritiskt ifrågasättande utifrån de argument som framförs inom en specifik livsåskådning. För detta krävs ingen egen livsåskådning; det räcker med det som faktiskt sägs för att pröva antingen koherens eller faktamässighet.

Diskussion handlar inte alltid om att nå en slutsats. Den kan också utgöra ett intellektuellt utbyte, men även fungera som ett sätt att få sina livsåskådningar utmanade och prövade. Men det kan också bara vara kul eller intressant att diskutera.


Det kan framstå som främmande för den som är fast förankrad i en livsåskådning, och ett sådant förankrande är en betydande orsak till konflikter mellan individer. I vissa fall har det till och med lett till att människor varit beredda att döda varandra.

Till viss del. Men det är mer snarligt en metod i sitt grundläggande utförande, en metod att frigöra sig från lidande.

Okej, detta låter ju ändå mer rimligt än hur jag förstog det förut. Då försöker vi då, vad tycker du om detta? Hur ser du på det? Kan du jämföra med andra livsåskådningar, och ge någon typ av åsikt eller analys om det?

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC6172100/

"The combination of the preceding nine lines of evidence converges on the conclusion that near-death experiences are medically inexplicable."
"NDEs are, in a word, real."


https://www.nderf.org/NDERF/Research/beingsstudy.htm

Jesus 12.7%
God 5.4%
Angels 4.8%

Nära döden upplevelser bevisas verkliga av studien, alltså att de inte produceras av hjärnan utan faktiskt händer i en annan verklighet/dimension.

Jesus påträffas i 13% av fallen, gud i 5.4%, enligt statistik. Inga andra religiösa figurer påträffas på något konsistent sätt.

Jag tycker detta är väldigt starka bevis för efterlivet, och kristendom.

Gör din grej.

edit:
en till sak jag såg nu. Jag bad dig om din åsikt/analys om detta förut, ditt svar var att du hade ingen livsåskådning, istället för att ge ett riktigt svar. Det var ju det som startade hela den här linjen om brist på livsåskådning. Se själv:
(FB) Vem är Gud? Och vem var Jesus egentligen?

Dessvärre gäller samma förfarande, och jag kan förklara varför.

Det beror på att jag behöver en konkret erfarenhet av ett efterliv för att med säkerhet kunna uttala mig om dess aktuella realitet. Detta innebär dock inte att jag avfärdar dess potentiella realitet.

Med andra ord kräver det att jag dör.



Visdomen är att sann kunskap inte enbart kan grundas i teori, utan också kräver en motsvarande konkret erfarenhet. På samma sätt som en vetenskapsman behöver genomföra ett experiment för att testa att sin teori stämmer.

Dessvärre uppstår här en viss problematik i fråga om att aktualisera en potentiell realitet form av ett efterliv att erfara. För att uttrycka det trubbigt så är jag inte villig att döda mig själv för att testa.

Denna information visar sanningen, även andra bevis som jag visat. Du har möjligheten att acceptera sanningen, eller avfärda den. Älskar du sanning?

Enligt mina premisser för att acceptera något som sanning eller fakta är detta inte tillräckligt i det här fallet. Det hamnar snarare i kategorin tro, vilket jag i regel undviker, men det innebär inte att jag avfärdar det som osant.

Samtidigt uppskattar jag att det finns vissa mysterier att reflektera över, och döden är för mig ett sådant mysterium.

Ingenting kan någonsin bevisas till 100%, men i alla fall att sannolikheten är tillräckligt hög för dig att dedikera ditt liv till det? För det är vad gud ber dig att göra, om du står framför honom, kommer du säga att bevisen var otillräckliga? Att om du bara fått en till länk med mirakel så hade du gjort det? Ett till argument? Att det var vad som saknades?

Nej, om så är fallet hade jag sagt samma sak till gud som jag säger till dig: att jag behöver (behövde) dö för att erhålla förståelse.

Men jag tror heller inte på den kristna gudaföreställningen, så det är inte ett relevant dilemma för mig.

Jag säger till dig nu, det är i detta livet här och nu som valet görs, om du valde förnekelse trots att förståelse fanns tillgänglig så kommer du stå till svars för det, inga ursäkter kommer finnas.

Detta handlar om mer än liv och död, du kan inte ignorera gud under tiden som spelar roll, och sedan söka hans närvaro när testet är över.

Tänk noga hur du vill fortsätta.

Jag kan inte och kommer inte att skrämmas till tro. Det är inte rätt väg.

För den som inte vill tro är det ett hot, för den som vill tro är det ett löfte.
Om du tror av rädsla så är ditt hjärta fel i vilket fall. Det måste klicka, och då blir tron av kärlek.

Då hotar du mig i så fall.