Svenska mäns kläder: ”Aldrig varit sämre”

En?

Trodde dom var fem i ”Fab Five”?

Italienarna gör de finaste herrkläderna helt klart. Corneliani, Brioni, Canali m.fl. Och skor också. Britterna kan också göra fina kläder men det är generellt sett ett annat stuk, lite grövre, lite tyngre. Tweedd o.s.v. Samma med skor. Lite grövre, lite tyngre. Passar vårt klimat nio månader på året.

Vilket är min poäng. De arga männen som grinar över att en kvinna klagar på mäns klädstil behöver inte känna sig så jävla kränkta.


Teorin som framförs i artikeln är att svenska män bryr sig mer om kroppens och ansiktets utseende än klädernas. Män gymmar och använder smink i betydligt större utsträckning än förr men verkar bry sig mindre om att klä sig stiligt. Det är mycket ovanligt att se män i kavaj på stan t.ex. Tighta vita t-shirts som ska framhäva biceps är desto vanligare.

När Göteborgs stadsnarr Kristian Wedel skulle brösta upp sig mot snygga alfakillar i jeans o viit tajt tischa och kallade dom för fjantar kom han klampandes så här - inte ens Rut 95 år skulle pilla på sitt bär åt bilden på flanen

Idioten ränner alltid omkring med näbbskor o kostymer för kompensera för att han är en super flane

https://postimg.cc/CR6qJs0M

Beror på vilken man. Vissa har smak för stil, andra kör på det som är trendigt och "märkes" vilket inte alltid blir så lyckat. Men en del klär sig bra.

Huvudsaken är att man får klä sig hur man vill, oberoende av vad andra anser om det.

Torsten Jansson har man sett ibland , hans jävla rutiga skjortor skulle se förjävliga ut på många men det passar han bra faktiskt

Men en snygg atletisk kille passar lika bra i tajt tischa o cargopants som jeans o bläzer

Kunde fan inte bry mig mindre om hur folk går klädda och inte fan var det bättre på 70, 80 eller 90-talet men varje decennium har sin stil och charm!

Att klä sig i frack och hög hatt dog ut för länge sedan..

Nja jag ser ingen som bär shorts vid 13–17 grader men somliga har ju väntat hela vintern på att få lite mer värme och sol så shortsen kommer på något tidigt ibland.

Angående södra Spanien så anledningen till att du ser spanjorerna i byxor är för att dom är vana vid värme medans många från norr inte klarar av så varma kläder i 30 grader. Ibland dyker dom upp i kavaj i ull mitt i sommaren ser inte skönt ut.
När dom kommer till Sverige som studenter så är det en rejäl dunjacka gjord för -5 till -25 fast dom har den i 10 plusgrader istället medans jag har en tunn jacka. Olika termostater i kroppen så att säga. Du applicerar mode och klädsel från en annan del av världen med helt andra förutsättningar på svenskar och vårat klimat. Givetvis kan man klä sig snyggt även i shorts, det blir lite von oben attityd att se ner på människor som bär shorts.

I princip ingen går omkring i shorts i dom temperatur erna som du pratar om. 20 grader däremot då dyker folket upp i shorts i Sverige.

Då förstår jag du baserar hela ditt resonemang på att du är frusen så byxor i 30 grader fungerar bra för dig medans vi andra svenskar lider istället.

Under pandemin så började människor prioritera att klä sig skönt men mindre elegant för vem skulle man klä upp sig för på zoom hemma i köket och det har fortsatt. Vårat klimat gör det ju inte så roligt att köpa dyra kläder och gå runt i heller som du påpekar.
Nästan så att människor anpassar sig till sin närmiljö vem kunde tro det, haha.

Svenska kvinnor är jäkligt fina på lördagkvällar när dom går ut annars så struntar dom flesta i det.
Ja samhällsklimatet har gått åt helvete tyvärr tredje världen var viktigare än svenska folkets välbefinnande. Känns som att det mesta går åt fel håll.

Det är alltid rörande när någon gör “fältstudier” av mäns kläder i Stockholms innerstad och sedan blir chockad över resultatet.

Tydligen består observationen av att män bär stretchjeans, kortärmade skjortor och någon slags västkombination, vilket enligt artikeln är ett civilisatoriskt haveri.

Man kan ju undra hur män någonsin lyckades bygga broar, starta företag eller uppfinna saker innan de började koordinera sina outfits enligt kulturskribentens preferenser.

Det mest fascinerande här är inte att någon tycker att män klär sig illa – det är att någon tror att män i gemen sitter och väntar på att få veta det.

Riktiga män (alltså de som har annat för sig än att analysera varandras cardigan-val) ägnar ungefär noll sekunder åt att fundera på hur andra män klär sig. De har jobb, problem, projekt och möjligtvis en grill att optimera.

Att då läsa en text som i princip skriker “ni måste vara mer begärliga i era outfits” känns lite som att få ett stylingtips mitt i ett elavbrott. Intressant timing.

Samtidigt finns ju motpolen: de som faktiskt bryr sig. Inte bara lite – utan så mycket att det nästan blir ett heltidsjobb att se “naturligt avslappnad” ut.

Det är här hipstern kommer in, som enligt manualen ska se ut som att han slängde på sig något slumpmässigt, men i verkligheten planerat varje lager i en färgpalett av “nyanser av grå ångest”.

Artikeln verkar efterlysa mer av detta – mer medveten stil, mer regler, mer “sexighet” i garderoben. Vilket ironiskt nog leder exakt till det fenomen som redan är mest tragiskt: män som ser ut som moodboards snarare än människor.

Att lägga tre timmar på att välja en beige cardigan som signalerar “jag bryr mig men på ett avslappnat sätt” är i sig kanske det minst avslappnade som existerar.

Och så har vi förstås platsen för denna modetragedi: Stockholm.

Det är svårt att ta en stilanalys på allvar när den är baserad på några timmar i det som i folkmun kallas fjollträsk – en stad där espresso är viktigare än funktion och där även byggarbetare ser ut som de är stylade för ett reportage.

Om slutsatsen från en promenad där är att “män klär sig fel”, så kanske problemet inte är männen. Det kanske är att man gått runt i en miljö där normal klädsel betraktas som ett brott mot estetiken.

Sammanfattningsvis:
Artikeln beklagar sig över att män inte klär sig tillräckligt bra, medan majoriteten av män helt obekymrat fortsätter klä sig… tillräckligt.

Och någonstans där, mellan stretchjeans och existentialistiska cardigan-val, känns det ändå som att den enda grupp som faktiskt lider är de som bryr sig mest.