Citat:
Ursprungligen postat av
hextern
Jag tror det är en närmast "naturlag" att det föds färre barn när hela samhällen får det allt bättre. Så ser det ut överallt. Sen finns det skillnader emllan olika länder men ner går det väl överallt vad jag vet.
Men det är konstigt känner jag personligen. Vi väntar barn nummer 2 och för mig känns det som ekonomisk trygghet och möjligheten att vara pappaledig osv är viktiga.
Det är jättekonstigt. Jag förstår visst att man vill ha barn i fattiga länder där det inte finns någon allmän pension eller äldrevård, och där barnen är den enda tryggheten för ålderdomen. Men detta är ju inte de enda orsakerna till att folk i alla tider har önskat sig barn. Man vill ha en mini-me, pappan vill ta med sig sina söner på sitt arbete och sina intressen, och mamman vill göra samma med döttrarna. Man vill ha en familj omkring sig - inte ens i ett land med fullt utbyggd välfärd kan ju anställd personal av olika slag (vårdpersonal, socialtanter...) ersätta egna barn och barnbarn som man hör ihop med, och där man kan ge varandra ömsesidigt stöd och trygghet...
Och kvinnor brukar vilja uppleva graviditet, förlossning, att sköta ett spädbarn och vara ute och gå med det i vagnen, kanske sy och sticka små söta plagg till det... Det är naturliga kvinnliga erfarenheter. Man vill göra alla de där sakerna tillsammans med sin familj som man gjorde med sin egen familj när man var barn. Jularna och de andra storhelgerna med alla dess traditioner, helgaktiviteterna (muséer, stall, simhall...), sommarstugan, resorna...
Många vill också bli mer engagerade i samhället genom dagis, skola, närområdessamverkan... För att inte tala om att man vill veta att man fört sina gener vidare - också en sådan där grundläggande mänsklig grej. Man vill lämna vidare sina arvklenoder, tänk så tråkigt om de skulle gå till främmande! Man vill veta att man kommer att finns med i släktträdet hos sina efterkommande, när de intresserar sig för sin släkt. Om 100 år, 200 år, 500 år... Man blir aldrig helt bortglömd, världen blir aldrig precis likadan som den skulle ha varit om man aldrig hade funnits (eller aldrig fått barn), eftersom ens barn, barnbarn, barnbarnsbarn o.s.v. kommer att påverka den på olika sätt. Förhoppningsvis till det bättre!