Citat:
Ursprungligen postat av
dcim2
Paradoxen är ju att desto mer staten satsar på välfärd, barnomsorg, jämlikhet ju mer sjunker barnafödandet. Sverige har idag lägre naivitet än USA, då ingår t o m alla invandrare i Sverige som skaffar många fler barn. (Vilket ändå är en större % än USA).
Nästan som staten tagit bort alla naturliga incitament för en kvinna att hitta en man att bilda familj med och barnafödandet för att säkra framtiden.
Säger inte det är rätt eller fel. Men det finns nog underliggande biologiska krafter samhället signalerar omedvetet.
USA har inget gratis dagis (svindyrt), ingen föräldraledighet, folk har knappt semester, dyr skola, sjukförsäkringen. Ändå är det fler som skaffar barn där! Även om man bryter ner det på inkomst grupp, den inkomst grupp som har lägst barnafödande i USA (medelklass) skaffar ändå fler barn än snittet för Sverige! Och mycket högre än svensk medelklass!
Ser man på länder med ännu sämre skyddsnät så är det *tada* ännu fler som skaffar barn! Visst det finns undantag, men generellt håller korrelationen även för I-länder. Mer välfärd. Mindre barnafödande.
Främst tror jag allteftersom välfärden kollapsar i Sverige ju fler kommer skaffa barn. Så det har inget med personers ekonomi att göra. Mer välstånd och välfärd leder bara till att folk blir mer egoistiska och narcissistiska och fokuserar mer på egoistiskt "självförverkligande" istället för på samarbete och överlevnad för flocken.
Med Sveriges generösa system borde det födas hur många barn som helst! Nu säger folk det är pga invandringen ingen vill skaffa barn. Men Danmark har lika lågt och Norge och Finland ännu lägre!
Även denna tråd är ganska talande, så länge folk fokuserar på det ekonomiska spelar det ingen roll vilka ekonomiska incitament man ger folk. Du kommer alltid kunna spara *ännu mer* på att inte skaffa barn!
Sveriges sociala förmåner är unika och det är klart att vi utnyttjar dem. Men jag tror barnafödandet här i många fall har med medveten planering att göra. Man vet på ett ungefär var gränsen går.
En medelklassfamilj i både Sverige och i USA brukar väl oftast tänka ut hur deras familj ska se ut; dvs hur många barn de kan och önskar få. Motsatsen bland USA:s många olika kulturer är att en del börjar föda barn redan vid 13-14-årsåldern, d.v.s. oftast barn i utsatta områden som blir oplanerat gravida.
USA:s "public schools", där 83% av alla barn och tonåringar går, är gratis. Det är de åtråvärda privatskolorna som kostar. Universitetsutbildning vid en elitskola kostar också skjortan, men det finns stipendier för duktiga studenter utan större pengakapital samt mindre kostsamma skolor att välja på. Att ge sitt barn en elitskoleutbildning är förstås som att ge det en biljett till ett välbetalt arbete i ett USA där konkurrensen på arbetsmarknaden är oerhört hög.
Förutom möjligheten att få en högre utbildning gratis i Sverige är utbildningen i sig själv kvalitetsorienterad och möter hög standard jämfört med många andra länder.
Som du skriver, har vi i Sverige sjukförsäkring, vilket arbetsgivaren i ett land som USA ofta står för. Sedan finns det ju litet pengar från social security. Dock vill inte alla amerikaner ha bättre sjukförsäkringar då de är så oerhört rädda för att behöva betala mer skatt. Dessutom tror en del att de får sämre sjukvård om den är subventionerad och samma gäller med skolorna. Många anser att undervisningen, särskilt i de lägre årsklasserna, måste bli sämre om den inte är dyr (privatskola).
Långa betalda semestrar har vi också, medan dessa är kortare i USA (standard 10 arbetsdagar). När jag beskriver våra svenska förmåner för t.ex. amerikaner, slutar det nästan alltid med att "ja, men ni betalar ju så höga skatter." Personligen har jag aldrig betalat mer skatt än när jag arbetade i USA.
Men jag tror att de flesta som åtminstone känner ansvar för sig själva, har förnuft och vet vad de själva klarar av som föräldrar inte sätter fler barn till världen än de mäktar med trots att det finns så bra sociala förmåner i ett land som Sverige. Men så finns det undantag förstås.
