Citat:
När en person väl har dömts till säkerhetsförvaring så är det beteendet under inlåsning som avgör om de faktiskt får sitta inlåsta resten av livet, precis som för en person som har dömts till livstids fängelse. Skillnaden är att en domstol kommer inte låta beteendet under inlåsning vara vägledande för beslutet att döma någon till livstids fängelse från första början. Fängelse kan dömas ut på livstid endast om det är föreskrivet för den aktuella brottstypen. Det är ganska få brott för vilket det är fallet.
Okej. Är ändå nyfiken på kriterierna för en prövning vid säkerhetsförvaring. Kommer det vara på beteendet under inlåsning eller utgår man från brottets karaktär? Är det det senare så känns det som det är onödigt med prövning, är det det tidigare så är jag nyfiken på den praktiska skillnaden från livstid.
Eller har jag missat något? För det är för vanliga människor och inte de som döms för psyk?
Eller har jag missat något? För det är för vanliga människor och inte de som döms för psyk?
Om du till exempel har en serievåldtäktsman som för femtielfte gången döms för våldtäkt finns idag ingen möjlighet att ge ett tidsobestämt fängelsestraff ifall brottets karaktär är sådant att det inte motiverar livstids inlåsning. Om du ”bara” har våldtagit någon så kommer du med dagens regler inte dömas till livstids fängelse, oavsett hur hög återfallsrisken är. Att tidigare ha dömts för våldtäkt kan visserligen leda till ett strängare straff, men inte livstids fängelse. Det är där som säkerhetsförvaring kommer in i bilden.