Ljuger kvinnor aldrig om våldtäkt?

Debatten skulle snedvridas direkt. "Regeringen gör inte våldtäktsoffer trodda"... "- Färre kvinnor kommer våga anmäla", säger professor i jämställdhet på Umeå universitet.

Från feminstiskt håll ja. På sikt tror jag att det skulle stärka kvinnor juridiskt som faktiskt blivit våldtagna. Idag är ju advokater, åklagare och domare medvetna om denna kvinnliga strategi för att komma åt en man vilket säkert leder till misstro mot våldtagna kvinnor generellt.

Dels är det inte vanligt med falska anmälningar, även om de förekommer -- man måste skilja på allt eller inget fenomenet.

Sen förstår jag din tankegång om att bestraffa falska anmälningar - har själv en anhörig som råkat ut för det, (våldtäktsförsök), dock friades han ganska omedelbart och på alla punkter redan efter gripande och förhör -- och tjejerna misstänktes istället för grov misshandel och falsk anmälan, vilket tyvärr senare lades ner.
Detta trots att han var tredje killen som råkade ut för just dessa två tjejer - med just grov misshandel och falsk anmälan som resultat, och med nedlagt åtal som följd.

Problemet med att väcka åtal för falsk anmälan är dock hur man skall bevisa att anmälan är falsk -- när upplever en tjej att ett våldtäktsförsök eller en våldtäkt äger rum -- en tjejs upplevelse behöver ju inte ha samma definition som lagen, det är ju därför vi har domstolar som avgör vad som är den riktiga definitionen av händelsen, och vad som går att leda i bevis.

Om vi kan anmäla alla fall som inte går till åtal, och inte leder till fällande dom, så skulle det innebära att vi skulle åtala en massa våldtagna tjejer för att bevisen inte höll för att fälla GM -- det skulle bli en orimligt, och det skulle leda till att man inte vågade anmäla när man blev våldtagen.

Men visst, NÄR man kan leda i bevis att det handlar om lögn med ont uppsåt så skall det självklart leda till åtal -- men de fallen är tyvärr få, bevisningen svår, och fällande domar extremt sällsynta.

En våldtäkt är en våldtäkt, huruvida en tjej eller kvinna "känner" sig våldtagen är ointressant. Detta får hon reda ut innan hon anmäler. Har ej en våldtäkt ägt rum och detta kommer till rättens kännedom bortom allt tvivel så bör en sådan anmälan genast leda till åtal för falsk angivelse. I den här frågan står kvinnlig trygghet( ingenting jag motsätter mig) direkt emot manlig trygghet( inget samhället värdesätter).

Dessutom är det visst ganska vanligt, inte i hälften av alla våldtäktsanmälningar naturligtvis men vill du få det till att handla om enstaka undantagsfall?

Nej, en våldtäkt är inte en våldtäkt, och ett mord är inte ett mord -- inte förrän åtalet har lett till fällande dom så vet vi hur det med rättens ögon skall definieras.

Menar du att om någon blir nersparkad och det inte finns vittnen så gärningsmannen frias så skall offret åtalas -- för per definition var ju den åtalade oskyldig?

Det är nämligen det du säger när det gäller våldtäkt -- kvinnan skall innan veta hur rätten dömer -- så fungerar det inte.

Jag kan vara våldtagen, men det håller inte för åtal, och det håller inte för dom -- likafullt måste jag ha rätten att anmäla och få min sak prövad och få veta att bevisen inte räcker, eller att utredningsmaterialet inte är starkt nog att driva till åtal -- det skall jag som våldtagen inte behöva bedöma innan.

Förstår du hur jag menar?

Inom alla brott, alla brottstyper, så finns fler misstänkta, utpekade än dömda -- skillnaden på våldtäkt och pedofili/incest är att de är väldigt stigmatiserande brott att bli misstänkt för -- men oskyldigt misstänkta och utpekade förekommer i alla brott - därför har vi också en rättsprocess som skall se till att det är JUST de mest misstänkta som åtalas, och de skyldiga som döms.

Anmäldes bara skyldiga, då behövde vi inga domstolar -- då var allt klappat och klart vid anmälan.

Enstaka falskanmälan gällande våldtäkt -- jag har hört siffror mellan 1-10% och gissar att det ligger ganska nära sanningen. Det handlar lite om vad man har för definition på falskanmälan osv.

Dock 1-10 av 100 är ganska många. Viktigt är att hålla i minnet, att dessa döms inte för våldtäkt -- men de utsätts för obehag och stigmatisering i och med anmälan och utredning.

Att någon döms oskyldigt för våldtäkt -- extremt sällsynt skulle jag säga, men det har säkert förekommit.

Ganska vanligt! Göran Lamberts var tvungen att efter påtryckningar från riksdagsmän och ledande advokater ta tag i åtskilliga fall av dömda våldtäktsmän och pröva fallen igen. Många ansågs felaktigt dömda. Hur många det sitter idag och hur många det satt innan de fall Lambert prövade går inte att säga. Men med tanke på det så kalladee stickprov som gjordes så verkar det inte ha varit bättre innan och inte idag heller.

Ganska vanligt är ingen siffra -- rör det sig om en på tusen, eller en på tiotusen?

De fall som Lambertz tittade på var ju ifrågasatta fall, han tittade ju inte på ett genomsnitt och fick fram ett procentuellt tal -- alltså om han tittade på tio fall och fick fram fem -- så betyder det inte att det sitter 50% oskyldiga -- man måste sätta saker i relation till det kontex de sker i.

Oskyldigt dömda är sällsynta i svenskt rättsväsende.

Dessutom tittade han på FELAKTIGA domar -- inte på OSKYLDIGT dömda, vilket också är skilt från varandra.
Av de domarna han tittade på kunde han alltså säga att det i vissa fall hade gått tvivelaktigt till, eller att bevisvärderingen varit tvivelaktig -- det betyder inte att den åtalade varit oskyldig till brottet -- för det är inte det, utan rättsprocessen han granskat.

Återigen äpplen och päron.

Nej. Då förklarade jag mig dåligt. När det kommer till rättens kännedom bortom allt tvivel att kvinnan inte varit utsatt för våldtäkt, inte när det saknas tillräckligt med bevis för att döma en eventuell våldtäktsman. Det finns naturligtvis en stor gråzon mellan dessa då åtal inte bör väckas men när det går att bevisa att kvinnan farit med osanning så bör hon automatislt åtalas allmänt och finns hon skyldig så bör straffet vara lika strängt som för våldtäkt.

Det verkar vanligare än vad du tror, jag har hört siffror mellan 10- 33 procent av våldtäktsanmälningarna som kommer in. Dessa siffror vet jag inte om dem är sanna så ta det för vad det är. Då är det inte ett litet problem, då händer det systematiskt. Mycket beklagligt.

Hur vet du det? Kan du backa upp detta påstående på något tillförligtligt vis eller är det din egen personliga uppfattning?

Vi har två problem i Sverige som i gemensam samverkan riskerar vår rättssäkerhet i våldtäktsfall; dels har vi haft en stark feministisk strömmning med enorm påverkan på vår livssyn likväl som på vår statsapparat och dels är har vi i detta land en fallenhet för moralpanik. Dessa två tillsammans blir en olycklig häxbrygd inhälld i en rättssal.

Möjligheten att åtala finns redan idag, men som sagt, det är ju svårt att leda i bevis, och åtalen läggs oftast ner.

Diesel på BrÅ hade gjort någon undersökning ute bland polisdistriken 2006 har jag för mig, om visade på 1% falskanmälningar -- sen har jag hört upp till 10%, och jag tror den sanna siffran hamnar däremellan.

Kan du backa upp motsatsen -- eller skall vi utgå från folks gissningar när det passar agendan, och inte utifrån de fakta som vi har för handen?

Jag har suttit med i X antal rättegångar, läst X antal domar, och är ganska bekant med förfarandet -- jag har dessutom de träffat X antal "oskyldiga".

I övrigt får man gå på den officiella statistik som finns - hur många ärenden får resning varje år?

Tror du svenska myndigheter har som självändamål att hålla oskyldiga inlåsta?

Det var ditt påstående , inte mitt. Ditt självupptagna dravvel där du läst ex antal domar, sett ex antal rättegångar och bla bla bla är helt ovidkommande.