Rektor: "Vi ADHD-medicinerar barn som bara behöver släppa skärmen”

På en resa jag gjorde, var det ett TV-program på hotellrummet om just det rektorn hävdar. Att barn inte har uthållighet att lära sig över tid, pga av att de har blivit tillvanda med snabba kickar via dator/social medier. Detta påverkar naturligtvis deras hjärnor och gör dem okoncentrerade, rastlösa med sämre förmåga till inlärning som kräver fokus och tid. Exakt samma symptom som ADHD ger.

De professionella i det TV-programmet, som jag tror var nederländskt, var så pass oroade över denna utveckling, att man ville föra upp ett förbud på EU-nivå mot överdriven användning av mobiler/datorer hos barn.

För skojs skull googlade jag på följande:
"psykolog adhd"
De första 2 sidorna var bara erbjudanden om utredningar. Billigaste pris: 15.900:-. Så då vet ni vad det kostar att få ett intyg, ifall husläkaren säger att ert barn är friskt och bara behöver röra på sig mer.

På sidan 3 dök 1177 upp. Därefter ytterligare tre sidor med huvusakligen erbjudanden om utredningar.

På sidan 7 fanns en länk till en debattartikel från "Sveriges Neuropsykologers Förening":
”Orimlig ökning av adhd-diagnoser”
https://www.svd.se/a/EQOGR2/snpf-ori...adhd-diagnoser

Vem skall man tro mest på? Psykologerna eller "marknaden"?
Kanske recept på en boll istället för piller? Kanske ett recept på en billig burner-phone som det bara går att ringa på? (Och spela "Snakes", förstås!)

Vården medicinerar inte eller ger diagnosen adhd bara för att barnet är uppe sent eller är trött en dag.

Vården gör en grundlig utredning innan de ställer diagnosen.

Inte sett ett barn eller vuxen som adhd medicineras som inte behövt det.

Ja det är skrämmande, ju mer PK-snack man svänger sig med desto mer exkluderande verkar samhället bli.

Ja, det är big biz.. big farmas lakejer har garanterat stor närvaro även här på flashback.

Alkoholkonsumtionen har minskat sedan 00-talet, men det tunga missbruket har ökat totalt sett. Så det finns inget som helst stöd för att diagnosticering eller behandling av ADHD förhindrar missbruk, varken på individ- eller samhällenivå.

Däremot är det fetade en sån där feelgood-grej som läkare brukar säga, när de drabbas av dåligt samvete för alla ADHD-diagnoser de tvingas ställa.

Har inte läst hela tråden, men man ska också ha i åtanke att många föräldrar som inte pallar gärna tar den bekväma flykten till diagnoser…

Inte konstigt alls, minns redan under 90-talet o tidigt 2000-tal att flera av gamerkidsen bara satt och slappade helt under lektionerna med 0 intresse för det som kom upp på lärarens tavla då fokuset låg på det som hände hemma efter skolan.

Dataspelande och framförallt TikTokandet höjer dopamintrösklarna såpass att saker som annars är mildt kul blir tråkigt och tråkiga + jobbiga saker blir outhärdliga. Samt gör en mer benägen att dras till andra saker som höjer dopaminet på kort sikt som energidricka och substanser.

Först är det en sak som jag undrar, för jag har hört två olika saker och vet inte vad som är rätt.

1. "ADHD-mediciner används för att hålla barn som egentligen inte har ADHD lugna. Dessa barn kan ha andra problem som de borde få hjälp med i stället, t.ex. i skolan eller i hemmet eller på båda ställena."

2. "ADHD-mediciner har ingen som helst effekt på ett barn som inte har ADHD - man kan inte laga något som inte är trasigt - så om barnet feldiagnosticerats så upptäcker man det mycket snart när medicinen inte har någon effekt, och då sätter man ut medicinen och söker vidare efter andra orsaker till barnets problem".

Om punkt 1 ovan är sanningen, så är det ju alldeles förfärligt! På denne rektor verkar det som att det ÄR sant...

Visst är det så, och det beror också ofta på att de helt enkelt inte orkar uppfostra sina barn. Då blir det lättare att hålla dem lugna med hjälp av skärmarna, eller ännu värre mediciner. Det är i och för sig inte nytt, förr kunde mångbarnsmammorna som inte orkade med alla ungar ge dem en klut doppad i brännvin att suga på...

Anledningen till att föräldrar inte orkar numera är inte stora familjer utom i den muslimska befolkningen, utan mammor som arbetar heltid och ensamstående mammor (som fått barn i så tillfälliga förbindelser att barnafadern inte blivit kvar som ett stöd överhuvudtaget). Alla dessa tre orsaker - stora invandrarfamiljer, heltidsarbetande mödrar och de många ensamstående mödrarna, måste vi försöka göra något åt. Annars kommer det att fortsätta så här.

Det här var nytt, vad intressant

Angående skärmarna, då, så fattar väl vem som helst att det inte kan vara bra, av en massa orsaker. Det är så mycket som man ska lära sig i barndomen och tonåren, saker som inte går att ta igen i vuxen ålder, och som påverkar en livet ut.

T.ex. är det väldigt viktigt att läsa riktiga böcker, både romaner och faktaböcker, och successivt allt svårare sådana. För språket, språkkänslan, skrivförmågan, inlärningsförmågan, koncentrationsförmågan, det logiska tänkandet, faktakunskaperna, förståelsen för olika typer av människor och relationsproblem... De korta texter - och ofta med dåligt språk (t.o.m. kvällstidningsjournalisterna gör många språkfel numera) - som vi läser på nätet är inte alls samma sak, de räcker inte till. (Förutom när det gäller faktakunskaper, dem kan man få från Wikipedia t.ex., men då gäller det att man aktivt söker upp sådant innehåll. Det finns inte på Tik Tok. Och något STÖRRE djup blir det inte på Wikipedia heller.)

Men även annat: alla barn behöver utöva någon idrott för att öva upp musklerna, konditionen och koordinationen, stärka skelettet o.s.v.. Och även den konstnärliga sidan är viktig: alla barn borde göra någonting med musik, dans, konst eller konsthantverk tycker jag. Det insåg man redan i Enderun-skollan ("prinsskolan" i Istanbul under det Ottomanska imperiet, där man utbildade de blivande sultanerna, generalerna, statstjänstemännen, lärarna, vetenskapsmännen o.s.v.), att det behövs något konstnärligt också för att skapa hela människor, well-rounded characters. Så alla pojkarna måste ha minst en sådan sysselsättning också, t.ex. finsnickeri, miniatyrmålning, smycketillverkning, mosaik, keramik, spela ett instrument... Allt detta missar dagens ungar som bara sitter med sina skärmar och upplever allt i indirekt form, och inte med sin kropp och sina händer!