Rektor: "Vi ADHD-medicinerar barn som bara behöver släppa skärmen”

Det ligger väl något i vad rektorn säger, men jag tycker han ska ta och lugna ner sig lite, när han går så långt som att säga att barn på hans skola är feldiagnosticerade. Vilka barn då? Kan han peka ut några elever? Och han är som sagt inte läkare eller psykolog, utan rektor.

Som rektor riskerar han också att tala i egen sak lite. Att så många ungar får en diagnos, leder till att en massa elever får anpassad studiegång, vilket är dåligt för skolresultaten.

Min uppfattning är att problemet inte nödvändigtvis är att man ser ADHD överallt där det inte finns, utan att man intresserar sig så mycket för människors (inklusive barns) brister. Vi måste våga fråga oss om det verkligen alltid är till gagn för personer med neuropsykiatriska tillstånd, att få en diagnos. Det är ett evigt tjat om att "bitarna faller på plats" och att man får "rätt hjälp", men man pratar inte lika mycket om det livslånga utanförskap man skapar när man fokuserar helt och hållet på barnets tillkortakommanden, och skickar barnet till CP-gymnasium, aktivitetsersättning och förtidspension.

Jag tycker tyvärr inte att killarna som idag får asperger/autism-diagnos verkar bli särskilt hjälpta av det. De sjunker bara ner i djupare hopplöshet, och fastnar i någon sorts rättshaveristiskt läge, eftersom de ständigt får höra att de inte ska anpassa sig till världen, utan att världen ska anpassa sig till dem.
De blir lätta offer för incel-kulturen, och fastnar i nihilism, bitterhet och kvinnohat.

Det ena behöver inte uteslutna det andra, men självklart är det så många tänker eftersom det är enklare så.

Med det sagt så är det givetvis objektiv sanning att skärmar, sociala medier osv har fullständigt krossat den mänskliga hjärnan på många plan. Inte minst yngre och de med en viss neurologisk problematik sedan tidigare. Folk i allmänhet har problem med att känna känslor. De blir robotliknande och tänker ”jag borde känna detta just nu, men varför gör jag inte det?”.

Tekniken kommer vara vår undergång och vi börjar se det nu.

/Skrivet på min iPhone efter att ha slängt bort min värdefulla tid på lite slötittande på youtube. Se där!

Fast egentligen är det inte riktigt så enkelt. En läkare som ska diagnosera ska ju följa icd11 och liknande riktlinjer för diagnos. De får alltså inte på helt eget bevåg avfärda på andra grunder, när symptombild etc stämmer överens.

Föräldrar, lärare och andra har en helt annan inblick i systematik i vardagslivet

Fast rätt sorts medicinering fungerar för väldigt många, medans all sorts felaktig medicinering i stort sett alltid är ett "rävgift". Långt ifrån alla som har ADD eller ADHD behöver egentligen medicinering, men för andra är rätt medicin som att helt plötsligt se ett autostereogram eller hitta rätt fokus på en kamera.

Så sant. Och dessutom kan man få problem med att få körkort, truck-kort, göra militärtjänsten och mycket annat som man kanske vill senare i livet.
Så många vars föräldrar lyckades skaffa en ADHD-diagnos (kanske online för 20.000:-) måste nu kämpa för att bevisa att dom inte har en allvarlig neuropsykiatrisk diagnos som utgör "en funktionsnedsättning i vardagen". De som var sött tidigare har blivit surt idag.

Det omvända gäller väl också: Alla som verkligen ÄR sjuka eller har en avvikelse får istället en klapp på axeln och en bekräftelse på att dom visst är normala. Man stoltserar med sin avvikelse, vissa hittar på en avvikelse för att få lite uppmärksamhet.

Vilken galen värld det har blivit.

Vad bra att förskoleläraren som blev rektor för en lågstadieskola i metropolen Tidaholm, kan undervisa världen samlade medicinska specialister på området. Jag är säker på att denna erfarna och akademiskt välmeriterade 35-åring har massor att dela med sig av.

Ja - det var ju många som inte passade in i konsumtionssamhällets stress och 9 till 5 arbetande på 1970talet. Storstädernas förorter stängde klockan 19.00. Det som skett under 2020talet är något liknande. En del kommundelar är torftiga. Ett nytt samhälle kräver omställningar... att alltid vara uppkopplad och entusiastisk och glad funkar inte för alla. Dom flesta lider av tidsbrist.

Sant, men om man tittar på den lavinartade ökningen av ADHD-diagnoser så börjar man undra.

Adhd har väl alltid funnits. Den stora skillnaden nu är rimligtvis (?) att allt färre ADHDare blir parkbänksalkolister eller pundare då hjälp finns att tillgå. Diagnosen existerar numera dvs. Paradoxen i det är ju att man skriver ut narkotika tidigt för att stävja problemet.
Känns dock som att det är för lätt få en diagnos bara för att ett barn rör sig lite utanför "mallen" i skolan.

för varje diagnos är det någon som tjänar pengar eller får behålla sitt jobb (kurator, psykolog etc).

https://jmm.nu/psykiatri-dodens-indu...och-diagnoser/

– Ett barn kan få diagnosen ADHD eller ADD om denne inte kan sitta still i 15 minuter, eller om denne pratar hela tiden, eller om denne totalt ignorerar läraren.

Medicin mot ADHD kan heta Ritalina, Adderall och Concerta. Dessa klassas av USA:s narkotikamyndighet som “mycket beroendeframkallande” i samma klass som kokain, opium och metaamfetamin.

För att nyansera det hela lite:

- Barn som inte har ADHD, är i regel lätta att aktivera med att måla, springa, leka osv. Lätta att begränsa skärmtiden för, enligt rådande rekommendationer. De somnar även i bra tid och sover gott hela natten. Lätt som en plätt.

- Barn som har ADHD, är högt och lågt, även utan skärmar. Har svårt att somna, även utan skärmar. Att föräldrarna till dessa barn tar till lite extra skärmtid till sina barn för att kunna laga mat, städa med mera. Får nog vi andra (som har det lätt) ha ödmjuk förståelse för.

Innan skärmarnas massiva inträde (90-talet), kände jag folk som hade barn med ADHD. Dessa föräldrar hade förmodligen varit rejält tacksamma om de då och då hade kunnat sätta en skärm i händerna på sina hyperaktiva barn. Så att de själva skulle kunna göra saker som att laga mat osv i lite mer lugn och ro.

Och vi får nog också ödmjukt tänka att var familj gör så gott de bara kan.

Men visst, om det är barn som inte har ADHD, som pga sömnbrist och för mycket skärmtid, inte kan ta till sig kunskap i skolan. Då förstår man ju att rektorn ryter till. Det ska han göra.

Frågan är dock om rektorn verkligen vet om hur det är. Då det ju faktiskt likaväl kan vara barn med ADHD som pga sin ADHD har sömnproblem och svårt att släppa skärmen. Och föräldrarna kämpar på till utmattningens avgrund... Då kan hans ord vara direkt invaliderande för dessa hårt kämpande föräldrar och barn.

Gäller att se nyanserat på saken.

Jag håller helt med rektorn. En vän till mej på den tiden då internet inte fanns, knappt trådlösa telefoner, han fick träna och tävla i brottning till han stöp ner i sängen varje kväll. Hans föräldrar satsade allt på hans ADHD eller överaktivitet. Han är en hög chef på Alleima nu, 57 år.

Psykologer är sällan duktiga numer.