Astralresor - egna erfarenheter och diskussion

Det är snarare så att jag inte ser nödvändigheten av att försöka bevisa något för mig själv längre. Varför låsa fast sig?

Problematiken ligger just i logiken och behovet av bevisning är det är begränsande eftersom du låser fast dig i ditt själv istället för att släppa taget.

Om jag tolkar dig rätt så menar du helt enkelt att det är helt okej om det inte är på riktigt? I så fall förstår jag ditt argument. Du gör det för upplevelsen?

Jag ser det för övrigt inte som att låsa fast sig i något, jag är bara nyfiken på vad som faktiskt händer. Är det så konstigt? För mig låter det konstigt om man inte är nyfiken på just detta.

På sistone när astral vandrat fått åka iväg för att träffa Kristus, gjort det väldigt ofta på sistone.

Lite grann så. Risken för att ses som en dåre rör mig inte i ryggen. Jag gör det inte längre av vissa orsaker men när jag gjorde det gjorde jag det för att nå bortom tankarna.

Problemet är att om du arbetar systematiskt så kommer du förmodligen förr eller att tvingas att ge upp tankestrukturerna för att kunna röra dig bortom. Därför så bör man ge upp det tidigt och inte ägna sig åt att bygga upp nya i onödan.

Vänder mig till er som har egna erfarenheter av astralresor. Min erfarenhet av astralresor är positiva, en känsla av frihet och äventyr men tyvärr stördes mina flygturer av att jag hela tiden var rädd för elledningar, mest stora kraftledningar som jag hade svårt att flyga under eller över av någon konstig anledning. Det gick så långt att jag slutade med astralflygningar. Har någon här haft samma problem? Någon som löst problemet?

Fokus och arbete med UKUs (utomkroppsliga upplevelser) är min personliga rekommendation.
https://www.bokus.com/bok/9789178940059/astrala-resor-ut-ur-kroppen/ är en riktigt bra bok som tar upp olika aspekter av astrala resor och hur man kan arbeta med dem.

Hej gott folk!
är inte van vid diskussioner på FLB och jag hoppas att jag får lite feedback gällande en fundering jag har burit på i ett tag.
För några månader sedan var jag hos en brud, s.k ett x. Jag ligger i sängen, om jag minns helt rätt så låg jag och sov. eller på väg att somna. Till det kusliga,
Jag tar ett så djup andetag, att jag reser mig till ett nästan halv sittande position, bröstkorgen och mage lyfter sig alltid vid alltför djupa andetag, jag var tvungen att med mina händer trycka mig upp fr sängen för hjälpa kroppspositionen efter luft upptaget.
Hon, x:t sitter vid sängkanten och håller på med sitt, jag ser helt plötslig en person i vita kläder gå fram och tillbaka utanför dörren, i hallen/ korridoren. och dörren är stängd till rummet, men jag såg på den gestalten från en position, uppifrån.
Det sjuka att jag frågar henne/x:et-vem är det som är utanför dörren?
va? det är jo bara vi huset säger hon.
jag höjde rösten nästan och sa att jag ser en vitklädd person utanför dörren säger (var nästan irriterad för jag visste att jag pendlar i mellan vaken tillstånd och ngt annat, inte vet jag?)

Hon undrar om det är nåt fel på mig, givetvis? det blev som jag trodde, det var några sekunder och jag va tillbaka till en vaken tillstånd igen.
Var så jävla irriterad, för jag var så nyfiken. börjar nästan skylla på henne för hon svarade mig. för det försvann nån gång där jag höjde rösten.

hon kollar på nätet, börjar prata om astral och tredje öga, och att det va jag själv som jag beaktade uppifrån.
jag har inte fått riktigt grepp om vad som hände, men funderat mkt på det.
snälla jag vill gärna höra vad ni tror, om jag berättar jag för folk, ja du. personligen hade jag sagt vilken jävla bra film. flyg inte för hög nästa gång. Och när jag berättar det så här blir jag påmind dröm i dröm filmen med dikaprio. ni fattar. Så snälla, jag kan inte släppa det.
ursäkta för brister i språk och uttryck

Läsikgt det där med star wars & sånt,,, träffade på 1 som jobbade hemifrån en gång.

Jobbade hemifrån med astral resor?

Igår slösurfade jag runt på Youtube och fick denna video i min rekommenderade feed ("How I Learned To ASTRAL PROJECT In ONE DAY"): https://www.youtube.com/watch?v=nhtzpNDEtdQ

Videon verkade en aning click-baity, men såg ändå igenom den då jag var lite intresserad. Till saken hör att jag för många år sedan hade lärt mig själv att i sängen medvetet inducera min kropp till att skapa "vibrationer" som ofta var väldigt intensiva, och på sin kulmen kändes som man samlas ihop till en liten boll strax ovanför huvudet och sedan åka iväg med ljusets hastighet - vilket är väldigt intensivt och varpå jag brukade bli rädd och återgå till min kropp. Jag kunde dock aldrig komma vidare bortom detta stadie.

Nu mitt i natten efter jag hade kollat på videon, som föreslår att man ska vakna som klarvaken mitt i natten och sedan försöka AP:a, så råkar jag faktiskt vakna helt klarvaken (vilket i sig inte inträffar ofta då jag brukar sova hela natten). Jag gick upp och drack vatten, och då slog tanken till att jag borde kanske testa att AP:a. Jag låg därefter i sängen kanske 20 minuter och försökte komma in i "vibrationer" men lyckades inte, och insåg att jag hade glömt av hur man gör, eftersom det nog var nästan 9 år sedan jag sysslade med det senast. Så till slut gav jag upp och somnade om.

Efter en tid, så vaknar jag, men denna gång är det bara mitt "medvetande som vaknar" men inte kroppen. Kroppen "sover fortfarande" - åtminstone ytligt. Detta är exakt den känslan som jag känner igen från mina tidigare erfarenheter med vibrationer och AP. Ögonlocken är stängda men min "tanke" är fullt medvetande och jag kan formulera tankar/ord med min inre röst, så jag tänker "wow, vilket läge, nu kör jag". Jag testar att resa mitt sinne ur kroppen, och när jag lyfter mig själv så känns det ungefär som att jag har en "avatar" i ett datorspel som med ett högt glid men samtidigt motstånd "wobblar" upp eller gör "situps" från kroppen, tills jag lossnar. Jag flyger sedan uppåt, och allt är fortfarande svart, men då minns jag personen i videon som säger att han brukar se en tunnel. Då uppenbarar sig en tunnel ur mörkret, som består av vita blixtar. Jag åker in en bit i tunneln, men vid det här laget så har känslan övergått från "svävande uppåt i hög hastighet" till något mer intensivt, mer likt intensiviteten i vibrationsstadiet som brukar vara påtagligt och därmed ganska skrämmande. Jag försöker tränga in djupare i tunneln men blir rädd och sedan faller jag tillbaka till kroppen igen. Jag testar exakt samma sak en gång till och kommer till tunneln en andra gång, och denna gång hör jag på vägen dessutom en hög sinuston som tjuter, precis som han beskrev i videon. Även denna gång misslyckas jag att ta mig in i tunneln, och när jag faller ner andra gången så är mitt minne att min kropp "vaknar" och då inser jag att det är kört, så då somnar jag om på riktigt.

När jag vaknade på morgonen så hade jag först ingen tanke på att detta hade hänt, men efter någon minut så insåg jag att "det där hände ju faktiskt!". Om jag ska beskriva det på något sätt, så kändes visionerna och sensationerna lite drömlika men upplevelsen samtidigt nästan helt verklig. För mig var det inte jättetydliga detaljer på blixtarna jag såg i tunneln, men det var samtidigt mer verkligt och skarpare än hur drömmar känns. Inget av detta är något jag "såg" med ögonen, utan det är något som jag "ser" i mitt inre liknande en extremt verklig dröm precis innan man vaknar ur REM, eller hur man kan använda sin hjärna för att föreställa sig saker med bortom den högsta inlevelsen man kan förmå - exempelvis om man föreställer sig hur en blå himmel med moln "ser ut". Det kändes mycket verkligare än en daglig fantasi, eftersom det även påverkade mitt ljud- och balanssinne och var väldigt intensivt. Jag har tidigare haft klardrömmar där jag inser att jag drömmer mitt i drömmen och kan styra hur "storyn" utspelar sig, men mina klardrömmar brukar vara suddiga. Även om nattens upplevelse var delvis "drömlik" i visionen så skulle jag säga att upplevelsen låg i princip mycket närmare verkligheten snarare än drömvärlden, min logiska hjärna var i princip helt "vaken" kognitivt (som det är på dagtid) och jag hade förmågan till fullständiga tankar och inte bara fragment som i drömmar. Detta var på ett "högre stadie" än klardrömmar.

Har ingen aning om detta var på "riktigt" eller om det bara är en annan typ av drömmande som man kan komma in i - där mina klardrömmar brukar verkligen ske inuti en dröm och man kan hoppa mellan platser i en ologisk följd osv - men detta var en kontinuerlig upplevelse där jag är fullt mentalt delaktig genom hela händelseförloppet.

Det jag tyckte var intressant var att vad han beskrev i videon, om en tunnel och en sinuston, är exakt vad som hände mig. Det är möjligt att jag själv "skapade" både tunneln och sinustonen efter att jag mindes vad han hade sagt om dem. I vilket fall är det spännande hur de kan kännas så verkliga om man skapar dem själv. Det är också möjligt att jag inte kunde ta mig igenom tunneln, eftersom jag inte har någon aning om vad som "ska" finnas på andra sidan. Jag tänkte att jag då kanske skulle kunna flyga runt i den vanliga världen, men motståndet för att ta mig igenom var för stort. När jag förut har inlett början till AP genom vibrationer mm, har jag aldrig sett något alls (varken en tunnel eller något annat) utan endast känt att jag samlas ihop till energi och strålar ut från kroppen en stund.

Tänkte därför höra om det är någon annan som har haft upplevelser av just tunnlar, och hur man kan tänka kring att ta sig igenom i så fall?

Efteråt så känns upplevelsen typ lite luddig som en dröm eller minne från några dagar sedan, som att kroppen (som ju sov) tror att det bara var en dröm. Men skillnaden är att min hjärna vet att detta var en sammanhängande och autentisk upplevelse, och därför kan jag också beskriva den utifrån min rationella/neokortex-hjärna och ett deskriptivt men inte intuitivt minne. Antagligen finns det ett mått av "upplösande" effekt där upplevelsen strax efter evaporerar som vid hypnogaga hallucinationer (och antagligen DMT) mm.

För den som är intresserad och vill testa detta, så kan det vara en idé att läsa lite om AP och om ni får chansen att vakna mitt i natten av en slump, tänk då helt enkelt tanken "perfekt tillfälle att testa OOBE!" och försök lyfta er ur kroppen därefter med vilja snarare än verklig motorik. Jag tror också det är viktigt att man inte försöker väcka sin kropp genom att tänka för mycket utanför upplevelsen (på världsliga ting), min känsla är man har en viss "valuta" av kognition som man inte får spendera allt för snabbt - det undermedvetna måste fortsätta styra också. PS: Jag sysslar inte med droger eller spiritualism överhuvudtaget om ni undrar, enda är att jag mediterar för avslappning/koncentrationsförmåga helt icke-spirituellt några gånger i veckan.

Tunnlarna är inget du skapar själv utan de kan ses som vägar till saker som ligger bortom som finns där vare sig du vill eller inte.
Hur du tar dig igenom/bortom? Släpp taget, försök inte att analysera utan var bara beredd. Satsa på meditation där du verkligen slutar att tänka, där inget existerar förutom tystnad och stillhet.

Jag fick detta en gång efter många många sömnparalyser, men en gång så lämnade jag min kropp och sprang efter en av skuggfolket mer korrekt så kom jag ifatt mannen i hatten, jag tog tag i hans arm och slängde av honom hatten sen försvann han.
Efter det så kom jag till någon annan värld där alla levande djur och människor levde i harmoni jag träffade asar och gudar. Det va en blond kvinna som visade mig runt kommer inte ihåg vad hon sa men jag minns att vi pratade medans vi gick runt, sen så sögs jag tillbaka till min kropp och vaknade.
Det var en av dom bästa upplevelsen jag varit med om.

Har en annan historia också där jag fick se hur människan uppstod och hur hela universum fungerar med tid o allt.