2006-09-02, 20:29
#1
Min tanke var alltså att man i denna tråd kunde berätta om sina egna praktiska erfarenheter av att resa astralt (= astralprojektion), samt diskutera upplevelserna och fenomenet i sig, (t.ex tolka resor, relatera till olika teorier som finns om den astrala dimensionen). Tänkbara vetenskapliga, eller naturliga förklaringar av fenomenet är också okej att ta upp, men utan att skeptikers krav på bevis trasar sönder tråden.
Sökfunktionen på FB är ju trasig så jag har inte hittat gamla astraltrådar. Men jag förvånades över att här funnits så många som beskrivit sina erfarenheter av OBE/UKU och klardrömmar, men inte "nästa steg", dvs astralprojektion. En hel del har ju uppenbarligen haft mkt gynsamma förutsättningar att lyckas, gnm att t.ex utan träning spontant hamna i vibrationsstadiet för en OBE/astralprojektion, eller att ofta uppleva klardrömmar. De besitter alltså det man kan kalla för naturtalang för att kunna uppleva den astrala dimensionen, men de har inte förstått att utnyttja den.
Efter att ha läst tråden "Vad har ni upplevt för övernaturligt??" slogs jag av att förutom "anden i glaset" (som för många är en stark konkret upplevelse av "den andra sidan") saknas upplevelser som både är dramatiska och övertygande, som kan upprepas och praktiseras och som har stor relevans i ett existentiellt och andligt perspektiv. Astralprojektion omfattar ju allt detta.
Jag börjar därför med att dela med mig av min första erfarenhet i kort version:
Jag hade en tid försökt att projicera astralt genom det enda sätt jag kände till, nämligen genom att djupmeditera. Hade inte läst så mkt om olika tekniker då (vilket var mindre än 2 år sedan) eller överhuvudtaget om vad astralvärlden egentligen är, utan hade mest pratat med en duktig astralresenär som gett mig en del tips. Jag lärde mig grunderna för meditation (eller det jag trodde var grunderna), men lyckades inte projicera. Jag kom inte ens i närheten av vibrationsstadiet.
Av någon anledning fick jag sedan en klardröm, utan att ha tänkt på något särskilt närmaste tiden dessförinnan, hade även legat lågt med mina meditationsförsök. I klardrömmen var jag fullt medveten (vaken) i en ljudlös men kristallklar värld. Det pågick några minuter, på slutet flög jag högt över en bred flod. Medan jag flög "svartnade" synfältet plötsligt och drömmen bröts, varpå jag hade "hamnat" i min kropp liggandes i sängen, men paralyserad, döv och omgiven av en tät dimma. Allt släppte efter 5-7 sek.
Jag var vaken men i ett tillstånd som liknar trans. På något sätt förstod jag direkt att detta var en jättechans för att lyckas med en astralprojektion. Så strax därpå fokuserade jag på "min själ" (en del kallar det för att "vända sig inåt", att bli ett med sitt riktiga "jag") och tvingade den med viljekraft att separera från kroppen. Det susade och vibrerade etc, tills jag trängt ur och kunde sväva fritt. Flög omkring i min lägenhet några turer, genom väggar t.ex men omgiven av en grå dimma som varierade i täthet varför jag inte vågade flyga ut. Jag visste inte då att man måste skapa en portal för att nå astralvärlden, så flygturerna den dagen räknas bara som OBE. Men det fick mig att justera min meditation så att jag så småningom lyckades nå astralvärlden, fast jag har fortfarande en frustrerande stor misslyckandefrekvens.
Jag är helt medveten då jag reser, och upplevelsen känns lika verklig som att vara i den fysiska världen, fast för mig har det varit ljudlöst hittills. Det skiljer sig så radikalt mot en vanlig dröm att man ska inte ens tänka på upplevelsen i en dröm för att kunna få en aning om hur det känns.
Sökfunktionen på FB är ju trasig så jag har inte hittat gamla astraltrådar. Men jag förvånades över att här funnits så många som beskrivit sina erfarenheter av OBE/UKU och klardrömmar, men inte "nästa steg", dvs astralprojektion. En hel del har ju uppenbarligen haft mkt gynsamma förutsättningar att lyckas, gnm att t.ex utan träning spontant hamna i vibrationsstadiet för en OBE/astralprojektion, eller att ofta uppleva klardrömmar. De besitter alltså det man kan kalla för naturtalang för att kunna uppleva den astrala dimensionen, men de har inte förstått att utnyttja den.
Efter att ha läst tråden "Vad har ni upplevt för övernaturligt??" slogs jag av att förutom "anden i glaset" (som för många är en stark konkret upplevelse av "den andra sidan") saknas upplevelser som både är dramatiska och övertygande, som kan upprepas och praktiseras och som har stor relevans i ett existentiellt och andligt perspektiv. Astralprojektion omfattar ju allt detta.
Jag börjar därför med att dela med mig av min första erfarenhet i kort version:
Jag hade en tid försökt att projicera astralt genom det enda sätt jag kände till, nämligen genom att djupmeditera. Hade inte läst så mkt om olika tekniker då (vilket var mindre än 2 år sedan) eller överhuvudtaget om vad astralvärlden egentligen är, utan hade mest pratat med en duktig astralresenär som gett mig en del tips. Jag lärde mig grunderna för meditation (eller det jag trodde var grunderna), men lyckades inte projicera. Jag kom inte ens i närheten av vibrationsstadiet.
Av någon anledning fick jag sedan en klardröm, utan att ha tänkt på något särskilt närmaste tiden dessförinnan, hade även legat lågt med mina meditationsförsök. I klardrömmen var jag fullt medveten (vaken) i en ljudlös men kristallklar värld. Det pågick några minuter, på slutet flög jag högt över en bred flod. Medan jag flög "svartnade" synfältet plötsligt och drömmen bröts, varpå jag hade "hamnat" i min kropp liggandes i sängen, men paralyserad, döv och omgiven av en tät dimma. Allt släppte efter 5-7 sek.
Jag var vaken men i ett tillstånd som liknar trans. På något sätt förstod jag direkt att detta var en jättechans för att lyckas med en astralprojektion. Så strax därpå fokuserade jag på "min själ" (en del kallar det för att "vända sig inåt", att bli ett med sitt riktiga "jag") och tvingade den med viljekraft att separera från kroppen. Det susade och vibrerade etc, tills jag trängt ur och kunde sväva fritt. Flög omkring i min lägenhet några turer, genom väggar t.ex men omgiven av en grå dimma som varierade i täthet varför jag inte vågade flyga ut. Jag visste inte då att man måste skapa en portal för att nå astralvärlden, så flygturerna den dagen räknas bara som OBE. Men det fick mig att justera min meditation så att jag så småningom lyckades nå astralvärlden, fast jag har fortfarande en frustrerande stor misslyckandefrekvens.
Jag är helt medveten då jag reser, och upplevelsen känns lika verklig som att vara i den fysiska världen, fast för mig har det varit ljudlöst hittills. Det skiljer sig så radikalt mot en vanlig dröm att man ska inte ens tänka på upplevelsen i en dröm för att kunna få en aning om hur det känns.
Det gör jag nästan aldrig, utan måste ta den långa vägen genom att meditera.
