Citat:
Ursprungligen postat av
bulvanskagg
Vi ska inte glömma att när det gäller Duplantis så är en stor del av hans kosthållning utformad för att vara lätt i kroppen. Jag minns att Kajsa Bergqvist började röka (jodå) för att gå ner i vikt.
Vad gäller Ilar så kan man ju bara se på henne för att förstå varför hon inte hängde med i Final Climb. Hon är alldeles för tung.
Inte tänkt att gå off topic för mycket men Duplantis hoppar ju högre nu när han byggt på sig mer muskler. Vad jag menar är att strikt kost sannolikt ger bättre resultat. Det går säkert bra att äta en kebabtallrik i veckan och fortfarande se likadan ut i kroppen eller få resultat, men det riskerar att bli en kedjereaktion, då det skapar ett sug efter sötsaker. Det är få där ute som klarar av att bara ta ett par chips ur påsen. Motivationen att träna efter en skräpmatsmåltid är väl inte alltid skyhög. Men innan herrarna får bättre koll på kosten så tycker jag fortfarande att en pizza kan fungera som uppladdning, tex nu under OS. Dom är ju trots allt i kebabpizzans hemland för tillfället.
Landslaget firar väl med tårta bla när nån vinner. Och det händer ju hela tiden, typ. Och jag anser det lite oseriöst, liksom Poromaas frukost eller Burmans messmörskost som han visat upp i flera vloggar. Och jag tror båda två kan förbättra sina resultat något, om dom optimerar näringsintaget.
Anger fixade final climb bra förra året fast det kan väl också ha att göra med hans syreupptag. Ilar är inte i närheten så tung i damklassen som Anger är i herrklassen jämfört med samma kön. Final climb är väl en av få tävlingar/etapper som lagkörning borde va första prio. Den här gången drog Maja upp ett högt tempo endast för att ro hem poängen och 60.000kr. Nu upprepar jag mig från tdstråden men Moa sa ju efteråt att hon va slut redan vid start, och jag antar att hon menar ifrån backens början. Hade hon haft mer krafter om tempot fram till backen var lägre? Det får vi aldrig veta.
Sen som sagt när det kommer till kost och träning så tycker alla olika och det är ganska meningslöst att diskutera. Jag skriver bara hur jag hade resonerat som elitidrottare utifrån egna erfarenheter som vardagsmotionär.