”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Det är helt sjukt att det är så många orosanmälningar, det visar hur sjuka folk är som anmäler mammor för minsta lilla. Socialen omhändertar alltför många barn alltför lätt. De borde ta barnen från onda föräldrar som verkligen aldrig borde få lov att ha barn.

Hälften av anmälningar leder till utredning , någon form av insats ges i 15-20% av fallen vilket inte innebär att barnen omhändertas.
Finns säkert ett antal personer som anmäler folk de är arga på , var någon kvinna med IF som tände eld lite överallt och som också anmälde mängder med föräldrar och djurägare när hon blev arg ..

Att det akut omhändertas en bebis med blåmärken är inte särskilt märkligt om föräldrar inte kan ge en rimlig förklaring och bebisen ännu inte fått någon diagnos på en sjukdom där blåmärken uppstår utan att det beror på våld eller hårdhänthet

Precis. Att ta emot groteska summor av samhället för att "vårda" barn som inte behöver det är en typ av människohandel - inte minst om man samtidigt förgriper sig på ungarna, vilket ju tyvärr många som kommer i kontakt med LVU-barn gör.

Blir alltid lika konfunderad när jag stöter på ordet "desinformation" i dessa sammanhang. Desinformation - enligt vem?

Tycker det är helt rätt att de omhändertar/utreder små barn med blåmärken om de misstänker att det rör sig om misshandel. Att det blir fel ibland är en försvinnande liten parentes i den stora helheten. Självklart obehagligt för de ytterst få som drabbas, men vad skulle alternativet vara.

Family United är en sekt som leds av F .
Family United sprider farlig desinformation om LVU och svenska rättssystemet.
Sektens medlemmar hatar alla myndigheter, räcker lyssna på deras lives så förstår man varför deras barn är omhändertagna.

Dom sitter och klappar varandra på ryggen. Men dom är inte olik andra drama lives som pågår på TT. Skillnaden är att dom sprider desinformation som påverkar vårt rättssamhälle. Vi ska däremot komma ihåg att fel begås.
Lextintim, fallet Adam m fler.

LVU-kampanjen är en konspirationsteoretisk och faktamissvisande kampanj som saknar stöd i verkligheten.

Family United har varit central organisatorisk plattform för spridning – och haft tydliga kopplingar till LVU-kritiker som al‑Mu*hra*i och Ab*al*ita.

Trots att kampanjen saknar saklig grund har den fått tydliga negativa effekter – särskilt genom ökad misstro och rädsla kring socialtjänsten.

Family United sprider nya konspirationsteorier om den nya barnskyddslagen som träder i kraft idag.
Gruppens ledare hävdar att ALLA förskole- och skolbarn är i stor fara eftersom "kidnapparna från socialtjänsten" inte längre behöver föräldrarnas medgivande för att prata med barnen.

Enligt henne kommer socialtjänsten att tvinga barnen att ljuga om sina hemförhållanden för att sedan kunna kidnappa dem.
Sektens medlemmar ifrågasätter sällan ledarens påståenden. Under gårdagens livesändning, där sektens ledare deltog, diskuterades det att spränga och bränna ner socialkontor och domstolar. Budskapet blir allt våldsammare, vilket är mycket oroande.


När socialtjänsten framställs som en "barnkidnappande" myndighet, skadas allmänhetens förtroende för en fundamental samhällsfunktion. Detta kan leda till att människor, av rädsla eller misstro, undviker kontakt med socialtjänsten även när de eller deras barn är i behov av hjälp.

* Risk för barn som far illa: Om föräldrar inte vågar söka hjälp av rädsla för att få sina barn omhändertagna, kan barn som lever under svåra förhållanden missa möjligheten att få det stöd de behöver. En örfil kan till exempel i vissa kulturer ses som en del av barnuppfostran, men är i Sverige ett brott.

Falska rykten kan leda till att föräldrar inte vågar söka vård för sina barn av rädsla för att exempelvis blåmärken ska leda till en orosanmälan.
* Polarisering och tystnadskultur: Desinformationskampanjer skapar en polariserad debatt och kan bidra till en tystnadskultur där saklig information och nyanser försvinner. Det riskerar att skapa parallellsamhällen där misstron mot svenska myndigheter blir djupt rotad.
* Internationell ryktesspridning: Desinformation om svensk socialtjänst har också fått internationell spridning, vilket skadar Sveriges anseende och kan leda till att svenska medborgare utomlands utsätts för misstänksamhet eller trakasserier.

Förtal av tjänstemän.
Här är en genomgång av vad som gäller i Sverige, även när namn inte nämns tex i livesändning.

Förtal och kränkning generellt.

Förtal innebär att man pekar ut någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller att man lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta personen för andras missaktning. För att det ska vara förtal krävs att uppgiften sprids till andra personer.

Förolämpning innebär att man smädar en person med beskyllning, nedsättande uttalande eller förnedrande beteende. Till skillnad från förtal behöver inte uppgiften spridas till en tredje person, utan det räcker att den riktas direkt mot den drabbade.

Att inte nämna namn – gör det någon skillnad?

Även om du inte nämner en tjänstemans namn, kan det ändå bedömas som förtal eller förolämpning om personen är identifierbar.

Det handlar om huruvida andra kan förstå vem det är som utpekas eller kränks. Om du ger tillräckligt med detaljer om tjänstemannen, dennes arbetsuppgifter, specifika händelser eller sammanhang, kan det vara tillräckligt för att personen ska anses identifierbar.

Exempel på när en person kan vara identifierbar utan att namnet nämns:
* Du beskriver en specifik händelse och den enda socialtjänsteman som var inblandad i den.
* Du ger detaljer om utseende, kön, ålder eller andra unika kännetecken som gör att personen kan kopplas till dig och en specifik situation.
* Du hänvisar till en roll eller position som endast en person innehar i en viss kontext ("socialsekreteraren som handlade mitt ärende i förra veckan").

Vad gäller för tjänstemän i socialtjänsten?
Offentliganställda, inklusive socialtjänstemän, har ett skydd mot våld, hot och trakasserier i tjänsten. Det är dock viktigt att notera att det finns en balans mellan detta skydd och medborgarnas rätt att kritisera myndighetsutövning.
Yttrandefriheten är grundlagsskyddad i Sverige.

Kritik av myndighetsutövning: Medborgare har en långtgående rätt att kritisera myndigheter och deras anställda. Detta är en viktig del av en demokrati. Dock finns det gränser för vad som är acceptabelt, och den gränsen går vid brott som förtal och förolämpning.


Ny lag om förolämpning mot tjänsteman: "förolämpning mot tjänsteman" träder i kraft den 2 juli 2025.

Syftet är att stärka det straffrättsliga skyddet för tjänstemän. Detta brott är dock omdiskuterat då det kan riskera att inskränka medborgares rätt att kritisera offentlig verksamhet.

Vad kan hända om man kränker eller förtalar?

Om uttalandena bedöms som förtal eller förolämpning kan den som sprider dem bli straffad. Straffet för förtal är böter, men om brottet bedöms som grovt förtal kan det leda till böter eller fängelse i högst två år. För förolämpning är straffet böter.

Det här resonemanget är både vilseledande och farligt förenklat. Att det ”bara” sker 1800–3600 nya LVU-omhändertaganden per år betyder inte att systemet fungerar rättssäkert, bara att det är tillräckligt riggat för att man ska slippa använda LVU i många fall.

Det du glömmer är att en mycket stor andel av alla placeringar enligt SoL (frivilligt samtycke) sker under direkt hot om LVU. Föräldrar tvingas ”samtycka” för att inte riskera att förlora sitt barn helt. Det är inte ett val, det är utpressning med juridiska verktyg.

Så siffrorna du hänvisar till säger ingenting om rättssäkerheten i systemet, det säger bara något om hur socialtjänsten lyckas kringgå domstolsprövning genom att pressa fram samtycke.

Dessutom: även om det bara sker 1800 tvångsomhändertaganden per år, vad spelar det för roll om några av dem sker på felaktiga eller olagliga grunder? Ett enda felaktigt LVU-beslut är en livskris för barnet, familjen och rättsstaten. Det är inte acceptabelt bara för att det är ”ovanligt”.

Ska vi resonera likadant om rättsväsendet? Ska vi ignorera rättsövergrepp bara för att de är statistiskt få?

Nej, precis som i brottmål gäller principen: hellre fria än fälla. Men inom LVU verkar det vara tvärtom: hellre omhänderta än riskera kritik. Det är precis den mentaliteten som kritiken handlar om.

Så att hänvisa till totalantalet barn i landet eller antalet orosanmälningar säger ingenting om hur rättssäkert systemet är, eller hur många barn och föräldrar som far illa på grund av felaktiga bedömningar, brist på bevis, fabricerade citat och maktmissbruk.