Citat:
Kurt menar att föräldrar ska kunna ringa runt och fråga tex barnskötare eller andra vad de sagt som gjort att det kommit in en orosanmälan , lite oklart varför det skulle ändra på något eftersom oro bara är oro och det är det som sedan utretts av handläggare på socialtjänsten
Nu vet jag inte personligen om slask används som term inom socialförvaltningen, jag lånar i detta sammanhang termen från brottprocessen i brist på bättre terminologi.
Som jag ser det finns det två problem med ditt resonemang:
1. En sådan inställning medför att det inte existerar rättssäkra processer i Sverige. Inom just brottprocessen så är det ofta en försvinnande liten del av utredningsmaterialet som återspeglas i förundersökningsprotokollet som läggs till grund för åtal. Man kan naturligtvis göra gällande att det föreligger ett antal skillnader mellan processerna (omedelbarhetsprincipen och beviskravet för att nämna två) men rent principiellt är det ju samma problem i grunden. Resonemanget blir således något ihåligt om det måste utgå från att hela den svenska rättsordningen vilar på osäker grund. En sådan inställning får man naturligtvis ha, men enligt min mening rör vi oss då inom någon form av idealism som är problematisk att tillämpa i praktiken.
2. Som jag redan gett uttryck för i denna tråd finns det inga hinder för en part i en LVU-process att begära att domstolen inhämtar material som legat till grund för utredningen eller utredningens slutsatser. Antingen genom domstolens utredningsskyldighet enligt FPL eller genom edition. Du har tidigare i tråden gett uttryck för att detta skulle vara en omöjlighet, men jag har svårt att se problemet. Vårdnadshavarna får ta del av utredningen, och borde då med lätthet kunna identifiera vilka uppgifter som de menar är falska och begära att domstolen inhämtar nämndens underlag för de relevanta uppgifterna. På så sätt får domstolen, samt parterna, insyn i det relevanta bakomliggande materialet utan att handlingarna i målet behöver uppgå till tusentals sidor (varav det mesta sannolikt irrelevant för saken).
En vårdnadshavare i den här typen av processen bör inte rimligen behöva se samtligt bakomliggande material för att identifiera de felaktigheter som vårdnadshavaren anser finns i utredningen. Omvänt föreligger det ju inte heller några problem, vare sig rättsligt eller principiellt, att lägga en utredning som vårdnadshavaren inte lyckats identifiera några felaktigheter i till grund för beslut.
Din kritik, och inställning, tycks vila på någon form av uppfattning att socialnämnden antingen rent av förfalskar uppgifter eller undanhåller uppgifter. Det är något oklart varför en myndighet skulle göra detta, i synnerhet då en LVU-placering medför stora kostnader för kommunen. Oaktat, jag bestrider inte att enskilda handläggare gör fel (antingen pga slarv eller ont uppsåt) i enskilda fall. Men att det skulle förekomma på bred front eller i någon form av samverkan saknas det helt grund för. Exceptional claims require exceptional evidence, som det heter.
Som jag ser det finns det två problem med ditt resonemang:
1. En sådan inställning medför att det inte existerar rättssäkra processer i Sverige. Inom just brottprocessen så är det ofta en försvinnande liten del av utredningsmaterialet som återspeglas i förundersökningsprotokollet som läggs till grund för åtal. Man kan naturligtvis göra gällande att det föreligger ett antal skillnader mellan processerna (omedelbarhetsprincipen och beviskravet för att nämna två) men rent principiellt är det ju samma problem i grunden. Resonemanget blir således något ihåligt om det måste utgå från att hela den svenska rättsordningen vilar på osäker grund. En sådan inställning får man naturligtvis ha, men enligt min mening rör vi oss då inom någon form av idealism som är problematisk att tillämpa i praktiken.
2. Som jag redan gett uttryck för i denna tråd finns det inga hinder för en part i en LVU-process att begära att domstolen inhämtar material som legat till grund för utredningen eller utredningens slutsatser. Antingen genom domstolens utredningsskyldighet enligt FPL eller genom edition. Du har tidigare i tråden gett uttryck för att detta skulle vara en omöjlighet, men jag har svårt att se problemet. Vårdnadshavarna får ta del av utredningen, och borde då med lätthet kunna identifiera vilka uppgifter som de menar är falska och begära att domstolen inhämtar nämndens underlag för de relevanta uppgifterna. På så sätt får domstolen, samt parterna, insyn i det relevanta bakomliggande materialet utan att handlingarna i målet behöver uppgå till tusentals sidor (varav det mesta sannolikt irrelevant för saken).
En vårdnadshavare i den här typen av processen bör inte rimligen behöva se samtligt bakomliggande material för att identifiera de felaktigheter som vårdnadshavaren anser finns i utredningen. Omvänt föreligger det ju inte heller några problem, vare sig rättsligt eller principiellt, att lägga en utredning som vårdnadshavaren inte lyckats identifiera några felaktigheter i till grund för beslut.
Din kritik, och inställning, tycks vila på någon form av uppfattning att socialnämnden antingen rent av förfalskar uppgifter eller undanhåller uppgifter. Det är något oklart varför en myndighet skulle göra detta, i synnerhet då en LVU-placering medför stora kostnader för kommunen. Oaktat, jag bestrider inte att enskilda handläggare gör fel (antingen pga slarv eller ont uppsåt) i enskilda fall. Men att det skulle förekomma på bred front eller i någon form av samverkan saknas det helt grund för. Exceptional claims require exceptional evidence, som det heter.