”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

När tex förälder menar att ens barn som är placerat har särskilda behov som inte tillgodoses i familjehem men själv inte dyker upp på umgänge utan att informera om att den inte kommer, inte svarar när det ska vara umgänge genom skype eller telefon så är det tydligen fortfarande soc och familjehemmets fel att det inte blir umgänge.

Jo, men fallet Adam är ett alldeles lysande skolexempel på systemfel och därför tar jag upp det, så att det ska bli tydligt även för ditt mycket speciella sällskap som tror att spekulation och tro är samma sak som fakta.

Vad som är speciellt med fallet Adam är att det inte är ett "enskilt misstag", när exakt samma typ av brister återkommer i kommun efter kommun, som exempelvis:sekretessmissbruk, manipulerade journaler, fabricerade citat och uteblivet ansvar.

Adam är bara ett av många barn som fastnat i det här maskineriet, skillnaden mot andra fall är att just det fallet råkade dokumenteras och uppdrag granskning tog sig an fallet så grundligt att ingen längre kan låtsas att det inte händer.

Liknande fall pågår här och nu bakom sekretessens murar och samma systemfel leder till att fallet Adam kommer att gå på repris tills LVU-processen ändras till sin utformning och att socialsekreterare som ljuger, mörkar och fuskar i barnutredningar straffas för det med kännbara straff.

Var är dessa fall, gömda i sekretess? Trust me bro? Rädda barn och föräldrar som inte vågar tala ut?

Om fallet Adam skulle vara någon typ av norm gällande hur det står till inom placering av barn borde det rimligtvis vara ett antal seriösa grävande journalister som med utgångspunkt från just fallet Adam hittat och publicerat reportage även seriösa forskare borde vara igång med att gräva i detta

Ja, precis men hur vanligt är det? Nästan ingen ställs till svars och inga sanktioner följer. På pappret ser allt perfekt ut men verkligheten visar något helt annat. Du och dina kompisar kör alltid med samma typ av retorik. Ni pratar om den putsade fasaden och jag pratar om vad det är som döljer sig bakom densamma.

I fallet Adam har, vad jag vet, ingen dömts för tjänstefel, trots uppenbart och dokumenterat fusk i handläggningen. Det mest drastiska som hänt är att en handläggare fick gå, men kan börja i grannkommunen veckan därpå, och en chef blev utköpt med lön.

Om systemet fungerade hade sådana övertramp fått omedelbara rättsliga följder. I stället belönas de i praktiken med nya jobb.




Åtal räcker inte. Det är fällande domar och ansvar som saknas. Att någon sparkas eller flyttas är inte rättssäkerhet, det är skademinimering inom systemet det är frågan om i sådana lägen.





Jo, men det är just det som gör ditt resonemang så motsägelsefullt. Du medger att de misslyckades katastrofalt, men vägrar samtidigt erkänna att det är ett systemfel. Om samma typ av fel sker gång på gång i olika kommuner är det inte ett enskilt misstag, utan det är snarare en struktur.


Du behöver inte ha sagt det rakt ut, det framgår tydligt av hur du resonerar. Varje gång systemfel påtalas försvarar du strukturen och flyttar fokus från sakfrågan. Det säger mer än citat någonsin kan göra.

Eller så argumenterar du att eftersom nästan ingen socialsekreterare döms för tjänstefel så gör de rätt i majoriteten av fallen.

Men verkligheten är som sagt en helt annan....

Men det är ju just det som är så talande att ingen vågar röra det.
Journalister får inte ut handlingarna, forskare får inte tillgång till materialet, och socialtjänsten gömmer sig bakom sekretess.

När allt är inlåst bakom sekretessparagrafer och myndighetsspråk blir det nästan omöjligt att granska ordentligt, oavsett hur seriös du är. De få journalister som försökt, som i fallet Adam, har mötts av mörkläggning, bortförklaringar och rena lögner från ansvariga tjänstemän.

Det är alltså inte brist på vilja att granska, det är brist på insyn. Och när man skapat ett system som är ogenomträngligt för både media och forskning, då kan övergreppen fortgå ostört under täckmanteln av "barnets bästa": Ska det vara så svårt att begripa varför jag ständigt återkommer till fallet Adam?

Med ett korrekt och demokratiskt utformat system för tvångsomhändertaganden av barn hade det inte kunnat hända. Men i Sverige har vi valt ett system som ger orimligt stor makt till inkompetenta tjänstemän inom socialtjänsten och politiker. Och det i princip helt utan ansvar. Därav utvecklas en mycket sjuk kultur till slut, vilket vi såg i fallet Adam.

Sekretess gäller vid samtliga LVU-mål, och det är just där kärnproblemet ligger. Hur mycket en förälder får ut beror helt på hur mycket socialtjänsten väljer att lämna ut och det gör det i praktiken nästan omöjligt att försvara sig.

Hur ska man kunna bemöta felaktigheter eller manipulationer när man inte ens vet vad som döljs bakom sekretess och intern hantering? Det är en rättsprocess där ena parten sitter med hela kortleken, och den andra får gissa sig fram till vad som ligger på bordet.

Du verkar ha svårt att ta in det här, men har du ens sett fallet Adam? Om inte så gör det. För samma princip gäller alla LVU-mål. Sekretess används inte för att skydda barnen, utan för att skydda systemet från granskning.

Systemfel och åter systemfel, vilket leder till orättvisa fördel för soc och att barn placeras alldeles för länge på felaktiga och olagliga grunder.

Hur ska journalister kunna gräva om soc låst in bevisen på sitt kontor bakom sekretess? Alltså jag vet inte var det brunnit i proppskåpet på dig ibland.

Ska de sitta och gissa? Journalister har exakt samma typ av problem som föräldrarna har. De får agera i blindo om de försöker ta sig an sådana här fall.

Det gick ju att göra flera reportage om Adam, då går det ju uppenbarligen att få tillgång till mängder av material där man kan se tendenser till vad du kallar systemfel , forskare kan få ut oerhört mycket information är ju bla ett av skälen till att handlingar finns arkiverade så att det går att plocka fram långt senare

Jo, men du verkar inte förstå skillnaden mellan ett undantag och en regel.

Fallet Adam gick att granska just för att pappan själv begärde ut allt material, överklagade gång på gång och vägrade ge sig. Utan hans envishet hade det aldrig blivit något reportage alls. Det är alltså inte systemet som möjliggör granskning, det är enskilda föräldrar som trotsar det. Och det tog flera års tid att nå framgång. Lång tid som gått förlorad för båda pappan och hans son.

För varje Adam finns hundratals andra som inte orkar, inte vet hur, eller stoppas helt av sekretess och avslag. Arkivmaterial finns, ja, men det är inlåst bakom sekretess och tar ofta år att få ut, om det ens går.

Det är alltså inte alls ett bevis på öppenhet, utan det är bevis på hur extremt mycket som krävs för att tränga igenom muren och hur lång tid det krävs för att lyckas. Fallet Adam blev känt trots systemet, inte tack vare detsamma.

Orkar föräldrar vara på sociala media dag efter dag och prata om att socialtjänsten tar barn från fungerande familjer , sitta och ringa runt till myndigheter nästintill som om det är ett heltidsarbete eller stå och demonstrera vecka efter vecka så lär de kunna ägna tid åt att få ut den dokumentation som finns i sitt eget ärende

Så du väljer alltså sida i ett brottsmål utan bevis, utan dom och utan insyn och kallar det "att ta det säkra före det osäkra"? Det du beskriver är inte försiktighet, det är pöbelmentalitet.
Rättssäkerhet handlar om att fakta ska prövas i domstol, inte om att välja lag som på ett dagis.