Citat:
För år 2024 har SiS ett anslag om 2 137 miljoner kronor för hela sin verksamhet (inklusive missbruksvården för vuxna). Det inkluderar bland annat 145 miljoner kronor för förstärkt säkerhetsarbete.
Jag lät AI göra en grov uppskattning på vad hela LVU-apparaten kostar och jag hoppas innerligt att det var felräknat, för resultatet var skrämmande: uppemot 25 % av Sveriges försvarsbudget går åt till att hålla detta system rullande. Och då pratar vi bara om tvångsplaceringarna. Räknar man dessutom in de betydligt fler SoL-placeringarna, där hot om LVU ofta ligger och pyr i bakgrunden ja då exploderar kostnaden.
Vi pratar om en hel industri där allt och alla ska ha betalt: socialsekreterare, handläggare, jurister, advokater, nämndemän, domare, konsulter, familjebehandlare, familjehemskoordinatorer, utredare, listan tar nästan aldrig slut. Och varje barn som omhändertas genererar intäkter. Tusentals kronor per barn och dygn
Men det som borde skrämma mest är inte själva prislappen. Det är hur strukturen ser ut med alla ramavtal som de större aktörerna har med kommunerna. Det finns idag gott om privata aktörer i större koncerner som lever gott på att barn hålls kvar i systemet. De fakturerar miljoner varje år till kommuner som saknar kontroll samtidigt som de ofta tillåts utföra egna utredningar på uppdrag av socialtjänsten.
Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att förstå vad det leder till:
Utredningar som förstärker bilden av att barnet måste vara kvar.
Terapeuter som "behandlar" men aldrig ifrågasätter om barnet borde ha tagits från föräldern över huvud taget.
Socialnämnder där politiker har band till just dessa bolag och där insynen i affärsmodellen saknas helt.
Vi såg det tydligt i Fallet Adam. Terapeuten borde rimligtvis ha protesterat. Hon borde ha sagt: Det här är inte vård, det är en överträdelse av barnets rättigheter jag kan inte vara kvar. Men istället spelade hon med, anpassade sig till narrativet och Adam hölls kvar till en kostnad av både hans hälsa och pengar.
Det här har ingenting med barnets bästa att göra. Det är en sjuk branschmodell, där barns lidande och familjer i kris blivit en affärsmöjlighet.
Frågan är inte längre om systemet missbrukas. Frågan är hur mycket det tillåts fortgå innan någon sätter stopp för det. Det här stinker verkligen och jag hoppas verkligen att uppdrag granskning börjar titta närmare på detta och att föräldrar börjar begära ut sin dokumentation och hjälper till så att sanningen kommer fram vad det är som pågår.
Vi pratar om en hel industri där allt och alla ska ha betalt: socialsekreterare, handläggare, jurister, advokater, nämndemän, domare, konsulter, familjebehandlare, familjehemskoordinatorer, utredare, listan tar nästan aldrig slut. Och varje barn som omhändertas genererar intäkter. Tusentals kronor per barn och dygn
Men det som borde skrämma mest är inte själva prislappen. Det är hur strukturen ser ut med alla ramavtal som de större aktörerna har med kommunerna. Det finns idag gott om privata aktörer i större koncerner som lever gott på att barn hålls kvar i systemet. De fakturerar miljoner varje år till kommuner som saknar kontroll samtidigt som de ofta tillåts utföra egna utredningar på uppdrag av socialtjänsten.
Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att förstå vad det leder till:
Utredningar som förstärker bilden av att barnet måste vara kvar.
Terapeuter som "behandlar" men aldrig ifrågasätter om barnet borde ha tagits från föräldern över huvud taget.
Socialnämnder där politiker har band till just dessa bolag och där insynen i affärsmodellen saknas helt.
Vi såg det tydligt i Fallet Adam. Terapeuten borde rimligtvis ha protesterat. Hon borde ha sagt: Det här är inte vård, det är en överträdelse av barnets rättigheter jag kan inte vara kvar. Men istället spelade hon med, anpassade sig till narrativet och Adam hölls kvar till en kostnad av både hans hälsa och pengar.
Det här har ingenting med barnets bästa att göra. Det är en sjuk branschmodell, där barns lidande och familjer i kris blivit en affärsmöjlighet.
Frågan är inte längre om systemet missbrukas. Frågan är hur mycket det tillåts fortgå innan någon sätter stopp för det. Det här stinker verkligen och jag hoppas verkligen att uppdrag granskning börjar titta närmare på detta och att föräldrar börjar begära ut sin dokumentation och hjälper till så att sanningen kommer fram vad det är som pågår.
https://www.riksrevisionen.se/gransk...-och-unga.html
Bara SiS kostar oss över 2,1 miljarder kronor