Drömmen om att flytta ut på landet, blev den som ni trodde?

Har kollega som efter pensioneringen köpte hus på landet. Det skulle odlas , skördas och leva
med naturen och årstiderna. 1.5 år senare gick flyttlasset tillbaka till stan då det kommit
barnbarn in i bilden och då kunde man ju inte sitta på läktaren 4 timmar bort.

Texten jag citerade var:
”Åker man ut på landet så ser man svennes revir- och klantänk och inavelsbeteende.”

På landet är synen på äganderätten stark.
Man respekterar varandras mark och ägor på ett naturligt gammaldags sätt.
Det är ytterst sällan du ser hysteriska Karens i någon form som i staden, och fyllehundar och liknande håller sig på sin kant
Det är inga ”nya” förmågor som dyker upp generellt sett, och gör det det, så är det just ”Revir/klan/inavelsbeteende” som fyller sin funktion.

Skönt

Hysteriska karens "som i staden" har jag aldrig upplevt och jag har heller aldrig hamnat i fejd med vem som äger vad.
Detta måste vara något som uppkommer som en biverkan av dåliga gener.
Och då tänker, kanske är det bäst att människor som har problem med äganderätt löser sina problem ute på landet borta från civiliserat folk?

Ja då är ju alla nöjda?
❤️👍🏼

Är det ofta ”Lantisarna” varit till problem för dig?

Alla nöjda

Med tanke på hur lite jag kommer i kontakt med dem så är det 100%.

Vad hände?

Hot och konflikter av olika slag på en arbetsplats med två från den svenska "fina" landsbygden. Grottmänniskor.

Tråkigt att höra.

Jag tror att det beror lite på vem man är. Jag är själv uppvuxen på landet och vet att det är en massa saker man gör avkall på, eller är förberedd på. Som att vattenledningen fryser när det är som kallast, eller så fort det börjar mullra så kan man ge sig katten på att elen kommer att vara borta i ett dygn och då måste man följaktligen vara blixtsnabb med att tappa upp några hinkar vatten annars kan man varken spola i toan eller koka nån mat.

Med det sagt: JA! Om man inte är van att bo på landet och bara flyttar ut baserat på lite rosa drömmar och fluffiga moln, då lär man definitivt få sig en näsbränna eller tre. Det handlar ju också lite om vad man har för närmsta grannar, om man har en problemgranne, ja då blir det heller inte så rolig upplevelse.

Det finns en tredje aspekt, och det är väl den stora skillnaden på de senaste ungefär 20-25 åren och det är att boende i stan (ja även mindre städer) har blivit mycket svårare att få tag på och när man då inte har några pengar, ja då tendenserar ju även problematiska människor (som inte kan få en lägenhet i stan) att flytta ut på landet. Framför allt tjackisar och inbrottstjuvar. Det där är MYCKET mer vanligt nuförtiden. (Numera vet jag till och med namnet på samt var den lokale tjackisen bor, så gör han inbrott hos mig igen så vet jag var jag kan hämta prylarna). Ja, har varit med om ett par inbrott, surt är det.

Gick igenom din posthistorik, dejting-fails, inavelsbeteende, extrema utbrott på kvinnor och alla som inte slickar vänster, multikulti-röv, allmänt skrikande om horor, slampor och liknande i var och varannan tråd... Fan vad skönt att slippa sånt low-class trash ute på landet.

Jag var på Ikea i Jönköping för ett tag sen och fick direkt den hemska känslan att 50% av alla runt omkring var invandrare. Precis som det är i Stockholm. Det är tragiskt men skönt att man flyttat från det.

Uppvuxen på landet så har inte någon annan bild av att leva. Åker jag in till ett samhälle som har mer än säg 500 invånare kallar jag det stad. Där jag bor finns det 15 invånare jag känner alla i byn å det är som en gemenskap, vi hjälper varandra och står nära varandra. Skulle aldrig kunna lämna landet lugnet man får är helt ovärderligt. Men beror ju såklart på vilka man har som grannar. Har bekanta som också bor på landet å de har ett rent helvete istället. Så allt beror på vilken by du hamnar i. Antingen hamnar du i en vänlig by där alla grannar känns som en familj eller så hamnar du i byn som gud glömde.

Vill du slippa folk helt så flyttar du ut i skogen istället. Min moster bor 3km ut i skogen från närmsta asfalterade väg. Närmsta granne är 1.5km bort. När man besöker henne får man ett lugn man aldrig kunnat föreställa sig. Det är något isolerat men samtidigt ingen granne i sikte som klagar. Sen är det bara 3mil till närmsta samhälle där det finns mataffär så är inte jätte långt ifrån civilisationen om man räknar med Norrlands mått.