Drömmen om att flytta ut på landet, blev den som ni trodde?

Ju dyrare att bo desto lättare som utböling att rota sig på ny plats. Kustnära samhällen är väl praktexempel, både i Bohuslän och i Stockholms skärgård.

Svårast är det i samhällen eller byar med låg socioekonomisk status, där samma släkten bott i ”alla tider”. Tänk er landsbygden i slutna län med mestadels skog eller åker så långt ögat når. Pratas det rälig dialekt, som i vissa delar av Skåne eller Norrland, så ge upp planerna på att flytta dit på direkten. Rotvälska existerar för att skrämma stadsbor på flykt.

Igenkänning.

Jag flyttade från Sthlm förra året, efter mer än 30 år.

Bor mitt ute på landet men har 4 km lugn landsväg in till samhället. Åkrar, fält, skog, kossor, bönder med traktorer. En och annan veteranbil som är ute och finåker på söndagarna.

Jag saknar verkligen ingenting med Sthlm. Trodde jag skulle bo där 4ever men en dag fick jag nog.

Särskilt allt oljud i Sthlm är plågsamt, samt att man ej känner sig hemma där längre. Palla höra polishelikoptern minst en gång i veckan pga sprängdåd och skjutningar. Jag har ingen lust att jag eller mina barn ska komma i skottgluggen för kriminella idioter. Nej tack!

Vad jag gillar med landet:
Tysnaden
Stort hus
Trädgård
Kan cykla överallt utan att det är trafik
Vacker omgivning
Djur
Fåglar
Det känns som Sverige

Efter 50 år i Stockholm flyttade jag och sambon till mindre ort utan någon anknytning där. Vi bor mitt i stan så vi bor inte på landet direkt. Men folk är väldigt trevliga och efter ett år här så trivs vi kanon och är på väg in i gemenskapen. Det är gångavstånd till allt och om man behöver ta bilen så når man allt på under 5 min.
Det är billigt att köpa hus, det finns nästan inga invandrare och det är rent och väldig ordning här. Man kan ringa folk på kommunen och få hjälp på dagen. Det var nästan omöjligt i Stockholm att ens få tag i någon om man hade någon fråga eller problem.
Det enda som stör mig är att jag stött på en del förtidspensionärer som inte är speciellt gamla. Det är inget fysiskt fel på dem då de lever helt normalt. Troligen är de psykiskt sjuka eller utbrända. För övrigt är det bara kvinnor av någon anledning. Men jag skiter i dem. Väljer man den vägen så är man också dömd till ett fattigt och tråkigt liv.
Så ni som sitter på dyra hus i Stockholm eller Göteborg har ju möjlighet att sälja och få loss massa miljoner och köpa något billigt på mindre ort eller landet och börja ett nytt kapitel i livet.

Men är det verkligen landet om man kan gå till allt?

För helvete. En ort på 3500 personer räknas INTE som landet. Kom igen för fan. Eget hus, minst 500 meter till närmstabgranne och en rejält tillhörande skog och trädgård. Då bor man på landet.

Fan va stadskadade svensken blivit

Efter 50 år i Stockholm flyttade jag och sambon till mindre ort utan någon anknytning där. Vi bor mitt i stan så vi bor inte på landet direkt. Men folk är väldigt trevliga och efter ett år här så trivs vi kanon och är på väg in i gemenskapen. Det är gångavstånd till allt och om man behöver ta bilen så når man allt på under 5 min.
Det är billigt att köpa hus, det finns nästan inga invandrare och det är rent och väldig ordning här. Man kan ringa folk på kommunen och få hjälp på dagen. Det var nästan omöjligt i Stockholm att ens få tag i någon om man hade någon fråga eller problem.
Det enda som stör mig är att jag stött på en del förtidspensionärer som inte är speciellt gamla. Det är inget fysiskt fel på dem då de lever helt normalt. Troligen är de psykiskt sjuka eller utbrända. För övrigt är det bara kvinnor av någon anledning. Men jag skiter i dem. Väljer man den vägen så är man också dömd till ett fattigt och tråkigt liv.
Så ni som sitter på dyra hus i Stockholm eller Göteborg har ju möjlighet att sälja och få loss massa miljoner och köpa något billigt på mindre ort eller landet och börja ett nytt kapitel i livet.

Nu talar jag om små byar, men även långt ute på landet flyttar det in dåliga grannar med pundare i släptåg. Morsan råkade ut för en sån granne och då var det ändå ett relativt dyrt hus för att vara så långt ut på landet. Ingen aning om hur en pundare kunde ha råd att köpa ett hus men på den tiden kunde den grannen i alla fall jobba, innan det spårade ur totalt och slutade med en tragisk och tidig död.