Citat:
Ursprungligen postat av
Snobird
Du har en poäng men bryr sig Ryssland om vad som är rättvist gällande detta? Ryssland har kärnvapen och Ukraina har det inte. Det innebär att man kanske bör vara aningen försiktig med Ryssland...
...
Men att pressa Putin att möjligen bli desperat är kanske dumt? Åtminstone en kan det tyckas onödig risk för Europa och världen...
...
Visst, men hade inte ryska folket varit villiga att tolerera eller uthärda mycket hade de redan vänt sig mot Putin. Detta hopp att folket ska få nog verkar inte vara mycket att lita på tyvärr...
...
Jag trodde själv att förlora västerländsk standard som ryssarna äntligen fått efter Sovjets fall, skulle ha större effekt på deras folk. Tyvärr verkar det inte ta nog. Kanske har så lång tid av förtryck härdat ryssarna oerhört? Att försöka knäcka dem är kanske ingen fungerande strategi?
I en värld med kärnvapen (och biologiska vapen, och kemiska vapen, och "hybridvapen") innebär krig alltid en risk. Men omvänt innebär det att om man hukar sig för det hotet så kan despoter och länder använda ett sånt hot för att få sin vilja igenom. På bekostnad av andra, och hela världen.
De enda två val man har är att ge efter eller sätta emot. Nåt som forskats i och testats i en massa olika skenarier, och som gett upphov till en egen liten vetenskaplig gren inom spelteorin.
Ryssland är medveten om att en användning av kärnvapen i Ukraina på sätt och vis skulle innebära slutet, i form av en total utfrysning från alla världens länder (utom möjligen Nordkorea, men t.o.m. det är tveksamt). Inte ett land, och framförallt inte kärnvapennationer som Kina och Indien, skulle motsätta sig en total blockad av Ryssland, nåt som skulle få nuvarande sanktioner att framstå som en mild västanfläkt. Och det är förstås inget sätt man vinner ett krig på, strategiska kärnvapen är till sin natur försvarsvapen och att använda taktiska kärnvapen på slagfältet medför kostnader som flerfaldigt överstiger nyttan.
Det har förstås inte hindrat Ryssland från att anspela på kärnvapen, av politiska orsaker. Man har "uppdaterat sin kärnvapendoktrin" och diverse rövslickare till Putin har uttryckt sig (om än runt och tunt) om "kärnvapen" i kontrollerade intervjuer.
Men inget ändrar på det faktum att all forskning och alla skenarior tydligt visar att ge efter för kärnvapenhot utgör en (betydligt) större risk (för att kärnvapen ska börja användas) än att alltid och tveklöst INTE ge efter.
Hela tanken på att Ukraina skulle kunna hota Ryssland militärt är skrattretande (man behöver bara kolla världskartan), och Ukraina har inte och har aldrig haft minsta intresse av nåt sånt. Att man gick över gränsen kring Kursk var en "fuck you" till Putin, som just hade påstått (internt) att situationen helt var under kontroll. Återigen var målet inte en "militär framgång" utan en signal till det ryska folket, att kriget inte går så bra som den statsstyrda median påstår och att det kommer att kosta att fortsätta kriga. Och förstås att undergräva förtroendet för den person som startat hela kriget, Putin.
Det som känneteckar kriget just nu är att det övergått i ett slags utnötningskrig, båda stridande parter försöker åsamka varandra så mycket förluster som möjligt. Den generella tumregeln i modern krigföring är att den attackerande parten behöver minst ett tre gånger stort övertag för att lyckas, eftersom en attack alltid medför större förlkuster för angriparen. Det gäller alltså det egentliga krigandet på marken, vid fronten.
Därför kan Ukraina i nuläget bara försvara, man har helt enkelt inte det övertag i styrkeförhållandet som skulle krävas för att ta tillbaka mark. Samma problem gjorde att Ukrainas planerade offensiv misslyckades, då fanns det manskap men utrustningen och ammunitionen från väst kom för sent.
Och därför är det av helt avgörande betydelse att Ukraina kommer åt att angripa ryska förstärkningar, lager, tillverkning, baser och transporter långt innan de når fram till fronten. Kolla kartan och väg- och järnvägsnätet in mot Ukraina, det är egentligen en logistisk mardröm för Ryssland att försöka upprätthålla ett övertag vid själva fronten, OM Ukraina får möjlighet att attackera alla sådana militära mål och all infrastruktur inom 400-500 km räckvidd. Det är inte bara fråga om att på det viset lätta på trycket för de ukrainska trupperna vid fronten, det är också Ukrainas enda möjlighet att skapa ett eget temporärt "minst 3 till 1"-övertag på olika frontavsnitt. Dvs, genom att med massiv artilleribeskjutning och drönarattacker slå ut ryska trupper vid fronten samtidigt som man med massiva missilangrepp hindrar Ryssland från att få in förstärkning.
Ukraina har en enda väg till att bibehålla sin geografiska integritet och självständighet: att kriget orsakar så pass mycket samhällelig oro i Ryssland att Putin och den nuvarande ledningen hotas. Ukraina kan åstadkomma den situationen på två sätt: genom att inte ge upp och fortsätta döda så många ryssar som möjligt, eller genom att visa på egna framgångar på slagfältet (dvs. i praktiken genom att ta tillbaka mark). I båda fallen är en kapacitet att kunna angripa massivt och på stort avstånd helt avgörande. Och det är också därför fokus nu ligger på drönare, artilleri och missiler. T.o.m. flyg har nu övergått till att i första hand utgöra en avskjutningsplattform för bomber och missiler, och är inte mer den typ av attackvektor som de designats för att vara.
- - -
Jag trodde också att Ryssland var på väg mot en fungerande integration med Europa, inte minst eftersom det förhållandvis snabbt skulle ha lyft Rysslands ekonomi, globala inflytande och, rent ut sagt, "kraft". Om Putin och den ryska ledningen skulle ha agerat i Rysslands intresse så skulle det ha varit den självklara vägen framåt, nåt som snabbt syntes i hur västerländska företag och industri ville etablera sig i Ryssland. På ett par decennier skulle Ryssland och Europa ha blivit en oslagbar kombo, och en gemensam försvarsallians skulle ha säkrat att alla de horder (en del med rätt mycket vapen, inklusive kärnvapen) som kommer att drivas på flykt/folkvandring när klimatförändringen slår till på allvar skulle kunna hållas på utsidan. "Festung Europa" skulle ha blivit "Festung Russo-Europa".
Det var förstås också vad en massa regeringar och företag trodde, men alla missbedömde Putins och hans supporters strävan efter egen makt och kontroll. En "västifiering" av Ryssland skulle oundvikligen ha lett till ett mer äkta demokratiskt system, som, lika oundvikligen, skulle ha hotat den regerande klicken. Navalnyj är ett bra exempel på dugliga, ärliga, kunniga, moderna ryska politiker som skulle ha dykt upp som svampar ur jorden. Och inneburit slutet för Putte & gänget. Så de gav fan i vad som var bäst för Ryssland och körde istället ett eget race. Ungefär samma som Trump & fnatt-republikanerna nu försöker sig på i USA, men andra vägen (de försöker nu roffa åt sig den makt Putin redan hade i Ryssland).
Inget av det här är rocket science. Allt det här finns tillgängligt på nätet, utan dess mera politiska förtecken. Och sist och slutligen är det också så att det är Ukrainas EGET val. Vill de ge upp, så ger de upp. Vill de fortsätta slåss för sin frihet och integritet, så då ska vi respektera det. Det är inget underligt heller, det är hur vi förväntar oss att andra länder förhåller sig till Sverige.
Till slut: jag missbedömde dig inledningsvis som "ännu ett ryzztroll", ber om ursäkt om det lyst igenom i mina svar. En seriös diskussion om läget är alltid ett plus, oberoende av åsikt. Omvänt är förstås en oseriös och korkad "diskussion" ett klart minus.