Jag har säkert en kris i mitt liv, saknar ni inte ungdomstiden?

Saknar inte ungdomen, visst var det kul att leva rövare och visst skulle man vilja ha tillbaka fysiken som en ungdomlig kropp har. Men ungdomen hade också mycket elände, mycket osäkerhet, mindre frihet, mer oro och stress.

Allt festande, knull och korta romanser väger inte upp alla dom negativa sidor. Och det enda positiva det har bidragit med är lite sköna stories man kan dra när man träffar dom gamla vännerna.

Ju äldre jag blivit desto mer skiter jag i saker och med stabilt jobb så finns det inte mycket saker att oroa sig över runt omkring. Har börjat omfamna visdomen som man besitter och åldrandet. Livet är mycket bättre nu.

Gräset är sällan grönare på den andra sidan, du har knappast missat nånting och du har mycket kvar av livet. Träna, ta hand om kroppen och passa på att göra saker som du vill göra.

Jag håller med dig i sak, men jag tror det i hög utsträckning handlar om att många sitter med en långvarig känsla av att ha tappat gnistan för att prova nytt och utforska på grund av att heltidsjobbet, pendlingen och små barn äter upp det mesta av ens energi. Sedan känner jag ju inte alls samma behov av "nytt" nu; en till nackdel med att vara ungdom var ju att man blev uttråkad så himla lätt, det behövde hända något precis varje helg för att livet skulle kännas uthärdligt. Jag kan uppskatta den enkla stillsamheten i vardagen på ett helt annat sätt. Men ja, hela fenomenet "peaked in high school" finns definitivt och är verkligen patetiskt att se, personerna som av både äkta och inbillade skäl ser tillbaka på tonåren som höjdpunkten i sina liv har verkligen kört fast på ett ohälsosamt sätt. Nedan har vi andra änden skalan:



Här har vi motsatsen till peaked in high school, någon inte njöt av sin ungdom alls och som nu fastnat i livet och har idéer om att om bara deras ungdomstid hade gått till på "rätt sätt" hade deras liv inte varit så otillfredsställande nu. Jag hade länge ett närmast vetenskapligt intresse för incels och märkte att just detta med att aldrig ha fått uppleva någon inbillad "ren" ungdomskärlek (dvs ligga med en 15-årig oskuld), och att aldrig ha fått vara en högstatusindivid under tonåren, var frekvent återkommande teman.

Tack för tipset men:
Idag blir den taktiken svår. Folk är så självupptagna med mobiler eller rent av paranoida på främlingar. Allt ska gå genom de trygga nätverken förutsatt att man inte är känd eller brutalt attraktiv.
Dessutom vet man inte om kvinnan man ska ödsla tid på har parter eller ej.

Jag tror jag är körd tyvärr. Detta är synd. De ytliga och genetiska förutsättningarna fanns för att kunna hitta en rätt vacker och vettig brud, men andra saker satte stopp för det. Det är bara att finna sig i det.
Jag är en loser och kommer dö som en loser.
Inte den första och inte den sista. Tänker inre ta livet av mig i närtid, men hade dödshjälp varit ett alternativ under ordnade former hade jag nog övervägt det. Jag tror och hoppas inte att jag blir äldre än max 50-55.

Magin i livet fanns när jag var barn och ungdom. Jag fick uppleva magi då och det är jag glad för, mycket annat också. Jag har varit med om massa sjukt och galet som de flesta andra inte gjort. Men idag är allt grått och dött. Magin är borta. En riktig kärlek hade kunnat återskapa den magin men det kommer inte ske. Åren har gått nu. Jag har aldrig och kommer aldrig uppleva en ömsesidig kärlek.

Ja, det mesta var ju bara skryt.
Dock hade jag ett par polare som hade flickvänner som de låg med redan i typ åttan, och de blev direkt populära hos tjejerna eftersom de var sexuellt erfarna och bevisligen visste hur man kysstes. De blev snabbt besatta av att ragga, och förhållandena blev många och korta. Åkte man någonstans tillsammans med dem, så dröjde det typ 24 timmar innan de hade en ny "flickvän" eller tjej på gång där man var.
Mönstret var lite att de snabbt hamnade i säng med tjejerna, sedan var de osams med tjejen efter bara några dagar. De var inte ens 20 när de började utveckla någon sorts mild misogyni, där där tjejerna bara var horor. Könsöverskridande relationer för dem verkade bara blir en maktkamp. Tjejer för dem, var bara golddiggers som "slog klorna" i deras polare.
När jag väl inledde mitt första riktiga förhållande, så skrattade de cyniskt åt mig och min idealism. Vad visste jag om brudar, liksom? Då hade de haft ett trettiotal sexpartners, där jag haft typ en och en halv.

De här killarna krisade verkligen när de började närma sig medelåldern, när de inte var söta och roliga längre. De hade helt enkelt struntat i att slipa sina social skills gentemot personer av samma kön, eftersom de hela livet fokuserat på att lägra tjejer.

Sluta tyck synd om dig själv. Det finns 4 miljarder kvinnor och du gråter över några i Sverige. Iväg och lev livet.

Jag kommer nog inte uppleva någon ömsesidig kärlek någon gång. Jag tror jag har nått som får folk att ogilla mig. Inte min personlighet men min röst eller sätt att prata, eller min energi. Jag har märkt det sedan jag var liten. Jag har en känsla av att så fort jag öppnar käften, då vill folk dra. Både män och kvinnor. Jag tror att jag uppfattas som konstig eller nått handikapp. Inte efterbliven eller elak, men konstig och nått man ska undvika.

Jag är 46 och har en kris och har depression känner jag.

Ja har varit singel sen jag var 21. 18-21 hade jag en flickvän som var astronomt out of my league. På gumnasiet var jag populär men inte bland tjejerma på ett romantiskt sãtt. Jag var med "coola" klicken men inte en av de coolaste.

Det tog mig 10 år att komma över henne, och sen dess har jag inte haft en flickvän och inte så många ONS. Väldigt dåligt självförtroende och enormt självförakt. Jag har dragit på mig en ätstörning som jag haft sen hon gjorde slut. Denna gör att jag går upp och ner ca 30-35 kilo varje år. Jag trodde jag var populär bland mina kompisar men alla utom 2 har fallit av. De jag trodde jag var nära med, de ringer aldrig och frågar om man ska med ut och festa eller ens ta ett glas. Detta kom fram extra mycket när jag fick cancer 2020. INGEN ringde eller kollade hur jag mådde, och vissa som jag trodde jag var jättenära med (ett par st jag räknade som mina bästa kompisar) har fortfaramde inte hört av sig. Så det är tydligt att det är mig det är fel på,vilket känns trist att erkänna. Man tröttnar liksom på att ringa och höra om nåt händer ,när man aldrig är medbjuden från början. Min "bästa" tid, 27,-45 spemderades genom att hetsäta ensam. Jag är egen företagare så jag förfogar helt över min tid,vilekt innbär att jag kan hetsäta varje dag flera månader i sträck och inte jobba en minut. Bara lever ner beaparingarna.

Nu har alla ungar, och den tiden när man var ute och festade,gick på hemmafester , festivaler är över och jag missade allt eftersom jag knappt blev medbjuden.

Jag har tänkt tillbaka och det har alltid varit så, sen 10 års åldern.

Nu oroar jag mig mest för det oundvikliga när mina föräldrar går bort, efter det vet jag inte vad jah har att leva för rikgit.

Låter som något skrivet på en kaffekopp.

Jag driver eget företag idag som jag livnär mig på så antar att det är.den där ensamheten jag kan känna att hela mitt liv består av jobb men ångrar fan inte att jag valde den karriären.

Det du skriver är så slående likt hur jag känner.
Är själv oskuld i 35-årsåldern, men heller inte asexuell men saknar ej mest sex i livet.
Utan det är närheten, sen att ha någon att kämpa för som bryr sig och uppmuntrar en.
Har själv vidareutbildat mig och känner som dig ingen glädje eller lycka över något längre.
Som att allt känns meningslöst när man inte har nån att dela livet med.

Nä! faktiskt saknar jag inget av det där...massa felbeslut vilket skapade dåliga ekonomiska beslut! Just knullandet gick dock lysande såpass bra att jag på riktigt kände mig som en hora jag satte bokstavligen på allt....vilket inte är något att sträva efter ..det gick så långt att jag inte ens kunde gå på vissa uteställen utan att någon skulle komma fram och ville knulla ryktet var typ horbocken eller var sur för att man inte hört av sig....det slutade med att jag var tvungen att flytta och då pratar vi ändå om Sveriges största stad ..så nä bättre att knulla med kvalitet istället för kvantitet!

Såhär efterhand nej jag saknar ingenting. Knullas lika friskt idag nu som då så nej.