Politiker och media skyller de sjunkande födelsetalen på bostadsbrist, klimatångest, krig, ekonomi etc. Men alla dessa orsaker var betydligt värre förr när folk födde många barn. Så de kan inte vara grundorsaken.
Födelsetalen sjunker helt enkelt för att värderingarna har förändrats i grunden. I takt med att feminismens ideal blivit norm, har moderskapet tappat status. Flickor lär sig från tidig ålder att framgång handlar om utbildning, självförverkligande, karriär, oberoende. Problemet är att det sker på bekostnad av familjebildning.
Barnafödandet uteblir, ibland för att kvinnor inte förstår hur snabbt deras deras fertila period är över, eller för att de inte hittar "rätt" man (och att män inte alltid förstår vad som förväntas av dem), eller för att kvinnor väljer bort barn för att fokusera på sig själva och sin karriär (till arbetsgivarens glädje).
Det behövs 2,1 barn per par. Nu föds det mellan 1,0 till 1,4 barn per par i västvärlden och 0,7 i Sydkorea. Folk förstår dock inte hur allvarligt det här eftersom de sker så långsamt.
Feminismen försvarar sig med att det inte beror på dem, för i mer "traditionella" samhällen som Japan och Sydkorea föds det minst barn. Dock har kvinnor där samma västliga värdegrund som i resten av västvärlden, influerade av samma västliga kultur, utbildning och media. De vill således inte heller "offra" sig för moderskapet.
Ser man istället till riktigt traditionella samhällen som inte har genomsyrats av västvärldens kultur, i huvudsak muslimska länder, så är födelsetalen betydligt högre.
Hela västvärlden kommer att inom några decennier se ut som en glesbygd där barn och ungdomar är i minoritet och gatubilden består av gamla människor. Alla vet att det inte är gångbart, i alla fall inte utan stor invandring. Även om vissa kanske tycker att minskat antal människor i världen är positivt, så avslöjar media och politiker aldrig grundorsaken, eftersom de är så indoktrinerade.
Feminismen som värdegrund indoktrinerar människor till att de är de goda och moderskapet är underordnat eller förtryckande.
Förutom samhällskollaps på lång sikt, leder det till att många människor går miste om den unika glädje och villkorslösa kärlek barn innebär, för att ersätta dessa med ytliga värden som självförverkligande och oberoende. De flesta äldre nämner sällan sig själva, oberoendet och karriären som det viktigaste i livet, utan familjen, barnen, barnbarnen som den största glädjen. Det är inte tiden med barnen de ångrar, utan att de slösade bort så mycket tid på kontoret.
Den som vågar påtala att den rådande radikalfeminismens värdegrunder är grundorsaken till lågt barnafödande svartmålas som bakåtsträvande, förtryckande manschauvinister. Så när ska vi våga tala klarspråk om den uppenbara grundorsaken, att vi behöver ändra våra värdegrunder om vad som är viktigast, dvs familjebildandet, och inte sig själv, sitt oberoende, sin status och sin karriär?
Födelsetalen sjunker helt enkelt för att värderingarna har förändrats i grunden. I takt med att feminismens ideal blivit norm, har moderskapet tappat status. Flickor lär sig från tidig ålder att framgång handlar om utbildning, självförverkligande, karriär, oberoende. Problemet är att det sker på bekostnad av familjebildning.
Barnafödandet uteblir, ibland för att kvinnor inte förstår hur snabbt deras deras fertila period är över, eller för att de inte hittar "rätt" man (och att män inte alltid förstår vad som förväntas av dem), eller för att kvinnor väljer bort barn för att fokusera på sig själva och sin karriär (till arbetsgivarens glädje).
Det behövs 2,1 barn per par. Nu föds det mellan 1,0 till 1,4 barn per par i västvärlden och 0,7 i Sydkorea. Folk förstår dock inte hur allvarligt det här eftersom de sker så långsamt.
Feminismen försvarar sig med att det inte beror på dem, för i mer "traditionella" samhällen som Japan och Sydkorea föds det minst barn. Dock har kvinnor där samma västliga värdegrund som i resten av västvärlden, influerade av samma västliga kultur, utbildning och media. De vill således inte heller "offra" sig för moderskapet.
Ser man istället till riktigt traditionella samhällen som inte har genomsyrats av västvärldens kultur, i huvudsak muslimska länder, så är födelsetalen betydligt högre.
Hela västvärlden kommer att inom några decennier se ut som en glesbygd där barn och ungdomar är i minoritet och gatubilden består av gamla människor. Alla vet att det inte är gångbart, i alla fall inte utan stor invandring. Även om vissa kanske tycker att minskat antal människor i världen är positivt, så avslöjar media och politiker aldrig grundorsaken, eftersom de är så indoktrinerade.
Feminismen som värdegrund indoktrinerar människor till att de är de goda och moderskapet är underordnat eller förtryckande.
Förutom samhällskollaps på lång sikt, leder det till att många människor går miste om den unika glädje och villkorslösa kärlek barn innebär, för att ersätta dessa med ytliga värden som självförverkligande och oberoende. De flesta äldre nämner sällan sig själva, oberoendet och karriären som det viktigaste i livet, utan familjen, barnen, barnbarnen som den största glädjen. Det är inte tiden med barnen de ångrar, utan att de slösade bort så mycket tid på kontoret.
Den som vågar påtala att den rådande radikalfeminismens värdegrunder är grundorsaken till lågt barnafödande svartmålas som bakåtsträvande, förtryckande manschauvinister. Så när ska vi våga tala klarspråk om den uppenbara grundorsaken, att vi behöver ändra våra värdegrunder om vad som är viktigast, dvs familjebildandet, och inte sig själv, sitt oberoende, sin status och sin karriär?
