Vilken mening återstår med era liv? Vad hände som förändrade er till vad ni anser nu?

Ja faktiskt. Det gäller att passa på med det medvetande man har nu. Imorgon så kan det vara över för alltid. Vad har vi att förlora egentligen med ett troligt utslocknande runt hörnet? Inte mycket...

När man dricker öl eller har sex så får livet en mening. Sedan att det inte finns en fader i himmlen som vakar över våra handlingar. Ja, det är en annan sak.

Precis, allt handlar egentligen om att släppa taget. Lära sig leva i den faktiska verkligheten och inte i någon fantasivärld om vad du hade önskat skulle vara fallet. Det är den svåraste biten, men när man förhoppningsvis väl kommer dit så. Och som du säger, vi har inte minsta kontroll över livsvillkoren. Det finns liksom inget som är möjligt att göra åt det här dilemmat.

Så kan det vara.
Själv tycker jag kärleken ger mening till livet, vilket kan låta lite banalt förstås.
Att älska: en människa, en plats, ett ögonblick, är att säga ja till det flyktiga, utan att kräva evighet.
Det är att bära sin sten uppför berget med öppna ögon, och ändå le.

Javisst bärs och andra nöjen kan vara hela meningen med livet, väldigt mycket talar väl för att just starköl har något med livets mening att göra i alla fall.

Dessutom blir man avslappnad och fin av öl och vin och lägger man även till lite sex så börjar vi prata om en livskvalitet som det hämmade kyrkfolket aldrig kommer i närheten av 🙂

Påminner om det som schopenhauer sade. Att evigheten finns i konsten.
Synd bara att poetisk njutning inte går hem lika bra hos alla.

Man får lite ont i magen av tanken på att kyrkofolket anpassar hela sina liv efter en saga.
Om inget annat borde de kunna unna sig lite nattvardsvin.

Egentligen borde man vara full så ofta som det bara går. Det är bara då man är i fas med livsvillkoren. Man bryr sig lika lite om vad som händer som universum bryr sig om dig. Alkoholen mattar vanföreställningarna om mening och betydelse. Ge mig ett underskönt rus och skjut mig i huvudet.

Som Simone de Beauvoir skrev, att om livets enda syfte vore att komma till himlen (eller något slags evigt liv efter döden), så skulle själva livet förlora sitt värde och det vore egentligen bäst att inte leva alls.

Nej bättre att ta chansen och leva ett så autentiskt liv man kan, vilket inte är så illa.
Som hon skrev:
"To exist is to dare to throw oneself into the world."

Haha ja jag håller med. Jag har aldrig förstått poängen med att tro på sagor. Barnen får tro på sagor men det är töntigt när vuxna gör det.

Yes man kan göra precis som man vill. Alkohol, religion, äktenskap etc. Allt är bara tillfälliga nöjen.

Våra hjärnor är gjorda för att se mönster och skapa berättelser. Det har vi gjort sedan vi levde i grottor.
Det är omöjligt att vara 100% rationell.