Vilken mening återstår med era liv? Vad hände som förändrade er till vad ni anser nu?

Ja man får trösta sig med att det inte blir långvarigt då. Men jag kommer inte ifrån känslan att det inte enbart är hallucinationer det rör sig om, men jag tror som sagt inte heller det är efterlivet dom besökt. Men vad fan det då rör sig om är den stora gåtan. Jag gillar inte alls situationen jag nu befinner mig i, det var lättare att vara materialist. Men jag kan inte annat än vara ärlig med att jag inte får ihop något alls och det är förbannat frustrerande. All sammantagen fakta spretar åt alla håll och är otroligt motsägelsefull, inklusive mina egna "paranormala" upplevelser. För att återknyta till topic, så är min enda mening att åtminstone hoppas få lite mer klarhet innan den främmande svartklädde mannen ringer på dörren.

Livet pågår i 100 år och lights out kommer pågå för evigt. Man kan säga att vi överskattar det korta livet och underskattar den långa döden något 😂

Att dyrka nuet carpe diem style det gör vi eftersom vi är desperata. Vi har inget annat val. Känslan av lycka och mening raderas med hjärnans död så ingen stress 😅

Ja det är bara att börja acceptera sanningen egentligen. Det gjorde jag för några år sedan, där jag sket i allt på nihilistiskt vis. Sedan fick jag ett återfall av blödighet och förtvivlad desperation, men det börjar släppa av ren utmattning. Rummet har varken fönster eller dörrar hur mycket man än letar. Det är bara att invänta att det svarta vattnet börjar stiga.

Ja det är bara att börja acceptera sanningen egentligen. Det gjorde jag för några år sedan, där jag sket i allt på nihilistiskt vis. Sedan fick jag ett återfall av blödighet och förtvivlad desperation, men det börjar släppa av ren utmattning. Rummet har varken fönster eller dörrar hur mycket man än letar. Det är bara att invänta att det svarta vattnet börjar stiga.

Det är nog ingen fara egentligen. Man behöver ju inte tro 100 procent säkert på lights out/lights on. Det gör inget om man tvekar lite.

Och om det inte skulle bli som man har tänkt sig efter döden så är det ju inte hela världen.

Det är ju bokstavligen hela världen. haha

Märkligt egentligen hur olika vi ser på livet och döden som människor. Jag vet inte varför jag har så extremt starka känslor inför allt medans du är så cool. Min sorg är ungefär lika stor och tom som universums livlösa oändlighet.

Ja du lyfter fram en viktig poäng här.
Att leva autentiskt är inte enkelt utan kräver en hel del energi och vilja.

Det är förstås enklare att släppa taget ge upp och hänfalla till nihilism.

Men det betyder förstås inte att det är det bästa livsvalet.
Belöningen av att leva ett autentiskt liv, att finna sin väg och sitt syfte är värt all möda.
Och som Camus skrev, vi behöver inte kämpa ensamma.

Ja, det finns så många bra psykolpgiska verktyg för att handskas med livskriser och ångest.
Sedan är det betydligt lättare att sopa saker under mattan och tycka att allt är meningslöst.
Men det är inte det mest tillfredställande valet i längden.

Ja, det finns så många bra psykolpgiska verktyg för att handskas med livskriser och ångest.
Sedan är det betydligt lättare att sopa saker under mattan och tycka att allt är meningslöst.
Men det är inte det mest tillfredställande valet i längden.

Det meningsfulla meningslösa livet 😂

Precis.
Sedan skall man inte glömma att även hos friska människor så finns mörka tankar.
Dödslängtan finns ju latent hos oss alla enligt Freud, det är först när denna tar över som det blir ett problem. Så länge man har balans mellan Eros och Thanatos så är det bara naturligt.

Vi människor vandrar ju alltid hand i hand med både mörkret och ljuset.

Haha ja 😂

Jag menar att utfallet blir ju som det blir oavsett vad vi tror och tänker om det. Ingen människa har full kontroll över dom här stora frågorna. Det kan vara skönt att erkänna för sig själv att man inte ko trollerar vad som händer efter döden.