Vilken mening återstår med era liv? Vad hände som förändrade er till vad ni anser nu?

Det löser sig. In med några öl så känner du snart mening för stunden igen 🙂 Du är på väg mot samma slutmål som alla oss andra i tråden. Inget att vara deprimerad för gosse.

Har redan ölat tre kvällar i rad. Så får ta det lite piano några dagar. Så är det, bara en fråga om när var hur. Hade varit fint att lösa mekanismen bakom medvetandet dock, vore en fin avslutning på livet.

Min övertygelse är fortfarande att allt prat om mening enbart handlar om personers olika känslor. Det är därför alla filosofer och lekmän pratar förbi varandra hela tiden. Filosofin används som ett "förnuftsverktyg" för att prata om sina känslor.

Der är ju tydligt att all mening är subjektiv och att det inte finns någon objektiv mening med livet.

Ja vad är förnuft och vad är känslor. Men i likhet med Redox ifrågasätter jag uppriktigheten hos folk som påstår att dom verkligen gillar det läget vi är i och är nöjda med det.

För länge länge sedan borde det här idiotiska projektet ha givits upp, när vi ser vad som händer gång efter gång och vi inte har någon lösning. Men eftersom människor är just idioter så fortsätter allt i oändlighet oavsett resultat. Känner enbart förakt för den här onda dumma rasen som är beredd att betala detta extremt höga pris i form av lidande för en vanföreställning.

Ingenting kan rädda en från meningslösheten, det inser man om inte före så i vart fall i den totala ensamma tystnaden i dödsögonblicket. Vad du åstadkommit, vilka du har runt dig eller inte, kärleken, allt är fullständigt uddlöst inför den kvävande förgängelsen. Inget betydde någonsin något, allt blir åter ogjort.

Ja det skulle vara intressant att se hur världen hade sett ut om alla människor omedelbart slutade med all religiös galenskap och istället bara körde på förnuftig vetenskap.

En gissning är att mänskligheten hade blivit mer klarsynt och troligen så hade man prioriterat lite annorlunda. Tex byggt om tråkiga kyrkor till mysiga krogar istället.

Tror du att all mänsklighet kan indelas i bara dessa två kategorier har du antagligen fel. Gäller det ens alla du känner? De flesta svenskar är nog varken särskilt religiösa eller intresserade av vetenskap. Och vad har just mysiga krogar att göra med förnuftig vetenskap?

Sen tycker jag nog allt att gamla kyrkor och katedraler ofta är de klart intressantaste byggnaderna i en stad.

Ja eller alternativt ta meningslösheten, dom extrema sorgerna och allt annat lidande som levande organismer utsätts för på allvar. Jag blir så jävla arg på det här helvetet att jag ofta inte kan sova. Dessutom, så är det så förbannat uppenbart att skulle det finnas en skapare så är det ett sadistiskt jävla psykopat-rövhål. Se er om på riktigt era lallande fånar! Frågan är bara om du vill vara dess avbild eller ej. Haha ja det blev en liten rant. Jag behöver få ventilera min extrema vrede ofta tyvärr för att inte få spel i verkliga livet. Definitionen av galenskap är att göra samma sak gång efter gång och fövänta sig ett annat resultat. Alltså är mänskligheten sinnessjuk, eftersom den fortfarande förvånas över hur jävligt livet kan bli och dessutom fortfarande hoppas på någon slags räddning som det aldrig någonsin funnits minsta antydan till.

Du är snubblande nära pudelns kärna här.

För du har helt rätt i att definitionen av galenskap är att gång på gång göra samma sak men förvänta sig ett annat resultat.

om du ser utanför din egen lilla värld finns det massvis med exempel på människor som lever liv där de upplever meningsfullhet, samhörighet, kärlek och andra saker som gör livet värt att leva.

Så du måste fråga dig själv vad kan jag göra för att inte hela tiden fastna i mina nihilistiska tankar?
Det du gör nu fungerar uppenbarligen inte så då är det rimligen dags att prova något nytt.

Kom också ihåg att du inte är ensam om att uppleva saker som existentiell ångest, långt därifrån.
Fördelen med det är dels att du inte behöver känna dig ensam om dina tankar dels att det finns de som kan hjälpa dig ut ur mörkret.

Javisst kyrkor är mycket vackra byggnader, det har jag skrivit förut att jag tycker. Men jag tycker kyrkorna borde sluta med att dyrka det osynliga så mycket. Det känns nästan lite osunt schizofrent och omodernt att hålla på så. Istället borde kyrkorna fokusera på nöjen som tex att äta och dricka gott 🙂👌

Vatikanen borde börja härma feskekörka i Göteborg mer, där tror jag att vi har framtidens kyrka. Även östermalmshallen och liknande slulle vara fina grejer att ta efter för kyrkorna. Ut med prästen och in med hovmästaren så att säga 😂

När jag var ung så fanns inga tankar på meningen med livet. Jag saknar den tiden, för allt kändes så enkelt. Jag tog dagen som den kom och planerade sällan något på samma sätt som jag kan göra idag.
I takt med att man utvecklas så verkar den färdigheten försvinna och istället ersätts den med tankar på mening och annat som ibland kan vara jobbigt att tänka på, men samtidigt väldigt intressant.

Människor är olika och när vissa bara kan glida med livet på samma sätt som förr, så funderar andra på meningen med allt. Jag är någonstans mittemellan. Ibland kan tankarna på meningen med allt vara härliga och ibland lite smått deprimerande.

Det jag personligen har fått lära mig är att acceptans är en stor grundpelare i livet. Om man inte kan acceptera allt som sker i livet, så kan man heller inte må bra. Det man inte kan förändra bör man acceptera, för att lägga fokus på något som är meningslöst är att lägga fokus på att må dåligt. Att finna en balans i det tänket är för mig en del av min mening med livet.

Ytliga saker som mer pengar och prylar har jag lämnat bakom mig. Det är bara tankar som kan få en att må dåligt och behöver inte ha någon plats i mitt liv. Alla vill säkert ha ett bättre liv på ett eller annat sätt, men är det egentligen så viktigt? Det jag ser som meningen med livet är att lära sig hantera dessa "fällor" och vara nöjd ändå. Mitt inre mående är viktigare än den yta jag vill att andra ska se.

Fyfan... jag vill nog lösa alla mina problem... och sen leva ett liv som är fyllt av mening. Inte lätt att göra det när man har olika problem som verkar olösliga och när hälsan inte är som den ska.