Citat:
Ursprungligen postat av
Lawnmoverman2011
Hon borde åtminstone ha fått 2 års fängelse med tanke på omständigheterna.
Straffet för grov falsk angivelse är fängelse i lägst sex månader och högst fyra år enligt brottsbalkens 15 kap. 6 §
Jag tycker man får vara lite "å ena sidan, å andra sidan" när det gäller längden på straffet. För visst innehåller gärningen en rad försvårande omständigheter. Exempelvis att hon falskt angivit mannen för våldtäkt - vilket är ett särskilt vanärande och allvarligt brott, att mannen frihetsberövades samt att kvinnan inte vidtog några åtgärder för att lindra eller korrigera anklagelserna mot mannen. Men också försvårande utifrån att kvinnan begick denna gärning för att skydda sin pojkvän för att dömas för misshandeln mot mannen. Detta sammantaget gör absolut gärningen mer straffvärd - och jag hade inte på något sätt tyckt det var fel om man dömt ut ett längre straff än det man gjorde. Men om man sedan pratar om att döma ut maxstraffet på 4 års fängelse, så tycker jag att man är fel ute. Maxstraffet skall ju endast användas vid de allra allvarligaste gärningarna av sitt slag. Rent konkret skall det handla om "worst case scenario" med synnerligen försvårande omständigheter - och inga förmildrande omständigheter. Riktigt så är ju inte detta fallet.
Man kan ju börja med att konstatera att mannen, till följd av den falska angivelsen, varken åtalades eller dömdes för våldtäkt - vilket absolut hade varit det värsta scenariot. Man kan också konstatera att mannens frihetsberövande, till följd av den falska angivelsen, pågick i knappt ett dygn. Detta är givetvis oerhört allvarligt. Men man kan ju tänka sig ett ännu längre anhållande alt. en häktning (...eller t.o.m ett fängelsestraff) - vilket hade varit ett ännu värre scenario. Mannen har ju dessutom berättat i tingsrätten att han relativt snabbt in i frihetsberövandet upplevde att stämningen blev mer uppsluppen och att poliserna började hinta om att han inte behövde vara orolig och kunde slappna av. Efter första förhöret sa förhörsledaren i princip att misstankegraden var oerhört låg, att dom inte trodde att han begått våldtäkt och att han nog snart skulle få åka hem. Dessutom erbjuds han direkt att göra en motanmälan. Detta sammantaget lindrar ju hans situation på ett sätt som det inte skulle gjort annars. Den snabba processen gjorde också att mannen inte drabbades socialt på så sätt att han t ex hängts ut i media eller på nätet, och heller inte blivit av med jobbet eller frun/familjen (nu var han i och för sig otrogen, så det hade han ju kunnat bli ändå).
Man kan ju också tänka sig andra (mer) försvårande omständigheter som att man varit flera personer som, organiserat, förslaget och planerat, iscensatt en komplott mot mannen. Eller att man agerat utifrån hämnd- eller konkurrensmotiv- eller ekonomiskt uppsåt. Att man angivit en person i utsatt/skyddslös ställning (t ex ett barn eller en psykiskt sjuk person) osv. Man kan också tänka sig en falsk angivelse om ett ännu allvarligare och mer stigmatiserat brott, som t ex mord eller sexualbrott mot barn.
/Så jag tror nog att tingsrätten hamnade ganska rätt, eller att man möjligen hade kunnat höja straffet något. Men att det skulle röra sig i trakterna av ett maxstraff ser jag som helt uteslutet. Jag hoppas du förstår lite hur jag tänker och vad jag menar :-)