Citat:
Ursprungligen postat av
Motvillig1.2
Sverige är en mediokerati. Svenska regeringar är lågt utbildade och det är sällsynt att ministrar har nämnvärd erfarenhet utanför politiken eller politikrelaterade områden - lobbyism, fack, näringslivslobbyism och liknande. Det här är inte en höger- eller vänsterfråga. Borgerliga regeringar är ungefär lika usla som sosseledda regeringar.
Regeringen Kristersson har 24 medlemmar. 10 har ingen högskoleexamen alls. Inte den enklaste från någon bygdehögskola där vem som helst kan komma in. Ingen har examen i något naturvetenskapligt (Wykman har läst matte). Med något undantag har de inga framgångar eller anmärkningsvärda insatser utanför politiken att lista på sina CVn. De flesta skulle aldrig få anställning i någon viktig tjänst på sina egna departement och några toppjobb i t ex det privata näringslivet är svårt att tänka sig för någon av dem (på egna meriter, korruptionsjobb kan de ju få). Inom inom internationella storföretag skulle kanske 2-3 av dem överhuvudtaget få komma på intervju för ett mellanchefsjobb.
I andra länder är ministärer ofta befolkade av högre utbildade men också människor med signifikanta framgångar och bedrifter inom fält utanför politiken.
I USA:s nya regering har samtliga medlemmar minst akademisk examen, många har multipla examen och flera har doktorerat. De flesta har dessutom rejäla icke-politiska framgångar inom juridik, akademi, näringsliv eller försvar. Det var likadant med Biden-administrationen även om det var mer juristtungt och fler som hade karriärer inom offentlig sektor. Båda sidor har lite dåligt med naturvetare för min smak men nu är ju USA ett juristparadis.
Den som vill invända att USA har en mycket större talangpool kan istället titta på lilla Singapore. De har 19 ministrar. Samtliga har minst en akademisk examen. 4 har doktorerat. 8 har examen i STEM. 50/50 medicinare och ingenjörer. 9 har dubbel eller trippel examen. Då räknade jag bara sådana som tagit minst grundexamen i olika akademiska ämnen, inte om man har en master och därmed tekniskt sett två examen. Många av dem hade riktiga karriärer utanför politiken innan de blev förtroendevalda eller ministrar.
Varför har Sverige så pinsamt låg nivå på sina ledande politiker?
Varför tolereras detta?
Går det att göra något åt det här eller är Sverige dömt att styras av den här sortens B- och C-människor?
Låg utbildningsnivå bland ministrar:
– I regeringen Kristersson har 9 av 24 ministrar ingen högskoleexamen alls.
1.Ebba Busch (KD) – Energi- och näringsminister samt vice statsminister
Information om avslutad akademisk examen saknas i tillgängliga källor.
2.Anna Tenje (M) – Äldre- och socialförsäkringsminister
Uppgav tidigare att ha genomgått ett program vid Linnéuniversitetet, men enligt granskning har hon inte avslutat utbildningen.
3.Erik Slottner (KD) – Civilminister
Har angett att han har en politices magisterexamen, men det har framkommit att han inte har avslutat denna utbildning.
4.Andreas Carlson (KD) – Infrastruktur- och bostadsminister
Information om avslutad akademisk examen saknas i tillgängliga källor.
5.Camilla Waltersson Grönvall (M) – Socialtjänstminister
Information om avslutad akademisk examen saknas i tillgängliga källor.
6.Parisa Liljestrand (M) – Kulturminister
Information om avslutad akademisk examen saknas i tillgängliga källor.
7.Peter Kullgren (KD) – Landsbygdsminister
Information om avslutad akademisk examen saknas i tillgängliga källor.
8.Jakob Forssmed (KD) – Socialminister
Information om avslutad akademisk examen saknas i tillgängliga källor.
9. Jimmie Åkesson (SD) - Information om avslutad akademisk examen saknas i tillgängliga källor.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
De flesta ministrar började som ombud i MUF, KDU, LUF eller SSU. De har aldrig lämnat partibubblan.
Politikerkarriär = livslång lojalitet. Inget incitament att prestera, bara att “inte sabba” för partiledningen. Det är klassiskt internkompensationsspel: du är lojal, har suttit i rätt utskott, röstat rätt du får en ministerpost. Kompetens? Spelar marginell roll.
Svensk politik är allergisk mot utomstående experter. Det hotar interna maktbalanser. Jämför med t.ex. Finland där en tidigare centralbankschef, läkare eller general kan bli minister men inte i Sverige. Inkompetens “går hem” om man säger rätt saker. Medier följer inte upp. Ett fiasko som minister (typ Tomas Eneroth eller Aida Hadzialic) kan sluta med kommande toppjobb i partiapparaten.
Aida Hadzialic:
Avgick 2016 som gymnasie- och kunskapslyftsminister efter att ha kört bil med en alkoholhalt på 0,2 promille, vilket är den svenska gränsen för rattfylleri.
Återvände till politiken 2019 som oppositionsregionråd för Socialdemokraterna i Region Stockholm. Sedan 2022 är hon ordförande för Regionstyrelsen i Region Stockholm, en av de mest inflytelserika positionerna inom svensk regionalpolitik.
Tomas Eneroth:
Anklagades 2022 för att ha tafsat på en partikamrat under en S-kongress. Trots internutredning valde han att kvarstå som infrastrukturminister.
Efter regeringsskiftet 2022 blev han gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagens trafikutskott, en central position för partiets trafikpolitik.
--------------------------------------------------------------------------
USA är skit också. USA:s regering är översvämmad av karriärpolitiker, lobbyister och korrupta jurister. Visst, många har examen från Harvard eller Yale men det betyder inte att de är smarta eller dugliga.
Kamala Harris var en usel åklagare som blev vicepresident främst för att det passade ett identitetspolitiskt narrativ.
USA:s försvar och säkerhetselit? Rotad i vapenindustri och think tanks. "Rejäla icke-politiska karriärer"? Nej, ofta snurrar de bara mellan offentlig sektor, privata försvarsföretag och tankesmedjor. Korruption i kostym. USA är djupt dysfunktionellt på systemnivå. Politiker spenderar hälften av tiden med att samla kampanjpengar. Kongressen har ständigt lågt förtroende, ofta under 20%. Presidenter styr ofta med dekret eftersom lagstiftande förmåga är låst i partigräl.
---------------------------------------------------------------------------
Västeuropa:
Tyskland - Olaf Scholz: Han är ekonom, ja men hans roll i Wirecard-skandalen och Cum-Ex-bedrägerierna väcker frågetecken om hans integritet och ledarskap.
Frankrike - Macron må ha bankbakgrund, men hans brutala reformstil och arrogans har lett till ett land i konstant protest (pensionsreformer, Gula västarna etc). Under hans styre har Frankrike haft hundratals våldsamma demonstrationer varje år.
Nederländerna och Spanien - Dessa länder har splittrade parlament, sköra koalitioner, och teknokratiskt tänk utan verklig förändringskraft.
Italien – Kronisk korruption och systemkollaps. Mafia och politik, en oskiljaktig duo. Italienska maffior infiltrerar lokala myndigheter och styr offentliga kontrakt. Sedan 1991 har över 300 kommunala administrationer upplösts på grund av maffiainflytande.
Belgien – Korruption och politisk instabilitet. "Qatargate" mutor i Europaparlamentet. Belgiska myndigheter avslöjade att flera EU-parlamentariker tagit emot mutor från Qatar och Marocko för att påverka politiska beslut.
Politisk instabilitet. Belgien har haft perioder utan fungerande regering, bland annat en 541 dagar lång regeringskris 2010–2011.
