Citat:
Ursprungligen postat av
Motvillig1.2
Sverige är en mediokerati. Svenska regeringar är lågt utbildade och det är sällsynt att ministrar har nämnvärd erfarenhet utanför politiken eller politikrelaterade områden - lobbyism, fack, näringslivslobbyism och liknande. Det här är inte en höger- eller vänsterfråga. Borgerliga regeringar är ungefär lika usla som sosseledda regeringar.
Regeringen Kristersson har 24 medlemmar. 10 har ingen högskoleexamen alls. Inte den enklaste från någon bygdehögskola där vem som helst kan komma in. Ingen har examen i något naturvetenskapligt (Wykman har läst matte). Med något undantag har de inga framgångar eller anmärkningsvärda insatser utanför politiken att lista på sina CVn. De flesta skulle aldrig få anställning i någon viktig tjänst på sina egna departement och några toppjobb i t ex det privata näringslivet är svårt att tänka sig för någon av dem (på egna meriter, korruptionsjobb kan de ju få). Inom inom internationella storföretag skulle kanske 2-3 av dem överhuvudtaget få komma på intervju för ett mellanchefsjobb.
I andra länder är ministärer ofta befolkade av högre utbildade men också människor med signifikanta framgångar och bedrifter inom fält utanför politiken.
I USA:s nya regering har samtliga medlemmar minst akademisk examen, många har multipla examen och flera har doktorerat. De flesta har dessutom rejäla icke-politiska framgångar inom juridik, akademi, näringsliv eller försvar. Det var likadant med Biden-administrationen även om det var mer juristtungt och fler som hade karriärer inom offentlig sektor. Båda sidor har lite dåligt med naturvetare för min smak men nu är ju USA ett juristparadis.
Den som vill invända att USA har en mycket större talangpool kan istället titta på lilla Singapore. De har 19 ministrar. Samtliga har minst en akademisk examen. 4 har doktorerat. 8 har examen i STEM. 50/50 medicinare och ingenjörer. 9 har dubbel eller trippel examen. Då räknade jag bara sådana som tagit minst grundexamen i olika akademiska ämnen, inte om man har en master och därmed tekniskt sett två examen. Många av dem hade riktiga karriärer utanför politiken innan de blev förtroendevalda eller ministrar.
Varför har Sverige så pinsamt låg nivå på sina ledande politiker?
Varför tolereras detta?
Går det att göra något åt det här eller är Sverige dömt att styras av den här sortens B- och C-människor?
Svaret är ungdomsförbunden.
Det är fullt möjligt att göra en karriär politiskt genom att komma upp som ordförande i en klubb för ett gäng svetsare inom industrin, eller som nån gangbangad ung brud i en bastu på Lastberget av tunga namn i partiet, som därefter ger en post (detta var legio inom socialdemokratin på 70-talet).
MUF är väl mer en förening där den som kunde dricka mest utmärkte sig tillräckligt för nå positioner.
Allt man kan är vad man lär sig av de äldre hur saker och ting funkar. Det gör att alla ungdomsförbund/fackföreningar blir ekokammare av vad som förväntas och vad man brukat göra. Det funkar förstås rätt ok för fackklubben på Bosses Svarv i Falköping, men när det sedan är samma typ av människor som lyfter 100' i månaden med typ komplett gymnasiebetyg är det förstås helt åt helvete.
Politiker är en av få skrån som idag tillämpar en "meritokrati" byggd endast på hur personen framstår och kan uttrycka det egna partiets mantran tillräckligt övertygande.
Ju fler unga människor som är för lata för att plugga som går med i ungdomsförbund, kommer bli framtidens politiker helt enkelt för att de var populära på TikTok eller hade en storebror som kunde få tag på ladd.