Citat:
Ursprungligen postat av
Dottertillendotter
Det är väl en del av sanningen, en annan är att vissa av oss saknar något i hjärnan (?) som de flesta har för att reglera sinnesstämningarna. Jag tror att missbruksvården är extremt outforskad, missbrukare är ju inte den mest omhuldade gruppen inom vården o anses nog inte ekonomiskt lukrativt att supporta. Själv tror jag att många medfödda alkoholister skulle behöva någon form av substitut drog på vilken man kan fungera i vardagen- kratom fungerade utmärkt som en sådan; jobb, familj o hem kunde skötas - lite liknande sådan ersättning som ges heroinister kanske. Men där är vi inte. Alkoholister ska i första hand ges antabus som hindrar intag. Bra i och för sig, men leder läty till olika former av trixande.
Jo det tror jag också, att viss av oss har lägre nivåer av vissa grejer. Så man blir lättare trög, eller nere, eller tvärtom, för nervös osv. Folk har en massa ohälsa utanför boxen som har med sånt att göra. För vissa sänker det livet rejält.
Vården ansåg att jag har adhd och skriver ut elvanse till mig.
Det är bättre än inget, och uppfyller väl nån sorts behov , men är ingen fullträff
Men den mest effektiva livsmedicinen för mig var tramadol. Låter pundigt kanske, men jag höll mig på en låg dos som jag aldrig ökade. Det var inte ens något som märktes på mig utåt ens hos folk som kände mig. Men jag ork, 150 mg per dag, mådde stabilt. Tror tramadol i lågdos påverkar serotonin på liknande vis som kratom. Jag klarade att använda det som psykofarmaka iaf utan att börja öka eller så.
Men då det blev narkotikaklassat fick jag lov att lägga av det. Läste att det fanns enstaka fall där man undersökte tram som antideppressiv.
Men iaf, kratom funkade på liknande vis som tram. Det fick vardagen att flyta, och jag kände inget behov av att dricka alkohol eller använda andra droger. Ej heller att eskalera doserna. Tror marknaden för stämningspåverkande psykofarmaka är lite för fast i triangeln SSRI, adhd-medicin eller antipsykotika.