Missbruk, hur blev ni av med ert?

Du säger att du vill bli av med dina "djävlar" – men vad du inte ser är att dessa djävlar inte är externa, de är du. De är resultatet av hur du har lärt dig att hantera smärta och obehag genom att fly. Missbruket är ett sätt att förneka dig själv att känna och hantera det som är svårt. Du har blivit programmerad att tro att den enda lösningen på inre smärta är att fly – att fylla det tomrummet med något snabbt, något som ger dig en liten paus från dina egna tankar och känslor. Det fungerar inte. Det har aldrig fungerat, och det vet du. För varje gång du söker efter tröst i dina missbruk, så skapar du mer smärta för dig själv på lång sikt.

Så vad handlar det om egentligen? Det handlar inte om missbruket som sådan – det är bara en symptom på något mycket större. Det handlar om att du inte har lärt dig att stå ut med din egen obehagliga känslomässiga verklighet. Det handlar om att du inte har gett dig själv utrymme att känna din egen smärta och läka den, för du har byggt en mur av distraktion runt dig själv. Den smärtan som du försöker undvika är en del av din egen människoliknande erfarenhet. Om du fortsätter att fly från den kommer du bara att skapa ännu mer lidande för dig själv.

Frågan är inte hur du blir av med dina djävlar, utan varför du fortfarande väljer att vara bunden av dem. Det handlar om att du fortfarande har en relation till dem – du söker tröst i dem för att du har lärt dig att tro att du inte klarar av att leva utan dem. Men det är en lögn. Du har inte lärt dig att vara med dig själv utan att behöva dessa kortsiktiga belöningar. Det är som att du håller på att överleva på en illusion. Varje gång du väljer missbruket, så bekräftar du för dig själv att du inte är kapabel till något annat.

För att bryta det här mönstret måste du förändra din relation till dig själv. Du måste börja våga möta smärtan och det obehagliga. Det kräver att du är villig att stå kvar med de känslor du inte vill känna. Det krävs att du börjar förstå att den där smärtan inte är något att vara rädd för – den är en signal, en nyckel till att förstå dig själv på djupet. Genom att möta den, genom att vara sårbar inför dig själv, så börjar du ta tillbaka din egen kraft.

Missbruket är ett sätt att undvika din egen kraft, för du har inte lärt dig att vara med din egen inre storm och ändå stå stark. Men varje gång du söker tröst i något yttre, ger du bort din makt. När du slutar ge bort din makt, när du slutar vara beroende av något för att må bättre, då öppnar du dörren till sann förändring. Förändring handlar inte om att bli något du inte redan är, det handlar om att återupptäcka din egen inre styrka – den styrkan som har varit där hela tiden, bara du har inte vågat se den.

Du måste börja med att våga vara ärlig med dig själv om vad du verkligen söker – för varje gång du söker efter tröst i missbruket, söker du egentligen efter något mycket större: en känsla av att vara hel och i kontroll, en känsla av att du är värd mer än att vara fast i en cykel av förnekelse och självdestruktion. När du hittar den känslan, då har du också blivit fri.

Sanningen är att du är redan hel, men för att se det, för att verkligen förstå det, måste du stå öga mot öga med din egen mörka sida. Smärtan du känner är inte din fiende. Den är en spegel, ett test. Den visar dig vad du inte vill se, vad du inte vill erkänna om dig själv. Varje gång du flyr från den, varje gång du söker tröst i något yttre, förstärker du bara illusionen att du inte är hel. Du försöker stoppa flödet av något som måste rinna genom dig för att kunna läka. Smärta är inte något att undvika. Det är en portal, en ingång till en djupare förståelse om dig själv och världen. Du måste släppa taget om tanken att smärta betyder att du har misslyckats.

Så bra! Bästa jag läst om missbruk

Hur blev ni av med era djävulsr?

Spelmissbruk, porrmissbruk, matmissbruk.

Att inte kunna håll kontrakt med sig själv.

Hoppas någon kan svara, vill veta, är genuint omöjligt för mig att inte söka tröst hos mina djävular. Behöver en vägledning som är starkare än vad jag nu har. 12 stegsprogrammet talar om att tro på Gud. Visst. Men hur? Behöver inspiration för det. Räcker inte att låtsas som Jung säger.

Tack för svar