Ursprungligen postat av
randomthings
Var ett tag sen nu, men satt gripen misstänkt för diverse brott mina föräldrar anklagade mig för, när jag blev underrättad om att även min syster polisanmält mig för ett olaga hot som skulle ha skett en månad tidigare. Jag trodde det gällde ett missförstånd som jag och mitt syster rett ut redan och berättade därför för polisen om hur min syster den kvällen det gällde, vid åttatiden, precis efter ett bråk jag haft med våran mor, rusat in på mitt rum i våra föräldrars villa, där vi båda då bodde, och skrikit okvädheter mot mig, sa då till henne att hon var en hycklare och något med andemeningen att hon kommer ångra hur hon beter sig. Då hon även behandlat våran mor väldigt illa tidigare samma dag. Menade alltså att hon kommer känna ånger över hur hon behandlar sin familj. Hade verkligen inte en tanke på att hota henne.
Hon rusade då ur rummet igen och efter bara några minuter kom vår pappa instormandes och gapade om att han tänkte ringa polisen. Blev helt ställd och frågade varför? Han förklarade då att det var för att min syster påstått att jag hotat henne. Förklarade då för honom exakt vad jag sagt och menat, han blev då lite skamsen och lugnade direkt ner sig. Han gick och hämtade min syster som stått och lyssnat utanför rummet och hon och jag bad varandra om ursäkt. Efter det var det lugnt resten av kvällen.
I polisförhören får jag sen läsa hur min syster berättar att hon att hon var inne på mitt rum vid åttatiden och säger sig kanske sagt något elakt till mig, men vad kommer hon inte ihåg exakt. Och till min lättnad så säger hon att jag inte hotade henne då. Dock påstår hon märkligt nog att att jag två timmar senare samma kväll ska ha sökt upp henne i köket (hon specificerar inte vilket, finns två, ett på varje våning) och sagt till henne att hon skulle passa sig och att hon skulle få" och att våra föräldrar ska ha upplevt det obehagligt.
Våran mamma påstår i polisförhör att jag ska ha yttrat hotet mot min syster vid åttatiden, inne på mitt rum, men att hon inte hörde allt vad som sades då hon befann sig en bit bort.
Våran pappa säger i sitt förhör att han inte var hemma när hotet skett, utan fått kännedom om det precis vid sin hemkomst strax efter åtta och då direkt gått in till mig för att hota med polis.
Deras berättelser går alltså inte ihop varken gällande tid och rum.
I tingsrätten så är min syster den som förhörs först medan våra föräldrar tillåts sitta med i salen och lyssna på hennes utsaga. Min syster står igen fast vid att jag inte hotade henne när hon var inne och skrek på mitt rum vid åttatiden, utan jag ska ha gått upp på övervåningen cirka två timmar senare vid tiotiden och sagt i köket "var är hon? Hon ska få, hon ska passa sig" rakt ut i luften. Min syster ska då stått inne i ett till köket angränsande rum med dörren stängd och hört detta, blivit rädd för att jag skulle misshandla henne eller förstöra något för henne och därför rusat ut och förbi mig, utan att jag säger eller gör något, medan jag ska varit påväg ner igen i trappen.
Åklagaren frågar då min syster om det befann sig någon mer i köket, vilket min syster då hävdar att våran mamma gjorde och att det därför kan uteslutas att det skulle varit henne jag syftade på med "hon".
När det är våran mammas tur i tingsrätten så frågar åklagaren henne vart hon befann sig när jag ska ha hotat min syster, hon säger då att hon var minst ett rum bort, och att att jag och min syster befinner sig inne på mitt rum och att hon därför inte hörde vad som sades, utan min syster kommer och berättar för henne och pappa att hon skulle blivit hotad. Åklagaren undrar då hur det går ihop med vad vi innan fått sitta och höra min syster berätta om händelsen i köket? Då säger mamma att eftersom hon inte hörde vad som sades inne på mitt rum så jag kanske inte hotade min syster då. Sen återger hon ordagrant den berättelse hon fått sitta och höra min syster berätta bara en stund innan och hävdar att det var till henne jag yttrade "hon ska passa sig, hon ska få" till och att det underförstått var riktat mot min syster och jag fälls med stöd av detta...
Överklagar till hovrätten, och ber min försvarare ta upp att min mamma aldrig nämnt något i polisförhören om den händelse min syster och hon berättade om i tingsrätten. Vilket borde anses ytterst märkligt med tanke på att om det var till min mamma jag skulle yttrat hotet mot min syster till, borde hon ju sagt det innan isåfall istället för att sitta och prata om att hon inte riktigt hört vad som sagts då hon var en bit ifrån, de gånger hon tillfrågas av polisen vad hon visste om saken. Går ju inte ihop överhuvudtaget... Samma sak med att min mamma först säger i rätten att hon får berättat för sig om hotet av min syster, för att sen hävda att det var hon själv som mottog det. Vilket blir helt omöjligt då min syster säger att det bara hotats vid ett tillfälle.
Min försvarare kallade min mamma till hovrätten, och där bröt hon ihop och erkände med tårarna rinnandes att hon ljög i tingsrätten och att hon aldrig hört mig hota min syster. Min försvarare väljer därför att inte ta upp det jag bad om, då han menar att det nu var överflödigt eftersom mamma själv erkänt att hon ljugit. Problemet är bara att hovrätten inte trodde på min mamma, utan fastställde tingsrättens dom...
Vad gör jag nu? Aldrig gjort det min syster anklagar mig för och nu har domen vunnit laga kraft. Känns som en mardröm. Domen ställer till det med allt för mig känns det som, jobb, boende, socialt etc. Kan fortfarande inte förstå hur domstolen kunde tycka det var rättssäkert att sätta tre personer som är arga på mig och påstår jag utsatt dem för brott, tillsammans i rättssalen mot mig och därmed ges chansen att sätta dit mig genom att anpassa sina utsagor mer än vad de redan kunnat, medan jag själv tvingades sitta häktad med restriktioner över en månad just för att inte kunna påverka utredningen...
De skriver även i domen att även om hotet inte är särskilt allvarligt så kan det ändå inte uteslutas att jag skulle kunna misshandla min syster, då hon säger sig upplevt mig som väldigt arg i köket/trappan och därmed rimligen kunnat vara rädd för det. Det är bara det att hon i polisförhör säger att jag aldrig rört henne samt att hon inte var rädd för att jag skulle kunna ge mig på henne personligen. Detta tog inte heller min försvarare upp...
Min mamma och syster fick lustigt nog även beröm för sin samstämmighet av både åklagaren och rätten, känns ibland som jag hamnat i en parodi... Detta måste ju gå att lösa på något sätt? Hjälp uppskattas.
