Är incels egentligen vår tids sista ärliga män?

Om det handlar om att man tänker på andras vilja och andras behov så skulle man ha gjort det även för männen.
Männen ska göra som kvinnorna vill för annars så ska de tydligen förtjäna ensamheten

Men är det någon som tvingar dig eller försöker lägga någon skuld på dig för att du inte har sex med dom eller nåt sånt?

För du argumenterar ju för att det är ok? Eller anser du att det SKA VARA ok? För då öppnar du ju upp en hel burk med maskar.

Att lägga skulden på någon när de inte får som de vill är något som många kvinnor gör.
Det handlar om tvång i så fall när män ska anpassa sig till kvinnorna

Istället för att erkänna att kvinnorna har det lättare när det handlar om relationer med andra könet så ska det enligt vissa kvinnor handla om mansbebisar och eget vuxenansvar när män har det svårare

Om man tycker exempelvis att män förtjänar att leva ensamma så lägger man skulden på någon.


Om det handlar om att man vill inte "tvinga" någon så skulle man använt andra argument.
Inga argument iprincip nu om att någon måste förtjäna dessa personer.

Jag tror inte att jag hänger med på dina resonemang, men om vi börjar med frågan jag ställde.

Tycker du att det ska vara ok?

De allra flesta personer lägger skulden på någon när det handlar om relationer.

Ok, det är dock inte svaret på frågan. Undviker du att svara på frågan av något speciellt skäl?

Det är väl inga problem för de flesta personer gör det.
Problemet handlar mer om vad man vill att andra personer ska göra.

Njae, jag håller inte med. Jag skulle säga att det är ett stort problem. Och jag tror ofta det bedöms som olagligt också.

Men jag hänger inte riktigt med i det du säger, för det handlar ju just om vad man vill att andra personer ska göra.

Det behöver inte alls handla om något olagligt.

Att tvinga någon till att ha sex är ju olagligt. Att försöka skuldbelägga någon till att ha sex med en, det kan vara olagligt i alla fall, vad jag förstår.

Det här går att se från fler håll samtidigt.

Å ena sidan har TS en poäng i att det finns en samhällelig dimension här. När relationer i högre grad förmedlas genom yta, status och digitala urvalssystem blir det också fler som upplever att de hamnar utanför. Det kan absolut skapa frustration och en känsla av att spelet är riggat.

Men det som ofta förbises i den typen av diskussioner är hur mycket av det här som också handlar om ett mer allmänt livsmönster hos dessa bittra individer. Det finns människor som lever relativt stabilt och "säkert". De fokuserar på jobb, träning, och rutiner – men utöver det så glömmer de leva. De undviker osäkerhet, social exponering och nya sammanhang, och håller sig inom de snäva ramar som känns kontrollerbara.

Problemet är att ett sådant liv lätt blir passivt snarare än skapande. Det händer lite som faktiskt förändrar deras position i livet, samtidigt finns det mycket tid för att observera hur andra lever sina liv. Så i stället för att själva vara en del av det sociala och romantiska spelet blir de kommentatorer av det. De börjar analysera, värdera och ibland döma andras val på arenor där de själva inte deltar.

När osäkerheten tar över och handling uteblir sår är jämförelsen med andra det ende de har kvar. Då är det inte konstigt om cynism eller bitterhet växer fram som ett slags ersättning för riktning.

I det ljuset kan vissa av de uttryck som ofta kopplas till incel-miljöer förstås mindre som "ärlighet som samhället inte vågar höra" och mer som ett resultat av att leva mycket i reflektion över ett spel de själva inte deltar i.

Eller som Jung formulerade det:

"The world is full of people suffering from the effects of their own unlived life. They become bitter, critical, or rigid, not because the world is cruel to them, but because they have betrayed their own inner possibilities. The artist who never makes art becomes cynical about those who do. The lover who never risks loving mocks romance. The thinker who never commits to a philosophy sneers at belief itself. And yet, all of them suffer, because deep down they know: the life they mock is the life they were meant to live."

Personligen väcker den typen av passiva, bittra observatörer stark aversion. Kontrasten mellan deras stillastående och deras samtidiga dömande av andras liv är avskyvärd.