Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Det är bara att spel om man har för avsikt att ha det som ett spel. Jag har använt clean-cut för att själv må bättre och det funkar fan riktigt bra när man slipper se och påminnas om sina ex.
Jag som inte bor i samma stad, inte längre har facebook, har skyddat nummer så hon inte kan kontakta mig då jag vet att hon tagit bort mitt nummer har ingen möjlighet att kolla upp henne och jag kan inte få några obehagliga påminnelser längre heller. Enda risken är ifall jag skulle ha mega-otur och träffa henne på stan i göteborg eller i stockholm och den risken är jäkligt liten.

Jag tror inte det är nödvändigt att spela glad hela tiden för det gör 0 nytta jämfört med den sanna lyckan som man kan känna när man glömmer bort det som hänt, viktigare är att man får chans att bearbeta det hela och komma till insikten att det faktiskt var något som gynnar dig. Det man dock måste ge intrycket av om man träffar sitt ex är att man inte vill ha dem längre, man måste tro på det själv också för att det ska vara troligt. Man kan inte styra sina känslor men man kan styra sina tankar.

Sant sant.
Det tråkiga med mej är att det syns på mej ändå oavsett om man kör en fejkad stil, höll hakan högt igår och allting och pratade som vanligt men alltid är det nån som känner en som kommer fram och frågar " hur mår du egentligen, du är helt tom i blicken " ..... måste stå i pannan på mej eller nått.

Det funkar inte alltid med ett leende, ögon avslöjar allt. Du vet ju mitt ex, syns så tydligt att hon inte mår bra i hennes ögon, en viss tomhet och sorg befinner sig i hennes ljusblå ögon. Det går inte att dölja att man mår dåligt med en fasad men i den sitsen du sitter i så syns det mer än något annat. Spelar ingen roll hur mycket man sträcker på sig man sjunker ihop iaf men då får man komma ihåg att sträcka på sig igen och igen och igen.....

Precis som Lerdric skriver och du själv skrev till mig i förrgår, det syns. Du måste våga tro själv att du faktiskt far bättre utan henne även om känslorna finns där. Du kan kuva känslorna och stoppa hennes grepp om dig för hon tror att du verkligen vill ha henne.

Skit i vad du tror hon tycker om dig, hon bryr sig uppenbarligen inte om dig på det sättet så varför ska du göra henne den tjänsten? Du gör det här för din skull och inte hennes, låt henne tro att hon har makten för innerst inne vet du att det är bara du som har makten över dig själv.

Hittade den här sidan igår. Uppmanar samtliga att läsa den. http://www.stevepavlina.com/blog/2008/05/how-to-be-a-man/

Lova att ni läser den och när ni har låtit materialet sjunka in så delar ni med er vad ni får för tankar efter att ha läst den.

Ja nej jag bryr mej väl inte så längre på samma vis, bara trist att jag skulle förlora henne som flickvän och som den enda jag känner som jag verkligen kan lita på till 100%, det är det sistnämnda som gör mest ont.

Men ingen vet vad hon tänker på när hon sitter i sin ensamhet, kanske tänker hon på oss, kanske tänker hon på någon ny, vem vet, bara hon vet...
Jag kan och ska inte göra mer än att gå vidare med mitt, stöter vi på varandra nån gång sen och det kanske uppstår nått så får man utgå ifrån det.
jag har andra saker i mitt liv nu som jag måste ta itu med, och dom sakerna gör allt annat jobbigt med tyvärr, allting drar ner på en, men man måste börja i en ände och beta av problemen, det är iaf tur att man är starkare nu än man var i somras/höstas

Blev dumpad igår kväll.
Efter fyra års förlovning. Hon är inte kär längre. Hon var min första kärlek.
Och den kom sent i livet!

Tyvärr har jag förlorat alla mina kompisar pga psykiska problem hos mig själv.
Har t.ex. en kraftigt förhöjd ångestkänslighet så jag får väldigt lätt ångest.
Har tagit lite lugnande och det går okej.
Har även social fobi och depression vilket bidrar till att jag i princip är isolerad och handlingsförlamad.

Vad som händer under den närmsta tiden kommer att vara livsavgörande för mig skulle jag tro.
Jag hoppas jag har motivation och kraft nog att uthärda det.

Problemen är alltså:

Social fobi
Depression
Ångest
Ensam
Isolerad
Inget jobb eller aktiviteter utanför boendet.

Hon blev mitt allt. Och nu har jag ingenting. Hur kunde jag sätta mig själv i denna situationen?
Det hade jag aldrig trott för 10 år sedan. Prognosen ser inte så bra ut...

Notera mig

Tråkigt att höra!
Har själv varit i din sits
Mitt ex var också min första riktiga kärlek trots två förhållande innan henne på sammanlagdt 12 år
Det tar extremt hårt att bli lämnad av den kärleken och höra hur känslorna försvunnit, det är svårt att få hjärnan att acceptera.
Jag gick in i min livs depression och förlorade mitt ex mitt jobb mej själv och en trygghet, allting såg mörkt ut och jag fick mediciner, fick jävulska ångest och panikattacker flera gånger om dagen, jag trodde jag skulle dö första gångerna, jag låg på golvet och skakade och hade ont i hela kroppen, jag svimmade och fick kraftig näsblod flera gånger och har fått ligga på hjärtintensiven 3 gånger.
Medicinen jag fick mot depressionen körde mej ännu längre ner i det mörka hålet och jag märkte det inte själv, jag blev som ett skal, en tom människa och det enda jag hade i huvudet var mitt ex, jag gjorde allt för att få henne tillbaka, jag gjorde tyvärr det väldigt jobbigt för henne, det gick så långt att jag en natt skulle begå självmord, jag hade ingenting kvar kände jag, inget som gjorde livet värt att leva.
Den kvällen jag skulle göra det var det som om jag vaknade upp ut en dröm och insåg vad jag höll på med, jag vände på klacken och gick raka vägen hem, slängde alla mediciner och gav mej fan på att klara det, min läkare skällde ut mej för medicinen jag fick skulle man inte sluta med rakt upp, det var livsfarligt menade hon på, men vadå jag höll ju ändå på att ta mitt liv MED medicinen tyckte jag.
2.5 dagar låg jag hemma och svettades, spydde näsblod ångest abstinens panik men det gick över, de enda som fick mej att ta mej igenom det var hoppet om att återförenas med min livs kärlek och det hjälpte.
Jag tog mej igenom det på absolut fel sätt, jag satt hemma hela tiden, isolerade mej från allt och alla, dom få gångerna jag gick ut med kompisar drack jag så pass mycket att jag deckare innanför dörren i lägenheten, har sovit i duschen i mina egna spyor, haft minnesluckor utan dess like..
MEN det gick över, man tror inte det då och det livet man har då vill man inte leva, alla människor har en överlevnadsinstingt oavsett hur tungt och piss alling känns, jag fick uppleva min!

Det är svårare med vänner men det finns alltid föräldrar eller terapeut men kan prata med, det går att skriva med oss här inne, jag vet hur du känner så skicka gärna PM om du vill.

Jag mår fortfarande inte "bra" men jag mår 100ggr bättre idag..

Även om du har "förlorat" dina vänner tycker jag du ska göra ett försök att få kontakt igen, berätta hur det ligger till, en riktig vän kommer förstå och en riktig vän kommer stötta dej..

Som det är nu så gör det inte värre för dej själv, försök få kontakt med en vän och prata, gå ut och gå det hjälper mycket mer än man tror, jag har gått massvis med mil sen det tog slut men det har också hjälpt mej..

Ta en dag i taget, sätt upp små små mål och när du fixar ett mål så ger du dej själv en klapp på axeln, ju fler små mål du klarar av ju starkare kommer du bli.

Känner igen mig lite. Jag lider av IBS(överkänslig tarm). Förlorade mycket social kontakt pga sjukdomen och blev väldigt isolerad och ensam. Höll mig mest hemma efter jobbet då jag behövde vara nära en toalett ifall magen skulle klabba. Så fort jag skulle ta en fika med någon, gå på bio, eller bara umgås så körde magen igång... det var ett rent helvete i 3-4 år. Sen hörde en gammal vän av sig som jag alltid har haft ett gott öga för. Tänkte nu eller aldrig, jag skiter i mina magproblem och tar upp kontakten med henne. Hade ju redan förlorat nästan all social kontakt så vad gör det om jag skulle förlora en till?

Blev tokkär i den här kvinnan och vi köpte hus redan efter ett par månader och allt var så jädrans gött. Hon pushade mig att ta tag i mina magproblem ordentligt. Genomgick en massa undersökningar och fick diagnosen IBS, bytte kostvanor, började i stress-terapi, fick en kontakt med en specialistläkare, går behandling för allergi(på nått sätt hänger allergin och magen ihop)... Så idag är det mycket bättre men inte helt.

Eftersom jag klarar av att vara mer social idag, började jag ta kontakt med gamla vänner och det var förvånadsvärt många som tyckte det var kul att jag hörde av mig. Så mitt kontaktnät växer så det knakar idag! =)
Så jag håller med Redbullen om att försöka ta kontakt igen. De riktiga vännerna kommer komma tillbaka. Riktiga vänner är guld värda när man går igenom en sån sak som du gör just nu.

Det känns skit, jag vet... men fortsätt skriv här så peppar vi dig igenom det.
/C Douglas

Gör en uppdatering...
Idag bröt jag ihop totalt, 2:a gången denna veckan. Fick ett mail från exet i onsdags. Det var fint och hon hade laggt ner mycket tid på det. Men efter att ha analyserat sönder det kändes det som ett "tack för allt. Vi hade roligt men jag känner inget för dig längre. Vill ha dig som vän iaf. Var inte rädd för att ringa/sms:a om det är något."

Fyfan... har nästan bett om att för höra att hon inte älskar mig och att det definitivt är slut utan någon chans i framtiden. Men fan vad jävla ont det gör när man får det svaret. Det blir inte bättre av att hon umgås med en gammal kompis hela tiden nu också... sover över, sms:ar, ringer hela jävla tiden känns det som. Jag börjar seriöst tro att hon e sugen på han. Men jag har inte ett skit med det att göra. Gör bara så ont när man ser henne gå vidare mitt sitt liv.
Fick veta lite saker idag som gör det så jävla tungt...

1 vecka kvar tills hon flyttar... längtar till det men är livrädd ändå. Fan ska det vara så jobbigt för...

Fast även att svaret är jobbigt så har du iaf fått ett svar. Nu slipper du hålla på att hoppas om er två och du kan gå vidare lättare. En dag i taget, härda ut tills hon flyttar ut sedan börjar ditt nya liv. Världen ligger framför dina fötter och det blir vad du gör den till, sommaren är på ingång och tjejer kommer fram ur sina iden. Skit i vem hon är med lr om hon gått vidare, hon förlorade dig, världens bästa pojkvän så i slutändan så är det hon som förlorat och det kommer hon inse. Upp med hakan, livet tar inte slut utan det är just börjat...

Liknande skrev jag till mitt ex när jag bröt, tack för allt och den biten med att höra av sej om det var något, jag ville bara berätta vad jag ville göra och hoppas inte hon tog det för hårt, trots allt hennes känslor som försvann för mej.

Men det är tufft, men det kommer bli bättre och det vet du också om, det går tungt nu för du har vatten upp till midjan och så går det sakta, men du kommer till grundare ställen snart och då blir det lättare, det kommer vara ups and downs så var med på det men du fixar det..