Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Du har pm!

Ja, jag vet att det blir bättre... har ju velat höra detta från henne hela tiden för att jag ska kunna gå vidare. Blev tuffare än jag trodde bara. Har fått höra i 3 månader att vi ska vara världens bästa kompisar och att vi snart ska hitta tillbaka till varandra, att det är meningen att det ska bli vi, middagar, myspys osv... så får man ett "tack och hej" brev veckan innan flytten... hehe, smidigt gjort.
Tack för peppsnacket iaf, jag vet innerst inne att du har rätt i det du säger!

Vi träffades innan och pratade om det. Så jävla dumt. Började darra när jag var med henne pga känslorna. Hon bad om ursäkt och sa att hon skrev så för hon mådde så jävla dåligt..

Vi pratade om allt. Hon sa att hon saknar mig men hon brukar inte tänka på mig så mycket på dagarna men att hon gråter varje kväll när hon ska sova. Hon tvekar det var därför hon gjorde slut. För det funkar inte att vara tillsammans med någon som tvekar..

Har kommit fram att hon vart ledsen och blivit tröstad av en kille och dom hade hållt om varandra. Hon hade gett honom en puss på munnen men hade brytit ihop efter det pga hon blev ledsen. Hon sa "det var ju bara en puss" och sa att hon inte skulle göra om det och hon gjorde det för att hon trodde det skulle vara lättare att komma över mig.. :s nu är det de enda jag tänker på. Hon säger att hon fortfarande älskar mig..Fattar ingenting just nu.. Jag skulle inte kunna pussa en annan tjej nu..

En del av mig vill ha tillbaka henne men efter detta vet ja inte längre..

Vi hade alltid så roligt tillsammans.. Det sa hon själv att hon tror inte att hon kommer hitta någon som hon skulle ha lika roligt med som med mig ..

Aja nu har vi brytit iaf. Tänker inte se på när hon håller på med andra killar. Hoppas nästan hon träffar någon och blir dumpad och inse vad hon förlorat. Tänker inte ta tillbaka henne om hon haft andra killar emellan dock.. ..

Men känns inte så mycket just nu.. Vet inte varför.
Dock har jag jävligt svårt att sluta tänka på henne..

Tack för stöttet. Ikväll blir min första ensama natt på väldigt länge.

Dagens behovsmedicin blev 2 x 20mg inderal. 2 x 10mg sobril.
Har inte fått en panikångestattack ännu.

Mot sömnen blir det 25mg propavan plus 7.5mg imovane.
Jag hoppas att jag kan hålla mig till att bara ta en imovane för jag har en hel del liggandes, och jag orkar verkligen inte gå in i min trygga roll som mr. self destructo.

Allt känns så otroligt overkligt. Jag upplever i korta stunder att jag håller på att "tappa vettet".
Efter lite googling vet jag också att detta är ganska vanligt förekommande vid en shock som denna.

Tanken av att jag kommer att vakna upp imorgon och sakta inse att jag nu är ensam sätter skräck i mig.

När jag skriver dessa saker känner jag en stor uppgivenhet. Vad är syftet? Alla som blivit dumpade har genomgått det här. Alla som blivit dumpade vet.

Livet kommer aldrig att bli sig likt. Nu kommer tårarna, och den avslutande punkten.

Förstår att det känns jävligt men skriv här varje dag så ska vi stötta dig. Om en vecka börjar ditt nya liv utan henne och då har du chansen att få visa för dig själv att du klarar dig utan någon som suger energin ur dig.

Det kanske utgör klen tröst men jag beundrar att du över huvudtaget inte bara kastat ut hennes grejer på gatan, det visar en stark självbehärskning som få besitter och du är bättre än många här. Bara faktumet att du behåller sansen trots att hon får dig att må skit genom att bo kvar (och inte gör något åt det innan nu) gör att du förtjänar bättre än såhär.

Tanken är skrämmande först men du kommer inse att du överlever den. Vi föds ensamma och vi dör ensamma, den enda du har med dig genom hela livet är dig själv. Man måste då och då påminnas om att man måste jobba med sig själv för att även kunna vara nöjd med tillvaron när man lever själv, i ett förhållande glömmer man bort detta och blir förblindad varför man tar ensamheten så hårt när den blir ett faktum. Innan var ju ensamheten inte ett problem. Du kommer lära dig igen vare sig du vill eller inte och då blir det bättre.

Det finns inget syfte, däremot lär man sig ta motgångar om man är ovan och man hittar tillbaka till sig själv, den personen som man var innan förhållandet och alla sidor som kompromissats bort. Jag var en stark självständig person innan jag träffade mitt ex, sen degraderades jag gradvis till någon identitetslös toffel och allt som handlade om mig började förlora betydelse och intressen blev oviktiga. Nu har jag jobbat i 9 månader med och till stor del återfått denna känsla för saker jag själv tycker är roligt utan henne.

Livet kommer komma tillbaka men inte som det var med ditt ex utan till det som det var innan med skillnaden att du färgats av dina upplevelser vilket kommer förändra dig något om du själv låter det.

Varit ute med vänner och haft det trevligt, en och annan grogg för mycket i mej ikväll men vem bryr sej.
Vem är på krogen? ... jo mitt underbara ex, vi se varandra (jag ser henne iaf) , jag hälsar men hon hinner vända bort blicken i rätt tid så hon missar min hälsning.
Fan det finns inget finare flickar i denna världen alltså, ögonen leendet och allt sätter ribban högt, visst gör det ont att se henne, samtidigt får jag ett lugn i kroppen som jag inte kan beskriva, lycka värme och pigg i kroppen, känns som ren och skär äkta jävla kärlek !!!
tyvärr är hon förlorad för all framtid, är iaf det jag är inställd på, hon vet att hon får höra av sej om hon vill någon gång, jag tror inte hon gör det men vem vet det kanske hon gör.

All kärlek är individuell alla känner olika, för mej är det trygghet att bara se henne, skitsamma om det sitter en snubbe bredvid henne som är hennes kille, att få se henne lugnar mej ändå, det lugnar mina känslor, att se henne le och skratta gör mej lugn, jag bryr mej mer om hur hon mår än mej själv, kanske komiskt ändå men så funkar jag.

Kärlek är en fantastisk känsla, även om den ibland gör obeskrivligt ont
Kärlek är lojal.
Kärlek är att vilja det bästa för en annan person.
Kärlek är osjälvisk.
Kärlek är att bry sig om en annan persons emitionella behov och känslor.
Kärleken övervinner allt.
Kärleken är blind.
Det är en stund av en sorts frid. Den är makalöst läkande. Men den är stark. Oerhört kraftfull i sin makt. Den verkar inte kunna återalstras varenda sekund.

Det är ett rus, det är en glädje i kroppen man inte kan bestämma över, även om det känns skönt eller om det känns som tusen knivar i hjärtat


Jag älskar mitt ex över allt annat på denna jorden och det står jag för, det finns en dröm, en dröm som aldrig kommer slå in och det är att vi finner varandra igen, men alla ska ha en dröm som aldrig sker för att ha nått att " se fram emot " när man går igenom tunga stunder.

Jag vill ringa, jag vill gå hem till henne, det är 2 mil men jag hade lätt gjort det, jag vill skicka sms, jag vill skicka 5000 rosor, jag vill ge henne en hundvalp, jag vill ge henne allt, men det hjälper inte, hon vill inte ta emot det jag vill ge henne, men jag hade kunnat ge henne det viktigaste kärlek och respekt !!
Denna underbara kvinna äger mitt hjärta och jag kan bara le och skratta åt det...

Om något år har du hittat en kärlek som är starkare, den personen kommer även bli din fru.

Var hos henne igår och bröt kontakten. Vad ska jag göra nu? Vill inte leva utan henne älskar henne så jävla mycket. Fan är så jävla trasig.. Vill inte tänka mig framtiden utan henne..

Förlåt för klagandet men känner att jag inte har något att leva för längre. Visst har kompisar men det är inte samma grej. Vi gjorde allt tillsammans. Sjukt rolig person att umgås med är hon.

Känner mig sjukt ensam. Känns inte som jag kommer orka detta

Helvete också

Förstår hur det känner det. Det enda jag vill är att se honom eller höra ifrån honom. Det skulle ge mig ett lugn. Även fast jag vet att han är kär i en annan nu och det inte kommer bli vi, så kommer jag aldrig sluta hoppas.

Jag vet inte exakt hur hela ditt förhållande såg ut eller tog slut, men det här verkar vara ditt livs kärlek. Men du verkar också ha en del andra problem som du behöver ta tag i har jag fått intrycket av.
Det är desamma för mig jag har ganska stora familjeproblem som jag mer eller mindre förträngt och en av anledningarna som mitt ex gav mig (om nu inte allt bara var bortförklaringar för att bli av med mig) var att han tyckte jag hade för mycket problem som jag måste ta tag i och lösa, för han såg hur mycket saker jag hade inom mig som tyngde ner mig. Och det har gett mig peppning till att ta tag i mina problem. Vet inte om det kommer förändra nånting mellan oss för just nu har han ju en annan, men jag hoppas att vi i framtiden kommer träffas och båda två har blivit till bättre personer och då kanske vi kommer kunna bli tillsammans igen. Jättedumt att hoppas men om det inte blir så, så har jag iaf tagit tag i mina andra problem och blivit till en mycket bättre människa och förhoppningsvis nån gång i livet träffa någon annan som jag kan vara lycklig med.

Det är sjukt tungt just nu, men tillslut så blir det bättre hoppas jag. Igår för mig var den värsta dagen hittills. Kände sån oerhörd saknad. En vecka sen jag fick veta att han redan har en ny. Grät nonstop hela dagen.

Man får försöka härda ut bara. Just nu vill man inget annat än bara dö typ. Va ledsen. Men försök tänka på hur ditt liv såg ut innan du träffade henne. Man hade ett liv innan man träffade den personen och man kommer ha ett liv efter. Det är jäkligt svårt se det just nu bara.

Men det kommer nog bli ännu en tung dag av sorg och saknad för min del. Jävla kärlek som fuckar upp hela ens liv.

Jag är tveksam, inte för att det inte finns någon bättre, men man kan inte känna mer än så här.