Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Du behöver inte ställa nått ultimatum ens, släpp henne lite bara, undrar hon varför så förklarar du bara.
Du känner mycket för henne och om ni inte kan vara ihop måste du komma bort lite för att dina känslor och det värsta ska lugna sej.

I get you'r point! Eller så tycker hon bara att det är skönt att jag inte hör av mig.. Men sånt får man ju aldrig veta...

Du kommer få veta på ett eller annat sätt vad hon känner och vill, vill hon så hör hon ganska säkert av sej
hör hon inte av sej så vet du, då får du svar, och det är svar man vill ha
Hellre än NEJ än ett kanske...

Idag är det en bättre dag, helgerna är skit, såg exet ute i fredags och det kändes ok även om hon kom i sällskap, har slutat med att måla fan på väggen, det var nog bara en vän eller inte, så länge jag inte vet ska jag inte tro nått, känns skönt

men vill lägga allt det gamla bakom mej och se framåt, jag är inte den jag var för 4 månader sen, långt ifrån
Hårdare än titan och starkare än stålmannen, men fortfarande väldigt svag när det gäller känslor för exet.
Hon var och är min största kärlek och kommer aldrig glömma henne, hon var/är nått speciellt.
Det gamla måste bort, att sitta här inne och skriva är på gott och ont har jag märkt, det gamla påminns hela tiden när man läser hur folk mår, jag mådde själv så för ett tag sen men mår bättre idag, jag mår inte bra, men jag mår bättre...tiden läker inte alla sår, men man lär sej leva med dom.

Jag är en ny människa idag, jag tänker på ett annat sätt, jag reflekterar över saker på ett annat sätt, det finns mycket gammalt skit som jag lagt bakom mej, har insett att det leder ingenstans att gå och tänka på gammal skit hjälper inte, man stannar bara upp om man ska tänka på det.
Idag är idag och det är en ny dag.

Jag har fortfarande ett stort hopp och en tro om att jag och hon skulle kunna försöka, men som sagt det gamla måste bort, det måste packas ner i en låda som man sen låser in, sen kastar man bort nyckeln.
Man får ta lärdom av det, lära sej av misstagen man gjorde, växa som människa
Växt är absolut något jag gjort på denna "korta" tiden, är väl lite det exet märkte av när man ignorerade lite, förr var hon ärligt talat rädd för att träffa mej, hon var rädd att man skulle gå på som man gjorde precis när det tog slut, men nej lite mer självrespekt har man fått.

Vissa kvällar och nätter är extremt svåra, förr kunde jag inte ens titta på hennes profilbild, jag tog bort blocken på facebook idag och skulle testa mej själv...jag kan titta på henne, visst ögonen blir tårögda för i mina ögon är hon det finaste jag vet.
Men jag kan kontrollera det på ett annat sätt..... så det kommer bättre tider gott folk.

Jag brände väldigt många broar som jag höll på när det tog slut, jag trodde jag gjorde bort mej flera gånger om och tänkte väldigt ofta " jaha där gjorde jag bort mej för gott " ... men hon finns fortfarande kvar
Hon bad mej aldrig fara åt helvete, för henne betyder jag väldigt mycket, hon vill ha kvar mej i sitt liv, hon är ärligt och hon har sagt att " man vet aldrig " ... det där som hon sa vet man faktiskt inte, det kan gå en månad, det kan gå ett halvår och till och med 2 år men det skiter jag i.

Jag försöker numera vända på det, jag förväntar mej det värsta av allt nästan, så kan man bara bli positivt överraskad.
Jag kommer hålla fast vid den kontakten vi har idag, jag kommer visa mina nya sida den Redbullen hon blev kär i finns kvar, dock är han starkare idag och mer självständig.. vem vet om hon kanske blir sugen på den där snygga Redbullen igen..... ingen som vet, inte ens hon... men jag kommer hålla kvar.
Även om hon träffar en ny kommer jag inte må häften så dåligt som jag har mått, jag hade mycket när det tog slut hade jag en djup depression jag började jobba på, gammalt skit fick dras upp och bearbeta, samtidigt höll jag just då på att förlora den människan jag kände mest trygghet i, jag höll på att bli av med jobbet, jag visste att jag skulle bli av med det.
Så det var mycket på en och samma gång.. och så illa kan det inte bli igen, jag kommer inte tillåta det...

Tillbaka på ruta ett.

Hej igen. Jag tog kontakt med exet igen för ett par dagar sen, det hade då gått två månader innan jag hörde av mig senast. Jag mejlade och frågade om han ville träffas. Vi träffades. Jag talade om för honom att jag fortfarande tänkte på honom - var kär i honom och älskade honom. han sa att han älskade mig också men hade det bra med kvinnan han lämnade mig för - jag sa att jag aldrig skulle ta tillbaka honom, det var inte en andra chans jag bad om men att jag fortfarande älskade honom. han sa han älskade mig också och vår träff slutade med att vi grovhånglade i en trappuppgång. Jag har mejlat och ringt, han svarar inte. Jag ringde igen och han svarade. han fortsatte prata om kvinna han lever med att de har det bra tillsammans, att han längtar efter mig men han tänker inte lämna henne för mig. Jag svarade åter igen att jag inte vill ha tillbaka honom men saknar honom ibland.

Saken är den att jag vill inte ha tillbaka honom, men jag är fortfarande kär och älskar honom. Anledningen till att jag aldrig skulle vilja ha honom igen är att han dumpade mig för en annan. Jag är för stolt och han är inte intresserad av mig heller längre. Så vad gör jag? Känslorna finns kvar, jag älskar honom men är så förbaskad sårad - han är verkligen inte ett alternativ för mig längre men jag kan inte glömma honom. Vad ska jag göra?

Isa

Kan du inte specificera vad du, enligt dig själv, gjorde för misstag när det tog slut mellan er? Kan nog bli en lärdom för oss alla. Själv så hade jag turen att ramla in på den här delen av forumet redan innan det tog slut mellan oss. Så jag tycker själv att jag har lyckats med att inte falla i för många gropar i mitt handlande... t.ex. så var jag en millimeter från att ringa mitt ex idag, men du lyckades tala mig ur det.

Håller förresten med om att sitta här och läsa/skriva är på gott och ont. Ibland ger det en tröst att få prata med andra som genomgår liknande saker, men ofta blir man påmind om sin egen situation, och då börjar grubblet igen.

Inte för att vara sån, men vad fan håller han på med.
Nu för det förvisso du som skriver men kvinnan han lever med då?.... känns inte som en direkt pålitlig person skulle jag säga, även om det är till "dina känslors" fördel eller hur man ska säga...

Din ditt bästa så bryt, hör inte av dej mer...

Jag fick i början av våren reda på att jag är sjuk, haft en hjärtklaff som alltid läckt lite, och med all stress och ångest men levt med förr så har det gjort att hjärtat inte är i full kondition.
Det var svårt för mej att acceptera, och jag visste inte hur jag skulle berätta det för mitt ex..tiden gick och man ville hitta rätt tillfälle.
Ju mer tiden gick ju mer rädd var man för att hon skulle försvinna pga en sån sak, vet inte varför jag fick för mej det men så var det
Så man kan säga att jag såg inte skogen för träden stod i vägen, hon gjorde saker och och sa saker men jag hade siktet inställt på att INGET fel fick hända..
Jag ville mer och mer berätta och blev frustrerad och kvävde henne så smått, det började bli bråk för jag blev mer och mer rädd och frustrerad...så jag stötte bort henne en del kan man säga.
Saker hände som jag egentligen inte skulle reagerat på, jag är inte svartsjuk och har aldrig varit, men en sak hon gjorde fick mej att bli lite svartsjuk, jag förklarade ändå att det var ok att hon träffade honom för det var en kompis och jag kan aldrig och skulle aldrig förbjuda henne at umgås med killkompisar.
Men på sättet hon gjorde och drog en vit lögn fick mej att reagera starkt.

Så i efterhand när vi pratade igenom allt så kunde hon inte svara direkt på vad det var som gjorde att det tog slut, jag hade varit en underbar/bra pojkvän, snäll och förstående på all sätt..
Men det var som hon sa mycket kombination av allt som hände oss sista tiden som tryckte bort hennes känslor, och hon önskade att känslorna kunde finnas där, eller ett litet hopp i henne om oss för jag skulle fått reda på det direkt i så fall.

För min del känns det skönt att jag vet att hon svara om jag hör av mej, så det gör väl på så sätt att man kanske lugnar sej, det blir lite lättare när man vet att man har förmånen att hon svarar.. men bara för att jag vet att hon svarar kan jag inte höra av mej hela tiden heller.

Ja det är på gott och ont här inne, sitter mest och skummar igenom inläggen för skojs skull, nu jag har kommit en bit och nu kan jag bidra med lite positivt också

Hej Isa det var ett tag sedan.

Vad tråkigt att läsa om att du skulle vara tillbaka på ruta ett igen
Men det löser vi tillsammans.

Vi har ju stött och blött tillsammans förr och ska nog kunna gör adet igen utan problem tycker jag.

Pm'a om du vill...

Stå på dig så är du snart tillbaka igen...

Ah då hamnade jag här då. Era tankar vore högt värderade.

Jag träffade en tjej och vi kom överens om att det var vi. Hon lovade att inte vara med någon annan och jag gjorde detsamma. Någon månad senare kommer hon hem från utlandet med nyheterna, vilka ni nog kan gissa vilka det var.

Jag ställde det som ett krav, jag sa liksom, att om hon var otrogen så är det slut. Då tänker jag inte ens vara hennes vän. Då existerar hon inte för mig. Nu skedde det, och hon existerar fortfarande. Hur fan ska jag handskas? Vi har inte träffats på snart ett år nu, och hon bor i utlandet nuförtiden. Gled in på hennes facebook idag och såg att hon blivit vän med typ 8 olika killar. Alla ser givetvis ut som några Calvin Klein modeller.

Det är mycket till historien som jag gärna håller för mig själv. Men det här är problemet i sin kärna tänker jag. En annan är saker jag gjorde efter att hon kom med nyheterna. Som att jag började följa efter henne som en jävla galning och sjönk så lågt som man kan göra på skalan av vad som är mänskligt. Jag har gjort så sjuka jävla saker. Jag har sagt förlåt för alltihop, kan jag ju tillägga. Men det hjälper mig inte riktigt i mitt lidande. Saknaden som av någon konstig anledning finns. Skammen. Det känns nästan som att jag är helt personlighetsklyven.

Ska gå i terapi snart och börjat käka mediciner. Men ni kanske har något råd tills dess. Var finner jag min värdighet igen? Den är helt och hållet försvunnen. Jag känner mig helt och hållet värdelös. Som man, som människa. Jag har ingen självrespekt kvar, och jag vet inte ens var jag ska börja leta för att finna den. Förutom hos psykiatrin då. Någon annan?

Har skickat så många brev till henne att jag tappat räkningen hur många det är. Hon har inte svarat på ett enda. Till en början svarade hon, men sen så tog hon bort mig från facebook och började säga åt mig att inte höra av mig mera. Vilket givetvis är helt omöjligt, känns det som. Då låter jag ju henne kontrollera mig. Det är så jävla kluvet det här... Är så brutalt emotionellt instabil.

Försök definiera vad han menar med "att välja" .. Vad är det egentligen han väljer?

Kanske bara är jag som är deprimerad. Men jag valde, som kille. Och hon valde mig. Sen så bröt hon det och var otrogen. Så som han är otrogen mot sin brud. Och "att välja" har nog aldrig någonsin betytt så lite för mig som det gör idag. Den där "leva livet ut" kärleken känns så brutalt jävla falsk. Den existerar inte. Det är en lögn, och du ser det rakt framför dig. Han har valt henne, men han hånglar med dig. Om han en dag skulle komma till dig och säga "jag väljer dig" .. skulle någonting ändras då?

Jag vet inte varför kärlek blir så här pass dramatiskt ibland. Men jag har en känsla av att dramatisk kärlek är totalt meningslös. Det är bara lögner och manipulationer över hela skiten. Det optimala borde vara att vara tillsammans med en vän. Att man är både vänner och tillsammans. Att enbart vara någon slags karikatyr av ett par man såg på film någon gång, eller någon idealistisk värld man ser i huvudet men inte lever i verkligheten, det känns som ett sånt brutalt självbedrägeri.

Trist att höra att så många mådde dåligt igår. Det gjorde jag också, min första söndag utan honom då jag varit ledig och inte haft ett dyft att göra. Blev många tankar.

Jag har ett tips för er som inte kan låta bli att snoka i sociala medier. Jag brukar tänka att det som finns på Facebook, bloggar, twitter etc är bara toppen av ett isberg av vad som pågår i deras liv!
Tänk allt som pågår i deras mobiler, på sms, samtalslistor, msn som man INTE får se och inte kommer kunna se heller.
När jag snokar är det oftast för att se om någon skrivit något eller liknande. Men jag har insett att sånt lär ske bakom stängda dörrar dit jag aldrig kommer in! Så det är lika bra att sluta stalka hans facebook eftersom jag inte kommer få ut någon vettig info där alls. Någon som håller med?