Inte fått beröring på många år

Fan vad jag flabbade

Måste ha en motbjudande personlighet. Säkert gnällig eller lågaggro mot kvinnor.

Han har ju bland annat nätdejtat tex…

Har du haft sex någon gång?

Om inte är min rekommendation att du drar till Köpenhamn och får det ur dig. Sex är inte så himla fantastiskt som man kan föreställa sig.

I andra hand tycker jag att du ska helt skita i svenska brudar. Det är inte dig det är fel på, det är att de svenska kvinnorna är så icke-feminina idag och fullständiga egoister. Åk till Asien och hitta en bra tjej där som vill bilda familj. Hon kommer att vara feminin, vilja ta hand om hem och hushåll och vara en bra mamma till dina barn.

Börja träna igen. Lätt att säga svårt att göra. Jag har "ska börja träna igen" i 10 år.

Jag har berättat om mina tankar kring självmord. Min våra "anledningar" skiljer sig. Jag har något som håller mig kvar.

Varför tar du inte upp kontakten igen? Att verkligen försöka. Jag har väldigt svårt att ta initiativ, men även det vet mina vänner om.

Och varför testar du inte olika antidepressiva? Jag har testat en del och kommit fram till en som fungerar bra för mig.

Är du ärlig när du är hos psykologen för att prata om problem (eller ja, den gången du gjorde det).

TS du kanske snarare borde gå i terapi än att fokusera på en relation och att den skulle göra dig hel.
Jag har sett dina ämnen tidigare och det enda som verkar vara något i ditt huvud är: RELATION.

Det jag uppfattar från dina inlägg: Du mår inte bra. Du kanske skulle behöva hjälp.

Jag kan förstå din känsla, jag var så också innan min första relation i tonåren och mådde skit och trodde aldrig att någon skulle älska mig. Sen har bara relationer flutit på.

Men du har levt så pass länge utan någon och det kan jag förstå tär på dig, men jag känner att du har ett otroligt självhat med och du har även skrivit att du misstänker autism.

Nu kommer jag med ett förslag som kanske verkar vansinnigt, men jag ska förklara:

Om du nu ändå tänkt avsluta allt p g a detta så kanske du skulle satsa på att bara gå ut och skapa massa nya relationer, för du anser ju ändå att dessa inte leder någonstans. Börja prata med tjejer/kvinnor, det spelar ju ingen roll hur det går om du ändå anser att det är försent och att du om x antal år ändå inte finns. Gör något kul med livet om du ändå ska skita i det.


Jag vill säga: Nej, jag vill inte att du går och avslutar. Men var i en liknande situation fast det var andra premisser och orsaker för många år sedan. Så jag gav mitt liv 1 år, men jag sa också: Om jag ändå bara ska leva ett år till så ska det fan märkas. Och helvete vad det skedde saker, för jag brydde mig inte om jag var obekväm mot andra eller krävde saker. Jag reste och hade mig. Jag helt rätt och slätt tog hand om mig själv, och den situationen som gjorde att jag ville avsluta allt blev löst för att jag just blev så förbannad och kände att livet ändå är slut och jag kan då skapa ett helvete.

Och uppenbarligen lever jag än. För livet hade ordnat sig när detta året gått och jag hade ingen önskan om att avsluta mitt liv.

Mina råd: Terapi och lev

Han skrev ju att det inte handlade om sex

Det kan han omöjligen veta om han inte har haft det. Alla normala män behöver och vill ha sex, punkt slut.

Kanske. Men trygghet och värme slår ju en hora i Köpenhamn i min bok.

Ja, men det är ett första steg. För att avdramatisera sexet. Sedan kommer han bättre självförtroende och kan kanske till och med träffa en tjej han inte betalar för.

Ta med en tjej du känner, kan vara din syster eller kompis flickvän eller vad som helst. Sätt på en ring så det ser ut som du är gift. Gå ut på en halvslaskig krog och det kommer till 95% chans komma fram en tjej till dig.

Öva, öva, öva. De som inte lär sig socialiseras med kvinnor vid 15 årsåldern måste lära sig som vuxna. Kämpa på!

Jag har varit singel ett par gånger i livet och hade ibland tankar på att jag aldrig skulle hitta någon igen.

För mig var alltid lösningen att börja med mig själv.
Nu när jag varit gift i över ett decennium så kan jag konstatera att även om jag aldrig ångrat mitt äktenskap (inne på mitt andra) så kan jag konstatera att inget förhållande löser de problem man har med sig själv.
Visst är det enklare när man är två men tar man inte itu med sig själv så är risken stor att ens problem kraschar förhållandet.

Så vad var viktigt för mig?

Att hitta något som var viktigt för mig och gav mig mening.
Att hitta vad som gav mig glädje.
Att hela tiden kämpa för att uppnå det som gav mig mening.

Låter säkert luddigt men vad det innebar var att jag hela tiden hade ett driv i mitt eget liv.
Att jag uppnådde saker som jag kunde vara stolt över.
När jag hittade vad som gjorde mig tillfreds så gav det mig ett inre lugn och en trygghet som började synas utåt.

Min erfarenhet av kvinnor är att de som regel gillar män med självförtroende, med intellekt, som är duktiga på något(kan faktiskt vara nästan vad som helst) och män med humor.

Allt det där är mycket lättare att utstråla om man är stolt över något man gjort eller gör.
De gillar män med driv och ambition.

Utseende är inte oviktigt men det går att komma runt på en massa sätt, men gör det bästa av vad du har, kläder, stil, träning mm. Hitta vad som funkar för dig och som du gillar.

Sedan behöver man nog tänka igenom vad man letar efter, själv skulle jag aldrig palla med en 23 årig bimbo som älskar att dansa, men jag skulle inte heller kunna tända på någon överviktig emo.
Kvinnor snappar upp om man inte genuint tycker om dem.