Har jag verkligen autism?

Hahaha! Du beskriver ju typ mig alltså. Fan jag vet vad du menar. Du beskriver det som scripts att gå efter och det gör jag också. Har vart med om vissa extremt stressiga tillstånd i vilka jag knappt kunnat prata. Då har det känts som att manuset försvunnit.

Förstår att det är tufft. Försök vara snäll med dig själv. Kanske du hittar nån grupp udda autister som är lik dig. Det hoppas jag på för min del också.

Nej du fattar vad jag menar! Finns definitivt folk som man klickat med och där har man istället känt sig extremt level-headed och med i matchen. Därför jag tvivlar på diagnosen, bl.a.

Ja. Ställer du frågan så ja mannen. Grattis

Gått i dom tankarna med. Samtidigt finns det mer att säga om hela grejen. Känns så skumt att man ska vara psykiskt störd och ha en funktionsnedsättning bara för man inte är som alla andra.

Men saker är verkligen helt absurda. Tänker ofta på saker som filmer. Ta en sån sak som en äventyrsfilm eller något där en grupp personer har ett gemensamt mål och de blir verkligen tighta i det dom gör. Men wtf händer efter filmen är slut? Ska dom sitta och snacka minnen i all evighet? Finns det någon plats för alla i gruppen? Konstellationen brukar inte sällan vara: snygg kille, snygg tjej, ful men smart kille, svart kille, fet kille, kines eller japan, halvful tjej som är till för någon av de andra killarna. Tjejen i filmen skulle fanimej ALDRIG umgås med de där andra nördarna men tvingas till det i filmen pga att regissören eller författaren är en sjuk jävla nolla som ska sätta ihop grupper som är värdelösa. OK - så ponera att de har löst problemet. Hur fan ska den snygga tjejen hitta någon mening med att vara i lag med töntarna när hon istället kan idka analsex med snygga killen och hänga med coola människor? Dödsdumt. Science fiction i form av sociala konstruktioner.

Tortyren är fullkomlig.
Jag kan också peka ut en miljon jobbigare situationer som du säkert kommer känna igen.

Åka bil tillsammans med någon.
Frisör/massör som ska småprata.
Du har varit på en utbildning och någon säger att man haft så himla kul och vill göra det igen fast privat (pressen att det ska bli kul liksom...)
Gå ut och äta på helgen med folk man jobbar med i helt andra roller, arrangerat av jobbet. Bara VARFÖR???
Diverse återträffar.
Träffa andra med samma intressen. Icke kul.

Det är just den här fria leken när det inte längre sker inom ramarna av jobbet eller andra uppstyrda saker. För mycket improvisation och för få script att tillgå. Hur agerar chefen och hur förväntas jag vara tillbaka? Jag kan inte med att spela något tilltänkt socialt spel. Jag äcklas av hur vissa går in i roller som rövslickare eller knullobjekt för chefer som också helt skamlöst utnyttjar sin egen position - bara för ATT det är så det går till????? Äcklande äckland jävla skit. Blir också skitförbannad när folk visar sig ha en egoistisk och ful privat sida. Den sida som kommer fram i fyllan. Den sida där man får vara oförskämd.

Och alla bara ÄLSKAR detta. De går igång. De vill vara svin. De älskar att må skit.

Men autism är mycket mer än introversion. En introvert person har inte problem med ögonkontakt, exempelvis. En grav autist kan inte ens göra sig förstådd. När man på Flashback slänger sig med begreppet avser man så kallad högfungerande autism.

Utveckla att ADHD är ett påhitt, ska bli intressant och läsa.

Dom vill bara vara sig själva utan vardagens förljugenhet. I Kina gör man helst inte affärer med någon annan om man inte varit fulla tillsammans. Att man kunnat se hur någon är bakom förljugenheten. In vino veritas.

Mitt intryck är att sjukvårdsfolket är extremt intresserade av andra människor och av varandra med för den delen. På ett mer konkret sätt än andra yrkeskategorier. De har ju dessutom sådana yrkesroller där de väldigt snabbt och ständigt kommer främmande människor nära in på bara kroppen. Vilket jag också tror formar dem. Så det blir väldigt speciella arbetsplatser även för oss som inte är autister men bara mer privata och självgående personligheter.

Jag fattar precis vad du menar ❤️. Du gör helt rätt. Ett tips är att googla på kritik mot dsm och kritik mot inflationen i autismdiagnoser osv.
Det sjukaste var nyss när SVT sände ett program där reportrarna var ”förståndshandikappade och autistiska”.
Alltså vad i helvete? Alla ba ”Ååå, Yay, vad härligt”. De jag känner med autism, asperger, ”autistiska drag” osv är medlemmar i Mensa eller bara extremt smarta och kompetenta, varför klumpa ihop autism med att vara förståndshandikappad och varför applådera åt det som om det vore väldigt inkluderande?
Hur hade medelbegåvade med bristande kreativitet känt om man sänt ett program där ”neurotypa och efterblivna” fick chansen att vara reportrar för en dag?

Vad fan är ”en grav autist” då? Har du missat att de du kallar högfungerande (inklusive ts) har fått samma diagnos på riktigt, som de du tänker på som ”gravt autistiska”?

Fast de flesta saknar kritiskt tänkande och är hemmablinda, vana vid att sätta etiketter på människor och ifrågasätter inte perspektivet hos de som gjort sorteringen från början, eller vilken idéhistoria som ligger bakom.