Har jag verkligen autism?

Jag tror att det i sig kan vara ett tecken på autism alltså att man trivs med ett fåtal personer som man kan prata med om ämnen man gillar. Spektrat är ju väldigt brett så bara för att du inte identifierar dig med andra med autism så betyder det inte att du inte har det. För det var väl där det skavde, att du inte verkar vara som de?

Har du svårt med ögonkontakt?

Hade en ADHD diagnos sedan tidigare, men gick igenom en utredning förra året och fick då diagnosen autism.

Det märks i sociala sammanhang, speciellt på jobbet, att hur mycket människor jag än är omkring så känns det lika svårt varje gång att bry mig om att småsnacka och vara trevlig och hålla ett glatt humör hela tiden. Det verkar som falla naturligt för andra (till synes) men för mig är det en pina och jag rycker nästan till av obehag av att behöva klistra på uttryck och komma med snabba svar och frågor i en konversation.

Vet dock inte om jag bara hamnat i fel bransch bland fel folk? Måste det vara mig det är fel på? Är det så jävla ovanligt att inte vilja eller orka ha förmågan att vara trevlig? Eller tänker jag nu precis som en högfunktionell autist skulle tänka?

”Normala” människor är ju sjukt tråkiga. Jag fattar inte hur folk är, hur dem tänker, vad som får deras mage att pirra eller deras humor. Begriper inte. Jag är lite av en outsider och i vissa sammanhang är jag stolt över det. Men jag jobbar inom vården där alla ska vara som alla och alla har en sån enorm moralkompass och är otroligt friska och svenniga, och ändå otroligt falska i min mening. Så måste det vara autism liksom, fel på mig, för att jag ser igenom det och ryser av att behöva vara omkring det? Är jag helt enkelt empatistörd som inte hänger med? Eller är det dem som är empatistörda?

Oavsett om ni har autism på papper eller inte, berätta gärna om era tankar och erfarenheter. Helst om det finns någon här som genuint tycker om den sociala biten som kan bekräfta att ni är på riktigt och förklara varför. Vad är det med det normala som är så lockande? Och är folk verkligen såhär naturligt sociala och pigga eller är det kanske mer en förmåga som vissa blir bättre på? Jag är genuint nyfiken och får gärna inblick.

I exemplet i denna tråden, varför använder man inte bara extrovert och introvert? Känns som att man missbrukar ord som autism och skapar/löser ett problem när det inte är det egentligen.

Introvert och extrovert är också problematiskt, det handlar om vilken attityd man har till de man är med. Introverta personer blir extroverta i rätt miljö, medan extroverta personer blir introverta i fel miljö.

Ja, du har autism, och det är inget fel.

Man är ärlig, moralisk, jobbar hårt, vill veta saker på djupet.

De är flamsiga, ytliga och jobbiga.

Välkommen till rätt sida av världen.

I exemplet i denna tråden, varför använder man inte bara extrovert och introvert? Känns som att man missbrukar ord som autism och skapar/löser ett problem när det inte är det egentligen.