Citat:
Ursprungligen postat av
StorstBastVackrast
Du har nog inte riktigt förstått lagen. Mina klockor är lagligt inköpta för lagligt förvärvade medel, och det kan jag så klart visa. Polisen skulle aldrig komma på tanken att ens försöka sig på något beslag. Klockorna är så klart snyggt och prydligt uppställda till beskådan, när jag inte bär dem på armen. De är vackra prydnader, och de automatiska uren dessutom en extra eyecatcher där de roterar i sina watch-winders.
Mina klockor är också lagligt inköpta för lagligt förvärvade medel – jag vet däremot inte hur jag idag, över 30 år senare, ska bevisa det. Jag har, förrän nu, aldrig haft lagkrav på mig att spara kvitton på saker så som klockor. Jag har sparat dem ändå, men inte i över 30 år.
Dessutom har min ekonomi gått åt helvete. Inte så att jag sitter på fattighuset eller har skulder jag inte kan betala, men jag har verkligen inte råd att köpa dessa klockor idag – särskilt inte med värdeökningen som varit på mina klockor. Då var de dyra, nu är de hutlöst dyra, om man säger så, med ett värde som ökar varje dag (-varför jag inte säljer dem, men det hör inte hit).
Visst, jag kan säkert med hjälp av Skattemyndigheten i mitt dåvarande hemland hyfsat lätt bevisa att jag hade pengar att köpa dessa klockor, för mer än 30 år sen. Tekniskt sätt lär jag då behöva muta någon i och för sig, så funkar det i detta asiatiska land, ett brott i sig.
Men jag är väldigt osäker på hur jag skulle bevisa att klockorna verkligen köptes under den period då jag hade råd med dem. Några kontoutdrag har jag inte tillgång till, har banken i mitt gamla hemland kvar sånt? Tveksamt. Vilket av korten använde jag i så fall, och vad med de jag köpte kontant, en av dem bytte jag till mig mot guld. Återigen allt vitt och legit, så väl från handlare (så långt jag vet) och mig själv.
Jag är inte ens helt hundra på vilken klocka jag köpte vilket år. Vad jag betalade är också bara på ett hum. Återigen, det var inte särskilt dyrt då. Särskilt inte för en 'övre medelklass' som mig, med svenska mått, i ett väldigt fattigt land.
Foton hade varit bra att ha på klockorna, men det har jag dumt nog börjat tagit för försäkringsbolag på senare och fattigare år. De fåtal jag hade från tiden de köptes har jag slängt.
Eftersom att jag inte bär klockorna så har jag inte heller någon som kan vittna, om det nu hade varit tillräckligt. Farfar kunde ha vittnat, de låg i hans kassaskåp en period medan jag fortfarande hade råd att köpa dem. Men han är död sen 15 år. Vem mer som eventuellt såg dem där, det vet jag inte men sannolikt visade han dem inte för någon – precis som att jag varken talar om dem eller visar dem för någon idag.
Jag vet inte, har jag rätt att behålla mina klockor?
Jag är givetvis inte "målet" med lagstiftningen. Däremot är jag orolig för att dras med i den. Nu, eller om jag säljer en klocka och köper en dyr Mercedes. Eller om jag måste utnyttja försäkringen på klockorna – då har jag helt plötsligt en sjuhelvetes massa pengar på kontot "från ingenstans".
Lagen har absolut tillkommit för att rå på den kriminella världen, men den gäller ju även mig som inte är kriminell.
Jag är ingen jurist men för mig känns det som att jag helt plötsligt ska bevisa att det inte var jag som sprängde min egen port här om veckan. Det kunde ju varit jag.
OSA.