Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

märkligt att alla punkter värderas lika högt på testet. jag fick 32 poäng vilket indikerar psykopati. dock känner jag ånger och ångest när jag skadat oskyldiga människor och har lätt att känna medlidande med andra människor och djur.

borde inte empati-delen hållas utanför testet eftersom den anses ingå i själva definitionen av psykopati? jag har svårt att gå med på att jag, mina 32 poäng till trots, skulle kunna vara psykopat när jag känner som jag gör inför andra. däremot har jag lätt att stänga av min affektiva empati och skulle således lätt kunna begå ett beställningsmord utan att känna något särskilt inför det. när jag däremot har blivit så arg att jag funderat på att döda människor i min omgivning har jag känt väldig olust när ilskan lagt sig.

japp, jag är väl medveten om att detta är ett test på internet som bör tas med en nypa salt.

Jag kan inte ge svar på något om antisocial personlighetsstörning, men åtminstone har jag egen erfarenhet av en person som led av narcissistisk personlighetsstörning. ( Dvs, min pappa) Enligt min mamma märkte hon inget konstigt med honom under de tio åren som de var tillsammans innan de fick mig, tydligen är sådana störningar svår att upptäcka i början...hon sade iaf att han var väldigt sympatisk, karismatisk och omtänksam(vilket de ofta är i början för att lura in dig i deras trygga cirkel, för att sedan se din värld rasa samman och göra ditt liv till ett helvete...vilket mitt blev, min mammas och min systers. Hur som, var det iaf ganska ofta att han hade svårt att ge med sig ang. saker och ting..det var väl det som hon kunde uppge fanns redan där tidigt..han skulle ofta ha sin vilja igenom, och det var väldigt sällan han gav med sig; Det var antingen att det blev på hans sätt, eller så struntade de i det . Ofta är personer med den störningen på det viset, de vill alltid bestämma och hatar att ge efter och "offra" sig, isåfall förväntar de sig något stort i gengäld. De är också väldigt manipulativa, tycker om att spela ut människor mot varandra, ex. : Jag började stå upp för min pappa när han började behandla mig illa vid 14 års ålder..han uppträdde i många sammanhang omoget eller taskigt, vilket jag då vågade kritisera, och de tyckte han förstås inte om( narcissistiska personer hatar kritik, för enligt dem själva är de felfria, de har alltid rätt, de vet bäst och de ser sig själva som unika och högre än alla andra: Med andra ord: de har en stark narcissistisk bild av sig själva. - men som i själva verket bottnar i självhat och låg självkänsla. (vilket de aldrig skulle erkänna, kanske heller inte skulle inse det om sig själva).

Hur som började jag iaf att stå upp emot han, vilket resulterade i att jag blev ett offer. Han var ständigt på mig dagligen från det att jag var 14-15, år, nedvärderade mig, hånade mig, fick vredesutbrott, kränkte mig, använde iskallt tonläge men behöll lugnet på utsidan, osv. det blev med andra ord vardagsmat för mig. Han visade aldrig ånger, medkänsla eller ngt när man fick en gråtattack osv, och när jag skrek på honom hur illa han beteende sig och hur dåligt jag mådde pga. honom. Senare blev det ju även att han hoppade på min syster och min mamma, då även de började gå emot honom( och då fick han väl panik, eftersom han inte kunde kontrollera ngn längre) Mamma var den sista han förlorande i sitt grepp. Hur som, ang. att de vänder människor emot en: Han försökte många ggr påverka min syster om att det var JAG som nu var orsaken till att hon med hade börjat gå emot honom, att jag var manipulativ och alltid skulle bestämma( med andra ord, använder de också ofta projicering - dvs, tillsätter andra sina egna negativa egenskaper, - som sagt, pga. självhat och dålig självkänsla( de står egentligen inte ut med sig själva, därför de blir p det viset, störda. Med andra ord). Men då försökte han sig på det, så att vi 2 skulle bli osams..men dessvärre visste vi bättre, samma sak med mamma, då han helt plötsligt i slutändan försökte få oss två, min syster och mig, emot mamma osv. De gör sådant utan ånger, just för att tillfredsställa sig själva. De hotar också, ex. om man inte beter sig som man "borde" mot honom, kunde han sluta upp med att handla hem mat, ( elr vara med på matbudgeten som han och mamma delade) eller att han kunde sluta upp med att köpa saker till en etc. ex. när man var yngre hjälpte ju ens förälder en med kläder osv, vinterjacka, skor etc.

Han tog aldrig ansvar för sina handlingar, hade han gjort något var det ingen big deal, men så fort ngn annan i hushållet, hade för ex. glömt att städa upp efter sig i köket, gick han ju på en direkt. Med andra ord: Det är ok att de gör fel och att de inte behöver ta ansvar, för de är ju ändå felfria. Men alla andra ska det däremot. Ljög ofta, man kunde aldrig lita på honom. Han betedde sig i många situation som en jävla psykopat, kall, elak, hånfull och utan ånger, medkänsla osv. Helt jävla störd, med andra ord. De är inte medvetna om deras egna störning heller, så inget man kan hjälpa dem med; du kan inte bli frisk från en störning, är du störd så är du. Inte samma sak som med psykisk ohälsa eller en fysisk sjukdom.

De har oförutsägbart humör, ena dagen trevlig, andra dagen tystlåten, säger inget, tredje dagen kränkande och hånfull, nästa dag vredesutbrott etc. Man visset aldrig vart man hade honom...vilket gjorde att man levde kontant i panik och rädsla( därför jag själv idag lider av panikångest, ångest och depression.

En person med narcissistisk personlighetsstörning är som ett barn i vuxen kropp: De ska alltid bestämma, de tycker inte om kritik, de känner sig lätt hotade och är misstänksamma, de vill ha all uppmärksamhet, de skryter, de bryr sig bara om sina egna behov och sitt egen tillfredsställelse etc. Typ som ett barn i trotsåldern, mer eller mindre.

Det finns SÅ mycket mer, men detta svar blev långt nu, så tycker du ska läsa detta inlägg:
http://www.narcissism.se/

Den ger faktiskt otroligt bra och utformade svar kring en sådan störning. Allt stämmer precis överens med min pappa, vilket jag upptäckte i nu i vuxen ålder. Sorgligt att ha behövt leva med ett "barn" till pappa, men man är iaf inte ensam om det.

Hoppas att mitt svar hjälpte, trots långt!

De drag du beskriver brukar man säga gäller seriemördare, och inte psykopater. Det där med sängvätning kommer från McDonald-triaden, vilken man säger gäller för många seriemördare. Triaden innefattar grymhet mot djur, sängvätning och anläggning av bränder. Det snackas också om att seriemördare brukar ha en speciell relation till sin mamma, ja. Men seriemördare behöver inte vara psykopater, och vice versa.

Jag märker att en del på tråden verkar förväxla antisocial personlighetsstörning med psykopati, att dessa skulle vara samma diagnoser. Och jag måste poängtera att psykopati och antisocial personlighetsstörning inte är samma sak. 1 på 3, eller 1 på 5, av de med antisocial personlighetsstörning är också psykopater. Psykopati diagnosticeras med Robert hares psykopatichecklista, PCL, medan antisocial personlighetsstörning diagnosticeras med DSM. Antisocial personlighetsstörning innefattar den antisociala livsstilen hos psykopater.

Om man säger att någon är anti-social.. Menar man då den hen är sociopat/psykopat? Och vad är skillnarden mellan antisociala drag och Antisocial fullblod?

Jag har växt upp med två psykopater, den ena misstänkte jag tidigt och den andra kom jag på några år senare.

Det kan vara bra att veta hur dessa "mänskliga rovdjur" beter sig.

Läste någonstans att i Svenska fängelset har 50% utav de intagna någon form av antisocial personlighetsstörning.

Jag vill inleda det här inlägget med att säga att jag är av kvinnligt kön, för om ni läser vidare och förstår vad det handlar om kommer ni förmodligen tro att detta är skrivet av någon av manligt kön. Det beror på att undermedvetet förstår ni säkert att, precis som det faktiskt är, den sjukdom jag skriver om är en som nästan alltid drabbar män och inte kvinnor.
För ca ett halvår blev jag diagnostiserad med en massa olika psykiska sjukdomar. Tog kontakt med den psykiatriska mottagningen i min hemstad pga depression i augusti, vilket jag omedelbart började få hjälp för, med anti-depp osv. Med tiden började de utreda varför jag mådde som jag gör och i november fastställde de att jag lider av tvångssyndrom, antisocial personlighetsstörning och att jag är bipolär, de bestämde också att jag så snart som möjligt ska börja en NP-utredning(neuropsykiatrisk utredning) pga att de anser att jag förmodligen även har ADHD. Den utredningen ska dock inledas om ca två månader pga att det är ganska lång väntetid där.
Hur som helst ville jag skriva av mig lite om det här. Tvångssyndromet kom absolut inte som en överraskning eftersom att jag haft tvångstankar och tvångshandlingar sedan jag var minst åtta år gammal(så långt tillbaka som jag kan minnas, helt enkelt) och jag är nu 26. Diagnosen bipolär var inte heller den särskilt överraskande utan mer en bekräftelse på vad jag anat redan sedan jag var i femtonårsåldern. Däremot antisocial PS gjorde mig aningen chockerad! Jag har alltid vetat att det är "något som inte stämmer" med mig, men aldrig riktigt kommit underfund med vad. För er som inte vet vad sjukdomen innebär så är det väldigt nära diagnosen psykopati och på engelska brukar man säga att psykopati innebär att du är en "psycopath" och att antisocial PS innebär att du är en "sociopath". Vilket alltså innebär att jag har svårt att känna empati, mm.
När jag var yngre, mellan ca 13-23 år, var jag bara en helt renodlad ond människa. Jag har aldrig känt empati, aldrig förstått mig på varför människor gråter, är glada eller arga i diverse situationer, jag har heller aldrig upplevt vad det betyder att ha dåligt samvete över något. Förutom om det gäller att jag har råkat sårat någon av mina bröder(som är de enda som verkligen betyder något för mig, de enda jag någonsin älskat). För missförstå inte oss som "lider" av den här sjukdomen, vi har känslor. De fungerar bara på ett annat sätt än hos de flesta andra människor.
I mina 13-19 år var jag helt utom kontroll. Jag slogs så ofta jag fick chansen, sårade folk verbalt, provocerade fram konflikter, utsatte både mig själv och andra för riktigt farliga(ibland, på riktigt, livshotande) situationer, gjorde inbrott, stölder i butiker och ägnade mig mycket åt pyromani. Något jag faktiskt ångrar idag är att jag var elak mot djur, men det är det enda. Jag har ofta ångest men känner aldrig ånger, förutom det jag precis nämnde angående djur.
Något jag också har insett är att den här sjukdomen har gått ut över de pojkvänner jag haft på ett mycket otrevligt sätt. Nämligen misshandel av dem. Absolut mestadels verbal eftersom att de alltid varit längre och starkare än jag själv. Men de har även fått mottaga ett antal slag i ansiktet/sparkar på smalbenen, osv. I mina två längsta förhållanden har de båda sagt att de varit rädda för mig. Att de varit rädda för att hamna i situationer som skulle göra mig förbannad och att de vid ett par tillfällen tittat mig i ögonen när jag varit arg och då blivit rädda pga blicken i mina ögon. Jag vet vilken de menar, den när det svartnar för mig, då jag skulle kunna göra vad som helst. Jag tror att detta är något många killar råkar ut för(kanske inte så extremt, utan nu syftar jag på den verbala misshandeln, den psykiska) men bara avfärdar som svartsjuka hos sin partner, eftersom att det är något som ofta är anledningen till att raseriutbrotten kommer. Jag tror även att många tjejer inte heller inser själva vad de faktiskt utsätter sina partners för när liknande situationer uppstår och "skyller" även de på det som svartsjuka.
Sådär, ja! Nu har jag bara en sista sak att skriva och det är att i princip alla mördare, framförallt seriemördare, lider av antingen psykopati eller antisocial personlighetsstörning. Men! Det som senare avgör detta beror mycket på uppväxt och miljö, mm. Jag har definitivt inte haft en bra eller lätt uppväxt och jag må ha gjort mycket hemska saker i mitt liv, det har dock aldrig gått SÅ långt eftersom att jag har tagit tag i mitt problem, jobbat med mig själv och nu även tagit psykiatrisk hjälp. Vilket också är en bidragande faktor till att många faktiskt inte vet om att de går runt och har den här diagnosen. I princip ingen(!) med psykopati eller antisocial personlighetsstörning söker vård för det pga att de/vi faktiskt inte ens inser att problemet existerar. Utan anledningen till att diagnosen kommer fram är oftast för att personen i fråga ansöker om hjälp för depression/ångest eller liknande och börjar utredas av en psykolog som då kan fastställa detta.
Så, för att summera: vi som har de här två diagnoserna föds alltså med anlaget till att kunna bli t ex seriemördare eller pyromaner, vi är otroligt duktiga på att läsa människor, på att ljuga, manipulera folk för vår egen vinning, eller för att det bara är roligt, duktiga på att anpassa oss i olika situationer, känslor vi anser borde användas vid diverse tillfällen kan vi spela att även vi känner, vi är nästan totalt empatilösa, får inte skuldkänslor osv, osv, osv... Men det betyder inte att vi inte fungerar i samhället, tvärtom, vi är mycket anpassningsbara och vi är fler än ni ens anar!
Jag har verkligen så mycket mer att skriva om det här men jag vet inte om någon kommer att läsa det jag skrivit, eller ens anser detta vara ett intressant ämne.
Det bryr jag mig dock ärligt inte om för nu har jag fått skriva av mig om det mesta jag kände att jag ville få ur mig/dela med mig av.
Tack och hej från en tvättäkta sociopat :*

Ställ gääärna frågor till mig, kan lova er att jag har mycket att berätta om den här sjukdomen!

Psykopat är du inte om det du skriver är sant, att du känt ånger och att du älskar dina bröder. Psykopater saknar helt ånger och allt vad känslor heter, eftersom de har inte ett medvetande som andra. En psykopat upplever inget själv, den har ett artificiellt medvetande. Precis som en tanke - du kan resonera fram och tillbaka och prata med tankar, men en tanke har inget medvetande, enbart tänkaren av tanken har medvetande(just tankar, tvångstankar är ursprunget till det artificiella, psykopatiska låtsasmedvetandet. När det omedvetna tillskrivs medvetande skapas ondska).

Du är väldigt osympatisk och beter dig ofta likt en psykopat. Såna som du är mycket mer komplicerade och svårbegripliga än psykopater. Hur kan man ha medvetande och ändå vara så osympatisk? Har funderat över detta, själslig avtrubbning genom flera svåra inkarnationer är en möjlig orsak, men det känns som att det inte bara kan bero på det med tanke på hur många såna här människor det finns.

Att det är fler män än kvinnor som är psykopater är en myt. Psykopati är jämt fördelat mellan könen. Osympatiska människor, som inte är psykopater, är också lika vanliga bland kvinnor. Faktum är att ett litet mått av osympatiska drag finns i varje kvinna, men inte i varje man - detta pga att kvinnor har en pervers sexualitet som aldrig tilltalar en själsligt ren.

Hur ser dina sexuella preferenser ut? Vad tänder du på i sängen?

Det var 2mas svar här för några månader sedan som fick mig att börja fundera. Han skrev att magkänslan är det man ska gå på och att det inte alls är svårt att upptäcka psykopater. Något jag har tänkt på mycket sedan dess. Det är något alla experter säger - nämligen att man ska följa magkänslan.

Har för mig att han även sa att det var något med ögonen. Oavsett om användaren gjorde det eller inte så har jag märkt att ögonen verkligen är en deadgiveaway. Det är helt enkelt dött.

Jag BESKYLLER samhället för mycket, för i dagens samhälle får man höra redan som barn att man ska inte döma boken efter fodralet, alla människor har 102040 olika sidor. En gärning kan vara ond men människan är ändå goooood. Bla bla bla. Det gör att människor inte längre litar till sina instinkter. ÖGONEN och lita på instinkterna. Det är inte alls så jävla svårt bla bla bla. När det gäller antisociala är min åsikt klar, utrensning! Det som dock intresserar mig är hur psykopater har fått detta guldläge? Är väl helt enkelt för att de flesta i ledande positioner själva är psykopater.....
Ha i åtanke att psykopater och annat löst folk som manipulerar inte kommer söka sig till en avvikande åsikt och förfäkta den, det händer såklart, men än vanligare är givetvis att de är just PK och feminister om makteliten är PK och feminister.


Sedan skulle jag vilja göra en avvikelse och prata om Quora då DET ÄR EXTREMT vanligt där att man iklär sig rollen som en äckligt edgy psykopat och sedan ordbajsar så att man riktigt känner hur personen skiter på sig.

Skrev detta inlägget och skulle hitta en forumdel att posta i men hittade ingen lämplig så postar här!
"Eftersom det är en livsstil att hänga på den äckliga sidan så skapar jag en tråd här i subkulturer.
Jag fullständigt hatar denna jävla skitsida. Vore genuint tacksam om någon kunde analysera mig och sedan svara på varför jag hatar den så mycket.

Det värsta med sidan är delen om psykologi eller närmare bestämt den om psykopater. Den är FULLSTÄNDIGT JÄVLA CRINGEWORTHY! En bunte äckligt gränsöverskridande människor som skriver de mest självrunkande sakerna jag kan komma på och sedan får 100 likes för det. Alltså hur kan människor på fullaste allvar inte se igenom majoriteten av äcklena som sitter där och bara fullständigt shitpostar isönder sig själva när de förmodligen tror på vad de skriver?

En annan äcklig sak är hur äckligt dåliga alla är på sidan, det enda som krävs för att få många likes är faktiskt bara att man pratar om sig själv och sedan säger något äckligt klyschigt. Tänk er att en person ställer en fråga i stil med det här: "Vad gör en människa åtråvärd?". JAPP det är en fråga som definitivt skulle platsat på skitsidan. Men visst det är säkert något som skulle kunnat avhandlats här också. DET VÄRSTA ÄR DOCK SVAREN. Om någon nu postar ett svar där hen skriver en hyllning till sig själv med en klyschigt ÄCKLIG TVIST så kommer den personen få 1002 likes.

Är detta något globalt eller är det bara något avvikande? För är det så här människor fungerar i allmänhet blir jag orolig. Och då framförallt kring deras källkritik i synnerhet."

Hur visar sig dina tvångstankar? För vid tvång är det vanligt med dåligt samvete.
Svara gärna!!

Jag blev diagnostiserad med Antisocial personlighetsstörning. Dom intervjuade mina föräldrar och någon lärare från grundskolan. Jag fick bara göra problemlösning och svara på lite frågor. När jag fick veta att jag hade diagnosen så trodde jag inte på det, jag lät det bara vara. Men sen fick jag något "uppvaknande" när jag satt på Hall, det var som att jag såg mitt tidigare liv som en film i huvudet och då slog det mig att alla andra hade rätt.

Jag har varit yrkeskriminell sen tonåren och har även spenderat en hel del tid på anstalter. Mitt liv har varit kaotiskt och vissa saker som jag har gjort kan jag skratta åt idag, otroligt galna impulser, inget konsekvenstänk överhuvudtaget.

Nu till poängen: Efter mitt "uppvaknande" så blev jag även diagnostiserad med ADHD och fick utskrivet medicin, Elvanse.
Sen jag började med Elvanse så har jag inte återfallit i mina impulsbrott men har ändå lite svårt att kontrollera vissa impulser. Jag har med andra ord "lugnat ner mig", rättare sagt så har jag fått en självinsikt.

Jag har bra människor runt omkring mig som känner till min historia mycket väl, de flesta har varit en del av den. Men dessa människor litar på mig, även om jag kan vara otroligt manipulativ. Grejen är den att jag använder inte det här emot dom, jag är lojal emot dom och är alltid ärlig. Det här är något jag väljer att vara, jag behöver inte det men jag vill det.
Så egentligen är allt det här snacket om psykopater hit och dit bara bullsh*t. Det handlar om självinsikt och kontroll. Empatilöshet är en styrka om man använder den rätt. Jag ställer alltid upp för mina nära, tro mig när jag säger oavsett vad det handlar om.

Så hela grejen är bara att man måste se vem man är och lära sig att kunna ha kontroll över sina egna handlingar. Det som händer inne i huvudet kan stanna där ibland och så låter man bara bli att agera, av självkontroll.