Citat:
Ursprungligen postat av Mesmero
Jag tror inte du kan klassas som psykopat enligt dom diagnostiska kriterierna i alla fall inte en uppenbar sådan. Alla har som sagt drag av allt detta och jag får intrycket att du mest av allt vill ha en saning som förklarar din situation och person så att du på detta sätt ska känna som en psykopat. Det är en önskvärd egenskap att aldrig känna ånger att själv alltid veta bäst och att dessutom vara begärlig för kvinnlig lusta. Kan själv känna igen mig i din beskrivning från ett skede tidigare i mitt liv men absolut inte där jag är idag. Mitt råd (även fast du uppenbarligen skiter i det om du är psykopat) är att fortsätta att granska dig själv som du nu precis har gjort. Detta självsanerande beteende talar direkt emot psykpatens. Att du dessutom ställer en öppen fråga för att få svar är ett konkret exempel på att du funderar över vad andra har för tankar kring dig som person, alltså blir min ödmjuka dom; Ej psykopat...
Trevlig helg!!
Trevlig helg!!
Det stämmer nog måste jag erkänna!
Men, jag känner aldrig ångest eller blir deprimerad... Även under den tid jag hade det som värst, blev av med ALLT genom en dålig affär... Sov på golvet under en bra tid och åt under ca 2-3 månader INGET annat än makaroner, inte ens ketchup till...
Har även gjort många saker många andra skulle känna en stor ånger för och få grova samvetesproblem... Men jag får inte det?
Men, det kanske är normalare än jag tror? Kan det vara så att jag är sjukt "bra" på att lura mig själv? Att jag lärt mig att inte känna sådant men det endå finns där under?
Må bäst!