Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

Lider du av diagnosen du fått? Utifrån vad jag läst verkar du inte göra det och det tycker jag är intressant!

Ja bekräftelse eller ja ett steg i rätt(fel?) riktning.

Söker du gärna bekräftelse från folk att dem tycker om dig, som en bekräftelse för dig själv att ditt skådespel fungerar?

Hör dina "bekanta" av sig till dig, eller är det uteslutande du som hör av dig?

Har du tagit droger? I såfall, gillade du det? Och om inte, tror du att någon form av drog kan öppna upp ditt medvetande för bredare och större känslor?

Rent statistiskt är personer med antisocial personlighetsstörning ofta missbrukare/beroende, senaste siffrorna jag såg pekade på så många som 80-90 %, så till frågan; hör du till denna skara? Oavsett, vilken är din syn på narkotika/alkohol och missbruk av nyss nämnda?

Har du själv stött på en psykopat och samtalat med denne? Isf, hur gick samtalet?

Känner du rädsla? I vilka/vilket sammanhang isåfall?

Gick du hos en privat eller statligt anställd psykolog?

Har du körkort? Och informerade din psykolog transportstyrelsen om det i sådana fall?

Har du några erfarenheter av narkotika?
Skulle du kunna utveckla det där. Gärna försöka komma på vad det är som kan ge dig detta oprovocerade hatet. Jag kan ibland uppfatta mig som en person som psykopater hatar och stör sig på något otroligt.. Försökt klura ut varför men finner det svårt. Har varit väldigt impulsiv och känslosam i mitt liv, kanske kan det vara det? Jag skulle nog kunna ha anses ha varit väldigt lätt att manipulera när jag var yngre.

Blev dock medveten om psykopati och diagnoser i ganska tidigt ålder och har alltid tyckt att jag har varit duktig på att se en psykopat, eftersom han/hon ofta hatar mig ganska snabbt och ofta "fuckar" med mig psykiskt. Min teori är att jag och psykopater ligger längst ut i spektrumet, på varsin sida. Den naiva, impulsiva, äkta och kärleksfulla mot den iskalla, beräknande, manipulativa skådespelaren. Dina största svårigheter, att leva intimt och i relation, är mina starka sidor. Är dock avundsjuk på många av psykopaternas egenskaper, känner du avundsjuka inför kärlek? Eller tror du inte att det existerar?

Är dock otroligt fascinerande av psykopati överlag och skulle hellre vilja vara psykopatens verktyg än hat-objekt ( i vissa situationer). Skulle eventuellt kunna hjälpa mig i karriären... Något tips för någon som behöver "flörta" med psykopatchefen?

Då det finns bra många psykopattrådar så får vi börja med en lite större samlingstråd för alla dessa. Frågelådor har vanligtvis inte tillräckligt mycket underlag för att berättiga en egen tråd avsedd för endast en användare i denna forumdelen, men med tanke på att förstainlägget var så pass välskrivet får den bli sammanfogad med denna tråd där vi nu tar alla framtida frågor om fenomenet "psykopati".

Så, kort och gott, tråd sammanfogad med mer allmän tråd och rubrik korrigerad. Fler kommer också bli sammanfogade allt eftersom de dyker upp.

E: Sammanfogad med ännu äldre tråd som behandlar samma område.

/mod

Visst får jag ut en form av njutning av att psykiskt attackera människor. Det gör jag ganska ofta. Att få tvinga fram känslor ur någon och..blotta dem är mycket underhållande. Tillvägagångssätten skiljer sig från fall till fall naturligtvis.

Diagnosen är som du säger väldigt experimentell och kommer inte med ett facit. Jag är tämligen säker på att diagnosen i framtiden kommer att brytas ner i flera fraktioner, det känns som det redan är på gång.
Jag kan kontrollera mina utfall oftast. De flesta psykopater man läser om och har studerat är ju brottslingar som handlar impulsivt i stundens hetta. Detta är ett ständigt mentalt krig även för mig. Så ur den skalan är jag troligtvis ur den mildare skalan, då jag inte skadar personer fysiskt, det är ingenting jag känt någon dragningskraft efter. Men mentalt, visst. Där njuter jag.

De gånger jag haft umgänge med tjejer (vilket inte är många) har mina kriterier varit utseende och intelligens. Det är vad jag behöver för att bli tillfredställd. Dock har jag insett att jag nog inte kommer eller vill ha en livskamrat. Jag tröttnar ganska fort och små detaljer hos alla jag träffat driver mig sakta men säkert till vansinne. Det kan vara helt till synes meningslösa detaljer som upprepas varje dag. Det kan vara något så banalt som hur någon brer sin macka.

Ska man kunna manipulera en person en hel livstid tror jag man behöver hitta någon som inte är begåvad av det högre skiktet. Och en sådan person skulle gå mig på nerverna efter en vecka. Så det blir lite moment-22 för min del.

Ibland kan jag fundera över hur det skulle kännas. Men jag kan inte relatera helt. Det närmaste jag kommit är genom intag av MDMA/extacy. Det gjorde det lättare att diskutera just emotionella frågor med folk, för det kändes som min analysförmåga ökade något. Om inte annat var det något upplysande.

Avund är ingenting du skall känna. Jag känner inte avund till folk som dras med sina känslor. Tanken på dessa meningslösa problem ger mig avsmak.