Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

För att en diagnos skall vara intressant måste den rimligen ha ett syfte. Man ger en skolelev ADHD-diagnosen för att underlätta inlärning genom att det ger tillgång till extra pedagogiresurser eller liknande.

Vad är poängen med din diagnos? För jag förstår inte...

Du skriver att du har intimitetsproblem, men det är ju inte så ovanligt och kan innebära allt möjligt, och inte vara något patologiskt. Det kan dessutom indikera en massa andra diagnoser, eller att man ligger långt ute på nån axel.

På vilket sätt tynger din eventuella antisociala personlighetsstörning dig? Du pratar om våldsfantasier, men det är nog inte så ovanligt, och sådana återkommande tankestörningar kan väl kanske lika gärna handla om tvångsmässighet. Diskuterade du diffrentialdiagnoser med den här psykiatern?

Skulle du bli besviken om du fick reda på att du i stället för psykopatiska drag ansågs vara autistisk, borderline, ångestfylld eller nåt annat?

Vad får du ut av att besvara frågorna du får här?
Äcklas du av vissa frågeställare?
Kan du i så fall ge exempel?

Du har starka känslor när det gäller hat,
men inte när det gäller medkänsla.
Det är konstigt. Kan du förklara det?

Jag vet inte säkert, jag har inte upplevt hur det är att vara 'normal'. Jag har mina problem i mitt liv, men jag tycker det verkar som om 'normala' personer har mycket fler. För mig är känslomässiga personer patetiska och att styras av känslor är för mig en last och svaghet.

Edit: Utveckla vad du menar med "intressant".

Känner du rädsla?

Självklart (antar jag?) känner du rädsla inför direkt livsfarliga situationer som att t. ex hålla dig i ena benet svävandes 200m över luften, men jag tänker mer på rädsla inför andra människor och lite mindre "livsfarliga" situationer. Skulle du känna dig rädd och skakig ifall du rånade en bank t. ex?

Det är klart att jag måste göra flera saker varje dag som anses vara utan vinstintresse. Det rör sig oftast om småsaker som är vad som förväntas av en. Det kan handla om att ta i hand, ge en kram, fråga hur folk mår, hjälpa till att flytta en soffa osv. Sådana saker är ingenting jag får som du skriver en "direkt vinst" utav. Men det förväntas av mig att göra saker i det sociala livet och de gör jag för att inte verka allt för konstig. Men alla dessa små detaljer är långsiktiga mål.

Just tips och råd kan jag lämna om någon ber om det. Då får de alltid ett rationellt svar, vilket många verka uppskatta när det pratas om förhållanden och liknande.

Men frivilligt ger jag inte råd eller tips utan att någon ber om det. Jag kramas inte frivilligt, faktum är att jag oftast känner obehag inför mycket mänsklig kontakt. Men jag gör vad som krävs och vad som förväntas av mig i det vardagliga livet. Hoppas jag svarat på din fråga.

[quote]
Jag har inga problem med mörker, brukar ofta promenera i skogen på kvällarna för att rensa huvudet och tänka. Jag har inte reflekterat över detta, jag antar att din fråga är om jag tycker det är obehagligt med mörker? Nej det tycker jag inte.

Nej, inga livsmål egentligen. Tanken på familj eller karriär är inte intressant för mig.

Fysiskt elak var jag inte, men verbalt och tillvägagångssätt för att få som jag ville slutade ibland i att andra barn började gråta eller ville slåss. Mina föräldrar har berättat att fröknarna på dagis tyckte att jag manipulerade och lurade andra barn för att få med dem på vad jag nu ville göra. Men de menade då på (till mina föräldrar naturlgtvis) att detta var positivt tecken på att jag var intelligent.
Jag har aldrig varit utsatt under min uppväxt, ingen har satt sig på mig. Vid de tillfällen det behövts har jag brukat våld när jag inte sett någon annan utväg.

Dels intresserar det mig vilka frågor jag får, vad ni prioriterar i era frågeställningar. Dvs, om frågorna är förutsägbara eller faktiskt konstruktiva och intressanta.
Det jag mest får ut av det är att jag kan skriva av mig lite, då jag till och från är ganska mentalt utmattad av att spela teater hela tiden.

Jag lämnar ingen information här som har någon direkt anknytning till mitt riktiga liv i form av exakta referenser. Jag kanske kan svara på din fråga, men får be dig att utveckla exakt vad det är du är intresserad av att veta. Jag tänker naturligtvis inte lägga upp hela min utredning till er beskådan här på facebook. Mycket i den anser jag själv inte stämma.


Jag känner dessvärre till frågan och har fått den tidigare så ett nytt svar skulle färgas av vetskapen. Jag vill minnas att jag vid första gången jag fick frågan svarade att den var grå, stod på högkant (med ett hörn ner och ett upp, som man lägger en tärning mellan två fingrar när man skall snurra på den) och roterade av sig själv. Jag såg scenariot som en bild i mitt huvud, kuben utgjorde kanske en tredjedel av bilden och var centrerad.

Du säger att du blivit utsatt "för diverse psykiska stressmoment".
Vad kunde det innebära, kan du ge några exempel?

Nej, jag är väldigt självmedveten om min intelligens, på gott och ont. Att jag ser bra ut får jag bekräftelse på varje dag.

Än så länge har jag inte stött på någon ordentlig motgång i mitt liv som jag inte kunnat lösa. Som jag skrivit tidigare i någon post så väger jag hur viktig frågan är och hur långt jag skall gå för att få igenom den. De som "sett igenom mig" har varit i mina förhållanden i situationer där jag helt enkelt inte kunnat maskera mig. Utgången, ja, mina få förhållanden har alla slutat dåligt.

[
Lycka nej. Välbehag när saker går min väg.

Mycket intressant, om du nu ljuger eller överdriver din diagnos spelar ingen roll för min del, då du enligt mig visar tecken på att tänka på ett viss sätt som andra människor inte förmår sig göra. Det som får mig att släppa de flesta tvivel är också att du skippar de klassiska fördomarna, psykopater är inte blodtörstiga seriemördare. De är asociala utan förmåga att känna "med" andra människor. Att du inte likt mytomanen Sam Vaknin i I, Psychopath använder en påhittad diagnos för att ursäkta ett vidrigt beteende, men istället visar de övriga sidor som folk missar, möjligheten till ett fullt logisk tänkande, förmågan att läsa sociala situationer som om man satt framför TVn gör att jag tror det ligger något i det du säger. Det jag reagerar lite dock är avsaknaden av livsmål, det är inget som hör till normen för likasinnade. Pengar brukar inte vara uteslutet ur ekvationen, inte ur ett statusperspektiv, men snarare för bekvämlighetens skull. Likaså spirituell harmoni. Tråkigt att du redan fått kuben testad, men men...

Jag skulle också gärna ta ett par diskussioner via PM, vad säger du om det?

Drömmer du när du sover?

Har du nån gång gråtit av självömkan?

Känner du dig tom? Inte nu på ett deprimerande vis utan bara tom som ett ingenting?

Kan du känna fysisk smärta?

Klargör skillnaden mellan välbehag och lycka?

Jag vill även att du definerar lycka och motsattsen.

Har du någon gång kännt ångest? Svarar du nej så är då frågan hur vet du det när du inte kan definera något du inte käönt? Ångest är för det mesta fysiska symptom, antar att dina kroppsliga funktioner så som flykt och jakt instingt fungerar?


Några kuggfrågor, klarar du av att svara rätt så...

Vad då? Får han ett pris då eller?