För ganska exakt hundra år sen när jag hade min första kille i gymnasiet, så skulle min killes päron bjuda hem mammans syster och hennes sambo med barn. Päronen var rätt posh och min kille var ju 17, hans lillsyrra 13 eller nåt. Besökande systerns barn var 6 och 3 år typ och åt ingenting och hon trodde på "fri uppfostran" och hade en bohemisk livsstil.
Så för att fjäska för ungarna men samtidigt vara posh skulle de göra hemlagad pasta från grunden med pastamaskin och en riktigt äkta bolognese, och vi skulle sitta fint i vardagsrummet.
Vad kan gå fel?
Vi tillbringade middagen så här: 6-åringen fick spader över att det var mellanmalen svartpeppar i köttfärssåsen, skrek non-stop i fem minuter och tvingade sen sin mamma att sortera igenom och peta bort varenda svartpepparkorn i hela hans portion. När det väl var gjort vägrade han ändå äta för då var maten kall.
Under tiden gjorde 3-åringen zoomies runt vardagsrummet (vit heltäckningsmatta med vit hörnsoffa), och lade ett fullt glas röd saft i soffan.
(vilken hjärndöd förälder ger en treåring ett FULLT glas dryck?
Vilken hjärndöd förälder stoppar inte en unge som leker stafett med saftglaset runt soffan?)
Sen använde hon pappans apdyra B&O stereo som klättervägg flera gånger trots tillsägelse från pappan. Under allt detta säger inte posh-morsan till sin syster en enda gång.
Det var ren underhållning att se det svarta åskmolnet växa över pappans skalle och det blev ett sjuhelvetes gräl samma sekund som fri uppfostran- syrran hade släpat ut sina kottar och stängt ytterdörren.
Något år senare skilde sig min killes föräldrar. Det var nog inte bara därför men jag tror inte att den middan hjälpte.