Citat:
Ursprungligen postat av
Regislator
Men det är ju just uppsåtet de kritiserar oavsett vem det sen i efterhand visar sig vara. Visst skulle de kunna lägga till "du trodde var" före varje gång de nämnde ordet barn, men det ter sig otympligt och förändrar knappast intrycket man får av gäddan. Det är intrycket som förtalsuppgiften ger som är essensen av förtal. Det framgår också klart av artikeln att det i detta fallet inte fanns något riktigt barn så särskilt missvisande är det på totalen inte heller. Läsaren har möjlighet att göra en självständig bedömning av om beteendet att chatta med ett fiktivt barn är klandervärt eller inte.
När jag i tråden först lyfte detta med sanning i förhållande till Dumpens barn-påståenden, var det efter att ha läst stämningsansökan. I den påstås att några av de förtalsgrundande uppgifterna är osanna. Vilka och på vilket sätt de skulle vara osanna framgår inte av åtalet. Jag spekulerade då kring vad målsäganden kunde tänkas mena var osant. Då tänkte jag på detta med "barn" som påstås, i både texten och videon:
I punkt 1.4 i stämningsansökan anges som förtalsgrundande uppgifter bland annat att när målsäganden ”inte sexchattar med barn så…” (Dumpens artikel) och ”…du sexchattar med ett barn” (videon) och ”Du skickar kuk-bilder till ett barn…” (videon).
Jag har tidigare i tråden skissat på olika argumentationslinjer som respektive part skulle kunna tänkas föra i denna sanningsfråga. I det fetade partiet argumenterar du för att det måste stå klart att det handlade om ett
fiktivt barn (och det är ju sant), även om "fiktivt" inte nämndes, och som du skriver, i artikeln anges "vårt fiktiva barn". Det är givet att så bör Sara Nilsson försöka argumentera.
Målsäganden å sin sida bör anföra att Sara Nilssons muntliga uttalanden bör tas på orden, oavsett "totalen". Hon uttalar i videon trots allt "ett barn", varken mer eller mindre, och det är i bokstavlig mening osant. Videon sprids i sociala medier och det kan definitivt antas att många ser bara videon och hör uttalandena där, inte läser eventuell text som ger mer av ett "fiktivt" sammanhang.
Det mest besvärande påståendet för Sara Nilsson är emellertid textens ”inte sexchattar med barn så…”, vilket helt visst ger intryck av att Dumpen påstår att målsäganden rent allmänt (har för vana att och så vidare) sexchattar med verkliga barn (flera dessutom) - "barn" är barn, är verkliga barn. Punkt.
När det i texten uppges "vårt fiktiva barn" är den formuleringen kopplad till Dumpenchatten, det vill säga den rör detta
enskilda fall. Den kan därför enligt min bedömning på inget vis bidra till att modifiera tolkningen av det
generella påståendet ”inte sexchattar med barn så…” i för Sara Nilsson fördelaktig riktning (jämför ditt argument "framgår också klart av artikeln att det i detta fallet inte fanns något riktigt barn" i samband med videouttalandena).
Jag menar följaktligen att det i alla händelser bör vara omöjligt för Sara Nilsson att leda sanningen om detta textpåstående i bevis. Hon bör inte kunna uppfylla sin bevisbörda här, helt enkelt.