Äter 7 psykofarmaka varje dag

Jag äter också mycket psykofarmaka. Jag har gått upp 30:kg och fått en massa biverkningar av medicinen. Jag är oxå personlighetsförändring vad vilket är sjukt jobbigt. Ett tag åt jag över 300 tabletter i månaden. Läkemedelsföretag har tjänat en förmögenhet på mig

Hur har du förändrats i personlighet?

Skrivs olanzapin/Lamotrigin ut mot ångest någonsin eller bara mot allvarligare åhämmor som bipolaritet? Inte sugen på att lägga på mig fler kilon men..

Har kronisk ångest sedan 20 år tillbaka och börjar tröttna på det. Testat sertralin, venlafaxin, escitalopram, mirtazapin och paroxetin. Paroxetin håller bort panikattackerna men ångesten är fan hemsk. Benso är det enda som lättar men det är ingen lösning. Helst hade jag inte tagit något alls men jag vet hur jäkla illa det kommer att bli då.

Vad jobbigt det låter. Har du provat att träna något

Om det funkar är det väl bra? Jag trodde problemet var att de inte funkade.

Det är många. Men alla fyller ju sitt syfte. De jag skulle lagt en förfrågan på är Olanzapin. De är emot schizofreni/psykos medicin.

Voxra har blandade åsikter. Och vi alla reagerar ju olika så väl effekt som bieffekter. Den ska väl användas mer i add/adhd syfte emot tex hjärntrötthet och bra i kombination med centralstimulerande läkemedel vid adhd.

Lyrica används emot neuropatisk smärta, men också emot ångest. Jag själv har den för båda delarna.

När du har tillgång till stesolid skulle jag använt den när/om du sätter ut en eller flera andra mediciner. Tror nog mycket väl du klarar dig på kanske lamotrigin + ev setralin/eller Voxra och börja i den änden.

Mår man inte bra måste man ju agera och när läkarna inte gör det får man göra det på egen hand och där ska du vara glad att du har tex stesolid som kommer uppfylla den funktionen om du väljer att sätta ut något

Ja, bättre att folk söp ihjäl sig som förr när alkohol var den enda tillgängliga psykofarmaka. Folk verkar ha glömt hur spritt alkoholmissbruket var i Sverige innan modern tid.

On-topic. Be läkaren göra en genomgång och se om du inte kan sätta ut något. "Risken" är förstås att det är Lyrica och Stesolid som ryker i första hand.

Det är normalt för psykiatripatienter.

Min åsikt är att ni vårdskadas och inte ska äta en massa mediciner och samtidigt fortsätta må dåligt.

Jag äter Quetiapin för att sova. Har erbjudits att byta el diskutera byte då den inte fungerar optimalt men den fungerar bättre än de som inte fungerar alls.

Så det är inte mirakel när man har problem av något slag, som sker men mediciner ska alltid ge långvarig positiv effekt vilket jag då t.ex anser att Quetiapin har på min sömn då jag somnar varje kväll av den. Sedan är negativ bieffekt att jag blir mindre skarp kognitivt men sömnen är ändå såpass bra att det väger över.

Stesolid vid behov har jag sedan och det har inneburit en otroligt stark påverkan på all psykisk ohälsa jag led av förr då jag har utsatts för mycket trauman och var svårt ångestsjuk. Den är lite för svag för min ångest men håller i sig tillräckligt länge för att helt hålla all psykisk ohälsa på avstånd. Det tog några år innan den brutit ner ångesten och är endast en behovs medicin och ingenting man kan äta dagligen. Därför skulle jag plocka in något annat om jag behövt, t.ex Atarax (vilket inte är i närheten av likadan medicin men ej beroendeframkallande och ej så skadligt som tyngre mediciner).


Så allt handlar om vilka sjukdomar eller tillstånd du lider av. Det är fullt normalt att var och varannan med psykiska problem äter 5-8 mediciner. Det anser jag visar på vilken inkompetens som föreligger inom psykiatrin i Sverige. Du ska inte gå omkring och äta mängder av mediciner utan att tillfriskna eller ha ett mycket gott allmäntillstånd när det kommer till mående. Anser jag. Inte läkare.

Det är inte till din hjälpa allt du tar. Du kommer så en jobbig period den dag du ska sluta med allt. Mitt råd är sluta med allt kanske någon stesolid vid behov bara. Kommer aldrig bli frisk av den kombon du äter, vill du sitta och äta 7 medesiner om dagen om 20 år med. Ändra inställning du kan ändra dig men du måste utsätta dig för saker och finna en väg att ändra din inställning i dit huvud. Ska det bli en förändring är det bara du som kan göra den.

Jag också förr.

Social fobi har vistats delvis av att jag uppträtt illa på nätet men framförallt av alla nättroll då jag tycker illa om människor som jag upplever som osympatiska och dåliga och i det bryr jag mig inte om vad de kan tycka om mig. Jag själv gillar ju inte ens dem. Alls.

Klarade inte av att gå utanför dörren förr utan svår ångest. Det kom som en blixt från klar himmel en helt vanlig dag när jag gick ut och mötte några killar. De såg glada ut och inte det minsta fientliga men det small till I huvudet för mig och sedan startade närmare två decennier av torgskräck och helt oberäknelig ångest. Jag hade också utsatts för otroligt mycket trauman så sannolikt var det något hos någon av dem som triggade något men jag har aldrig vetat vad det var.

Min barndom var även den präglad av ångest och oro. Mitt första ångestminne är från att jag var 6 år gammal.
Idag lever jag ångestfri. Däremot får jag hålla utkik efter saker som kan trigga ångest.t.ex så började jag hålla andan och andas fel när jag var ute och gick och låten Svag kom på spellistan. Undermedvetet plan men ångest och att spänna sig kan ofta gå hand i hand. Låten spelades en hel del när jag var tillsammans med exet.

Om du har ångest är det viktigt att du försöker leta reda på vad som triggar och mina exempel är saker som kan verka helt obetydliga men som ändå kan spöka till.

Ångest är ett ständigt tänk-om-scenario. Rädsla är ett akut tillstånd medan ångest är sådant som kanske kan ske.

Du behöver sortera ut vad som skrämmer dig och du har bra mediciner (Stesolid) för att börja bryta ner den oron. Ångest är lite som att vara rädd för att bli rädd.

Jag är egentligen inte en särskilt räddhågsen person men när jag var ångestsjuk så fyllde jag ständigt upp med en massa oro för olika saker. Idag tar jag istället bara hand om mig själv utifall att jag skulle börja få ångest.

Du behöver, låter så taskigt att säga men det är väldigt mycket tid som går åt till oro när man är ångestsjuk. Hela tiden rekar din hjärna av efter faror som inte ens existerar. Det är inte detsamma som att vara feg. Senast häromveckan hoppade jag in efter en skock pojkar och kastade ut samtliga från en plats då jag inte uppfattade vad som pågick mer än att någon bråkat/hotat någon tjej och att ögonen var oroliga på en flicka samtidigt som jag bara hörde något hastigt om pengar. Få människor skulle våga kasta sig efter ett gäng invandrarkillar och skicka ut dem men ångestsjukdomar är inte samma sak som att man är vek eller fjantig, löjlig eller vad som helst. Man kan vara rätt tuff av sig . Det har inte med ens persondrag att göra utan en överdrivet aktiv amygdala som jävlas sönder larmsystemet.

Jag vill att du reflekterar över det. Det är inte ett personfel att drabbas av psykisk ohälsa och handlar inte om att man är sämre, mindre kapabel osv. Det handlar inte om trasiga gener, att vara "obrukbar" eller att man aldrig kommer klara av allt vad andra gör.

Om din hjärna hela tiden söker av omvärlden efter fel, faror, hot så kommer den börja leta även hos dig själv. Din kropp spänns och du känner av varenda detalj hos dig. Letar efter allt hos andra. I din omgivning. Klart att du inte kan må bra under sådana omständigheter.

Mediciner kan bara vara verktyg du använder för att bygga upp eller renovera. Din sjukdom ska vara obotlig för att det ska vara rationellt att dagligen äta mediciner utan att du mår bra. Jag tycker inte att det egentligen är rationellt om du skulle lida av en svår sjukdom om du inte får mer optimala resultat.

Värdera och analysera vilka situationer du befunnit dig i som skapat olika triggers. Fundera sedan på de svårigheter du har och det är viktigt att du utmanar dina tankar.

Under akuta situationer såsom när jag stack efter det där killgänget, slås de främre delarna av hjärnan av. Fight, flight or paralyze. Det är med andra ord svårt när larmet går att tänka eftersom ditt limbiska system är aktiverat. Tecken på att det är igång är t.ex att du inte klarar av att se folk i ögonen utan får impulser av att vilja fly(ångest eller att du drar undan blicken). Det kan vara ilska. Avsky eller att du känner att du tappar kontrollen över kroppen. Jag till exempel, kunde inte uppfatta situationen och kontrollerade efteråt så att någon unge inte var kvar ensam i utrymmet där jag kastat ut grabbgänet från. Det kanske var en överreaktion men om min hjärna inte hade kunnat överreagera så hade mina förfäders dött rätt snabbt. Det kan låta positivt att reagera utifall någon annan behöver hjälp men om jag reagerat med rädsla hade det varit minst lika positiv eftersom det kunde ha varit något på gång

Att våra hjärnor inte är så himla lugna och förnuftiga alla gånger är lite sisådär i det moderna samhället där vi inte står inför ständiga hot men våra förfäders utsattes för faror hela tiden. 10-15% av dem slogs ihjäl, andra riskerade livet inför rovdjur, naturfenomen och så vidare.

Du är inte trasig, ditt larmsystem har bara skenat. Mediciner enbart kan därför inte hjälpa dig eftersom du fortfarande rör dig omkring människor, i miljöer med skiftande karaktär. Du kan alltså få ångest även triggad av ljud, vilar, cyklister osv eftersom det är urgamla system som är igång hos dig.