Tja, vad ska man säga…
Är själv snickare, jobbar inom service mot privatpersoner. Främst diverse försäkringsjobb (vatten-, brand- och frysskador).
Har blivit rejält trött på yrket, dels för att hantverksdelen alltmer försvinner och dels för att privatpersoner kan vara oerhört påfrestande. Någon skrev tidigare i tråden att vi inte är mer kvalificerade på arbetsmarknaden än kassapersonal, ponera då när kassapersonal gnäller över dryga kunder; det tar en halvminut av deras arbetsdag med en synnerligen dryg kund för att det ska ligga och gnaga i flera dagar. Tänk om du istället är hemma hos den makalöst dryga kunden, i hans hem, på hans nåder, och måste lyssna på den här fullständiga idiotens idéer, tankar och gnäll nio timmar om dagen.
Det ska gärna vara någon ingenjör/läkare/akademiker överlag också som själv inte hade klarat av att byta dörrfoder ens men som minsann tittat på youtubefilmer och pluggat mycket längre än jag och således torde veta bättre.
Sådant är ganska tömmande, psykiskt. Att tro att de åren man arbetat som hantverkare liksom inte ger någon mer kompetens efter de gymnasiala åren men att flera år på högskola däremot bygger på komprtensen, inte bara i det valda ämnet utan helt magiskt också i praktiska fält.
Vinstmarginalerna utanför storstadsområdena och utanför de större entrepenaderna är inte kaxiga. För en medelstor firma som gör allt ’by the book’ i den mån det går brukar det inte bli mycket över till ägarna inom snickeribranschen, el och vvs är däremot en annan sak.
Nu låter jag bra bitter och det är jag nog också, någon form av karriärbyte hägrar i framtiden. Branschen är inte full av mer skojare än andra branscher men det är väl lika bra att den dör ut helt så kan per-ola, 46 år och civilingenjör, pula själv hemma istället.
Kanske skulle skola om mig till just civilingenjör, hur svårt kan det vara att sitta framför ett skrivbord hela dagarna? Inte värre än kassapersonal.
Är själv snickare, jobbar inom service mot privatpersoner. Främst diverse försäkringsjobb (vatten-, brand- och frysskador).
Har blivit rejält trött på yrket, dels för att hantverksdelen alltmer försvinner och dels för att privatpersoner kan vara oerhört påfrestande. Någon skrev tidigare i tråden att vi inte är mer kvalificerade på arbetsmarknaden än kassapersonal, ponera då när kassapersonal gnäller över dryga kunder; det tar en halvminut av deras arbetsdag med en synnerligen dryg kund för att det ska ligga och gnaga i flera dagar. Tänk om du istället är hemma hos den makalöst dryga kunden, i hans hem, på hans nåder, och måste lyssna på den här fullständiga idiotens idéer, tankar och gnäll nio timmar om dagen.
Det ska gärna vara någon ingenjör/läkare/akademiker överlag också som själv inte hade klarat av att byta dörrfoder ens men som minsann tittat på youtubefilmer och pluggat mycket längre än jag och således torde veta bättre.
Sådant är ganska tömmande, psykiskt. Att tro att de åren man arbetat som hantverkare liksom inte ger någon mer kompetens efter de gymnasiala åren men att flera år på högskola däremot bygger på komprtensen, inte bara i det valda ämnet utan helt magiskt också i praktiska fält.
Vinstmarginalerna utanför storstadsområdena och utanför de större entrepenaderna är inte kaxiga. För en medelstor firma som gör allt ’by the book’ i den mån det går brukar det inte bli mycket över till ägarna inom snickeribranschen, el och vvs är däremot en annan sak.
Nu låter jag bra bitter och det är jag nog också, någon form av karriärbyte hägrar i framtiden. Branschen är inte full av mer skojare än andra branscher men det är väl lika bra att den dör ut helt så kan per-ola, 46 år och civilingenjör, pula själv hemma istället.
Kanske skulle skola om mig till just civilingenjör, hur svårt kan det vara att sitta framför ett skrivbord hela dagarna? Inte värre än kassapersonal.