Nu vet jag inte om jag glider OT i denna tråd, men vissa inlägg är bara aningens för intressanta för att inte fångas upp och fördjupas.
Citat:
Ursprungligen postat av Skepparkrans
Jag menar helt enkelt att människor vid tidig ålder blir indoktrinerade till att acceptera samhällets värderingar, och utmanar sedan i allmänhet inte dessa utan tar de för sanna....
Jag måste påtala det jag uppfattar som en motsägelse i ditt inlägg. I inlägg #6 anför du hypotesen att människor baserar sina värderingar på intellektuellt färdigformulerade ställningstaganden, snarare än på emotionella fundament. Samtidigt hävdar du i ovanstående citat att människor tillgodogör sig samhällets värderingar redan vid "...tidig ålder".
För mig förefaller det som att de flesta baserar sina värderingar på emotioner, snarare än på intellektuellt utarbetade ställningstaganden. Vi socialiseras in i en kultur som hålls samman genom gemensamma värdeföreställningar, och dessa föreställningar genomgår sällan någon reell problematisering. En högst intressant socialiseringsprocess faktiskt, där möjligtvis psykoanalysen gjort djupaste neddykningarna. Hursomhelst har man faktiskt genom experiment låtit mycket små barn (runt 5 år tror jag) hälla svart målarfärg på plastdockor och sedan observerat deras reaktioner. En klar majoritet gjorde detta men uttryckte samtidigt kraftiga aversioner. Barnen grät, skrek e.t.c. Detta kanske kan tolkas som ett uttryck för att man i mycket låg ålder redan besitter en ganska stark moralisk uppfattning.
För mig synes skillnaden mellan värderingar baserat på moral, gentemot mer etiskt konsekvens-analytisk pragmatism, i att moral baseras på något "objektivt". Moraliska regler är liksom oifrågasättbara, i likhet med religiösa tolkningar. Släktbanden mellan religionen och moralen, och därifrån (oftast) manifesterade värderingar är ganska tydliga. I slutänden av resonemangen lär man finna sig själv intrasslad i metafysik.
Det pragmatiska förhållningssättet hemfaller inte åt metafysiskt förankrade värderingar, utan tillåter en öppen spelplan s.a.s. Att pragmatism i de större sammanhangen redan är en realitet torde vara oemotsägbart, sedan kan man ju givetvis diskutera hurvida det är önskvärt att en dylik pragmatism ersätter våra (mer kollektivt utbredda) moraliskt baserade värderingar.
För att återknyta till topic så torde det vara självklart för de flesta agnostiker att värderingar, däribland föreställningen om människovärde, är en social konstruktion. Nietzches resonemang omkring detta gör obönhörligen upp med varje metafysiskt förankrad förhoppning om dess utveckling. När man väl lämnat tanken om människovärde som något objektivt och absolut, så kan man ju resonera kring påståendet att människor inte är mer värda än grisar. Antar att de flesta kan förstå riskerna med att nedvärdera människan till den nivå grisen befinner sig på. Troligtvis är det med största sannolikhet tämeligen vanskligt att uppvärdera djurens status till människans, med tanke på vår näringstillförsel.
Citat:
Ursprungligen postat av Skepparkrans
Nietzsche´s bok Sålunda talade Zarathustra handlar till ganska stor del om revolten mot det gamla kristna samhällets värderingar. Han skriver bland annat....
Helt OT; Delar till stora delar dina tolkningar av Nietzche, däremot förtjänar dessa att fördjupas. Kanske starta en annan tråd om det dock...?
Citat:
Ursprungligen postat av Skepparkrans
Men en annan intressant sak som kom upp var det här om politik.
Passar på att dra av en fundering gällande politik som återknyter till mitt tidigare inlägg: Människan är inte anpassad till dagens samhälle. För i tiden rådde det ingen tvekan om vem man skulle samarbeta med, man samarbetade med andra människor i samma stam eller by osv ( nu menar jag inte samarbete som var påtvingat med hjälp av våld, jag menar t.ex. om några familjer i en by delar på en plog för att kunna ploga upp sina åkrar). Men nuförtiden vet man inte längre vem man ska samarbeta med, för man har svårare att identifiera vad som egentligen ligger i ens eget intresse.
Ta t.ex. en liberal. De flesta liberaler anser antagligen att det ligger i deras intressen att andra människor blir så fria som möjligt att eftersträva lycka och materiell rikedom, eftersom det kommer leda till synergieffekter som gynnar resten av befolkningen.
I motsats till det kan man ta en marxist. Han anser att utvecklingen drivs framåt av klasskampen, att det finns en inbyggd motsättning i det kapitalistiska systemet som oundvikligen leder till att proletariatets och kapitalisternas intressen kommer i konflikt med varandra. Därför anser han att det ligger i hans intresse att slåss för sin klass och motverka den andra.
Människan är inte anpassad för att leva i så stora och avancerade kollektiv som vi gör idag. Hur många människor förstår sig t.ex. på den globala ekonomin? Jag gör det då inte ( planerar dock att läsa några poäng nationalekonomi på högskolan).
Det här leder till att politiken blir förenklad och förs på en alldeles för låg nivå, helt enkelt för att människor inte kan ta ideologiska beslut om hur samhället ska förändras, eftersom de inte förstår sig på det.
Notera dock att jag inte påstod att just marxisten eller liberalen inte förstod sig på samhället, jag använde bara exemplet för att visa att det råder större oenighet en tidigare.
Edit: Glömde ett inte.
Vet inte om dina ovanstående tankar är direkt influerade av den filosof jag först associerar till när jag läser detta, annars kan jag åtminstone rekommendera att du läser
Putnam. Han har på djupet problematiserat vårt moderna samhälle, och den påverkan globaliseringen haft. Väldigt intressanta tankar som förtjänas att dryftas. Återigen kanske ämne för en annan tråd?
Hursomhelst, intressanta inlägg av
Skepparkrans!