Citat:
Ursprungligen postat av
HansVonFreudhaus
Vad den här serien visar mest är ju hur lätt de flesta människor har till att fylla sina hjärnor med oxytocin, dopamin, beta-endorfin och serotonin och andra substanser för att få känslan av att de är kära och att det går att inbilla de flesta som närmat sig 40 att de hittat sin "soulmate" i princip vem som helst egentligen. Om någonting visar det hur låga krav folk har på sin partners intellekt, personlighet och allt utanför det fysiska.
i den här serien är det 15-16 kvinnor.
Sattes jag själv inför endast 15-16 utvalda kvinnor skulle jag sannolikt ha svårt att finna ett intresse i ens någon av dem. Är det tänkt att man ska spendera resterande del av sitt liv med en person skulle jag garanterat behöva ett enormt större urval att välja bland. Skulle jag ställas inför en 1000 st kvinnor i en för mig lämplig ålder så kanske jag skulle kunna hitta 1-3 st kandidater jag hade något större intresse för. Men endast i en 15-16 st är inte sannolikt. Och blir man dissad av en man precis påståtts hållit som sin livs kärlek, så kan de i många fall bara hitta en annan partner en kort stund senare som de kan betrakta som sitt livs kärlek.
I det här programmet finns det dock bara 15-16 män och kvinnor och välja på och fantastiskt nog lyckas de flesta tycka sig hitta sin livs kärlek efter bara någon dag. Och i många fall lyckas deltagarna hitta flera stycken killar eller tjejer de kan tänka sig att gifta sig med och säga "jag älskar dig" till trots att de bara pratat några timmar med varandra.
Det är någonting tragikomiskt över folk som närmar sig 40 men som rent mentalt fortfarande är infantila barn i sinnet.
Brukar inte vara många par som håller ihop efter sådana här program.
Men hela grejen att man måste hitta en perfekt "soulmate" bland tusentals kandidater är bullshit. I princip ingen har sådana valmöjligheter i riktiga livet heller.
Som man handlar det mer om att ta en tjej som är attraktiv och har okej personlighet och sedan lära upp henne hur hon ska vara en bra flickvän eller fru, man skapar sin perfekta partner.
Och en kvinna behöver bara någon som är bättre än henne och som hon tycker är bättre än henne som kan leda henne rätt. Sen bygger man upp något bra tillsammans.
Men sen blir det ju kognitiv dissonans när narrativet man tror på är att man måste hitta "the one" och man hamnar i ett sådant här program. Då blir det att man bygger upp en falsk verklighet och ljuger för sig själv om att den andra är den perfekta partnern och att man älskar den, innan allting vanligtvis kraschar. Man ser ju i poddarna att de bygger upp orealistiska idealbilder och sedan blir de ofta besvikna när de träffar den riktiga människan.
Nästan allt de säger till varandra när de träffats är flera lager av falskhet som döljer den riktiga sanningen, att de antingen bara vill knulla eller att de inte är sexuellt attraherade av den andra.