Skäms ni för billiga bilar eller är ni malliga för dyra - är exklusiva bilar fåfänga?

Olika människor har olika värderingar. Svårare än så är det väl inte.

Det finns ju dom som lägger 100 tusen kronor på en kläd-outfit samtidigt som dom förmodligen känner sig malliga när dom glider fram på Stureplan.
Sen finns det dom som handlar kläder på Ge-kås för några hundralappar och inte skäms för det.

Det finns dom som lägger 10-20-30 miljoner på en bostad när man i själva verket lika gärna kan bo i en gammal kåk för 500 tusen kronor.

Det finns dom som lägger en stor mängd pengar på dyra resmål någonstans långt bort och det finns dom som nöjer sig med att åka till Böda Sand på Öland.

Olika värderingar helt enkelt... och sannolikt också olika ekonomiska förutsättningar.

Personligen så finns det ingen bil som jag skulle skämmas över att köra.
Och inte känner jag mig heller speciellt mallig över att köra en dyr bil.

Jag stod stilla andra krockade med mig.

Jag kör inget annat än solblekta rostiga 30 år gamla Volvo 740s eller 940s.
Skäms inte, jag vill bara ha komfort och inga bekymmer. Enligt mig är fina bilar bara bekymmer.

Konstig tråd.

Jag kör en dyr bil för att jag är bilintresserad och värdesätter bekvämligheten. Bryr mig inte om vad andra tycker.

Jag har en billig kaffemaskin för det är bara koffein för mig. Jag antar inte att folk med dyra kaffemaskiner har dom för att skryta, utan för att dom är kaffeintresserade.

Har ett flertal dyra och udda bilar själv. Men hur jag ser på andra och deras bilar har inget att göra med hur dyra de är. Det handlar bara om medvetenhet.
Jag ser ner lika mycket på nån i en gammal sliten Volvo V70 som i en helt ny Tesla. Båda kategorierna är helt omedvetna och kan inget om bilar.
Kan se upp till nån som åker i en gammal Renault 4. Medvetet bra val. Men väldigt billig bil.

Kan du utveckla vad ”omedvetenhet” handlar om och vad problemen är med en gammal v70 eller ny tesla?

Det var då jävla otur Lasse!

Å andra sidan har jag också krockat med diverse bilar och väggar och mopeder utöver dessa tre tillfällen när andra krockade med mig.

Ja det är inte svårare än så, jag har både billiga och dyra bilar, har lika roligt med billig som dyr.

Körde en gammal Ford i 16 år tills elektroniken rasade vid 40 000 mil. Kör nu äldre bilar (en från 2004 och en från 2013). Skulle kunna köpa en dyrbil kontant, men har absolut inget behov av att stila - kör mest och handlar och en massa byggmaterial och annat.

En fin, dyr bil signalerar att man har gott om pengar. I de flesta fall är jag kund och har märkt att hantverkare och andra tror att jag är fattig och håller nere fakturorna (eller i alla fall inte saltar dom).

I ett yrke där det är viktigt att vara framgångsrik, kan det dock vara bra att ha en hyfsat fin bil. Exempelvis om man är företagskonsult och glider in på parkeringen till ett företags huvudkontor; då skulle en otvättad Volvo 240 väcka misstankar. En hyfsat ny Volvo V90 hade väl varit okey.

Jag kan förstå att många människor gillar fina bilar. Har flera i min närhet. En lustig kille jag känner kör bara Porsche och han kör gärna 200+ km/h på nätterna på motorvägen. Han är en enstöring och hans största intresse är frimärken (dyra sådana förstås). Brukar föreställa mig honom komma flygande, körande ifrån polisen och upp i lägenheten och sätta sig vid sitt skrivbord, ta fram frimärksalbumet, ett förstoringsglas och en pincett.

En annan kille har alltid nya tyska bilar i miljonklassen. Och Rolex-klockor. Hans liv är dock torftigt och det är helt klart att bilen och klockorna (och kläderna) är en kompensation och hans sätt att visa framgång.

En tredje med en splitter ny XC-90 är en rik granne med fru och barn. För honom spelar det ingen roll vad grejerna kostar och då kan man lika gärna köpa det som man tycker är det bästa.

En fjärde kör Rolls Royce, är med i Motormännen och Rolls Royce-klubben. Har ett exklusivt visitkort med överdrivna titlar. Han har alltid varit mån om att framstå som mycket framgångsrik. Han är trevlig, men saknar helt självinsikt. Hans arbetskamrater fnissar åt honom i smyg.

Sedan alla som har vanliga, fina och hyfsat dyra bilar i halvmiljonklassen. De jag känner är i allmänhet hantverkare eller egenföretagare.

PS. Är egentligen inte intresserad av bilar. Men hade jag haft ett stort varmgarage hade jag säkert haft ett par roliga bilar där. Samtliga i enkelt utförande utan en massa elektronik. T.ex. en Renault Mégane Cabriolet från 2001. Eller en Hummer H1 eller H2. Eller varför inte en Volvo TGB 13. Eller en Saab 900 från 1980-talet i nyskick. Såna bilar.

Amerikanska bilar är rätt basic, förhållandevis. Det enda säkerhetsgrejer den har är de vanliga abs, antispinn och antisladd (vilka går att ha i olika lägen beroende på hur mycket antisladd man vill ha, eller stänga av helt) samt pipljud när man backar före nära nått (dock bortkopplat för tillfället)

Busenkel att serva och mecka med också.

Den gamla gick nyss igenom besiktningen utan anmärkning.

Det är väldigt roligt hur precis ALLA som svarar i denna tråden skriver något i stil med ”nejnej det är inte viktigt vad man åker i / jag bryr mig inte vad folk kör” … och ändå nånstans i svaret så finns det med att de kör en dyr bil. Eller att de betalade minst 600 000kr för sin normala bil. 😄

Inte för att skryta men… *host* *host*

Det blir inte svenskare än så här!