Skäms ni för billiga bilar eller är ni malliga för dyra - är exklusiva bilar fåfänga?

Underbart drygt inlägg som sågar allt och alla med en gång.
Jag har aldrig åkt i en Rolls..får nog göra det.

Är det inte stor skillnad på hur bilintresserad ägaren är?

Att en person som verkligen gillar bilar köper en Porsche eller en tuff BMW anser inte jag direkt som fel. Jag höjer snarare på ögonen när man ser vanliga bostadsområden där det står bil efter bil som alla kostar en hel del och max är 3 år gamla. Jag är relativt säker på att väldigt många av ägarna till dessa inte direkt är intresserade av bil, men bara fastnat i tanken att man bör ha en ny bil ofta och att en "bra" bil ska kosta närmare en miljon.

På gatan där jag bor är det fullt av småbarnsfamiljer och noll "hobbybilar", så det framstår som ett lågt intresse för bil. Ändå står det XC90 efter XC90 med någon Model X här och där. För mig framstår det som mer galet att folk köper så dyr bil "på autopilot" än att en bilnörd/entusiast kan tänka sig att lägga en större del av lönen på bil än vad folk flest vill.

Det var händigt.
Min "Gamla/dyra" bil kan jag fixa och dona med, den nyare "dailyn" kan jag fan knappt öppna dörrarna på.

Massa säkerhetsskit, som att inte kunna backa med dörren öppen och sånt gay.

Jag skäms inte alls över att ha en liten bil. Tvärtom är jag stolt! Kör någon runt i en gammal bil så känner jag inget speciellt över det så länge den är någorlunda välskött. Det enda jag tänker är att det måste vara bökigt att köra runt i en bil från 2005 och nedåt. Hade jag haft en äldre, ej välskött bil så hade jag kanske skämts lite. Alla har olika budget dock så jag tänker inte mycket på det så länge personen som äger bilen verkar vettig.

Själv känner jag mig lite bättre att ha en bättre bil än majoriteten, mår bra att känna mig som kungen på vägen.

Jag har faktiskt funderat på det där med "Påfågelsgrejjen".

Man har en bil som är opraktisk, livsfarlig, dyr, obekväm, eller liknande, men det är JUST för att man saknar tak eller något som man har den.

"-kolla, jag har såna jävla marginaler att jag kan slänga x-kronor på en jävla leksak, in Yo face!"

Jag skulle aldrig någonsin få för mig att köpa en dacia oavsett vad folk tycker här inne om bilen. Jag kör en Audi RSQ8 och en e-tron GT betalda och klara. Komforten och säkerheten är naturligtvis i en helt annan klass än i en dacia. Skulle hellre köpa en japansk bil som är några år gammal än en ny dacia.
Vad menar du med att skriva "dyrare än vad de behöver"? Det handlar väl inte om priset, det finns många andra parametrar man tar hänsyn till när man väljer bil.
Skäms inte det minsta för mina bilar trots att dom kostade 2,5 miljoner tillsammans, varför skulle det vara pinsamt?

Jag väljer gärna ett "lite finare märke" som har några år på nacken, det brukar vara mycket bil för pengarna.
En ca 10 år gammal Mercedes med få mil och endast en tidigare ägare är vad jag kikar efter, gärna en standardmodell med så lite utrustning som möjligt som kan krångla och orsaka dyra reparationer.

Tar som regel aldrig lån för att köpa en bruksbil, så vi tänker nog lite lika fast går olika vägar.

Social status och stratifiering är en sak, verkligheten är en helt annan. Dom har inte mycket gemensamt.

Christer Fuglesang, som är en ytterst kompetent person, och vunnit uttagningar till avancerat arbete med partikelacceleratorn i Cern samt slog över 6000 medtävlande kandidater i att bli tränad för rymdfärd-programmet av NASA, han sålde nyligen sin bruna SAAB 9000 årsmodell 1988.
Man kan dra hur många såna exempel som helst. Kompetens och social status är helt olika saker, ofta helt utan koppling till varandra.

Många statistiker har lyft fram det faktum att ekonomiska bilmärken som Kia, Skoda, Toyota m.fl. är de märken som förekommer minst i bilreparationsföretag, och när dom väl gör det så kostar dom dessutom minst att reparera. De som toppar listan på förekommande i bilreparationsföretag är just dom tyska prestigemärkena, och dom kostar dessutom i snitt 5 gånger mer att reparera.

Varför skulle någon köpa en bil som kostar mer i inköpspris, behövs repareras oftare, och kostar mer att reparera? Jo helt enkelt för att bilmärket/modellen är förknippat med en social status och man vill att bilens status ska avspeglas på en själv som ägare.
Ibland slår den status-indikationen runt 180 grader t.o.m. Dvs den framkallar tankegången att "om den är dyr, så finns det skäl för det", och man har inte efterforskningsbenägenheten eller personliga erfarenheten av hur mycket bilar i genomsnitt brukar kostar att köpa/äga, så därför tar man bara kostnaderna för vad dom är och tycker inte det är konstigt. Man förstår inte hur höga kostnaderna egentligen är.

En ny Volvo kan kosta 200,000 kronor. En ny Ferrari kan kosta 2 miljoner. Så eftersom Ferrarin kostar 10 ggr mer än Volvon, så innebär det att Ferrarin är en 10 gånger bättre bil. Och om inte, ja då vet ju Ferrari att dom begär för bilen än den är värd, och så kan ju inte ett så prestigefullt märke göra, för då hade dom ju aldrig ens blivit prestigefulla från första början. Eller hur?

Jag har lite tur som jobbar med- och därför umgås i kretsar där folk skiter i hög grad vad du kör för bil - åtminstone så länge du inte kommer i en totalt färgsliten och nedrostad Trabant med trasig ljuddämpare typ. Men man har samtidigt fått lära sig den hårda vägen, att alltför många människor går på det där med prestige och status-köret, och det kan faktiskt ha en betydelse ifråga om etablering och arbetstillfällen. Så tyvärr måste man ibland sänka sig till nivån att vara 'lite lätt och nonchalant flashig', när det så förväntas. Som tur är slipper man själv det ofta. Folk som jobbar för att etablera sig som högstatus säljare och reklamare däremot, där måste man flasha skiten ur sig hela tiden.

Jag körde en Lamborghini Countach en gång, på en asfaltsbana. Jag är mellan 1,80 och 1,85 lång, så jag fick sitta med sidolutat huvud för få plats och inte slå svålen i taket. Man hörde mycket av bilens motorljud och även mekanik inne i kupén under körning. Och gasen var utformad så att den hade massor med motstånd först, och sen - bortom en viss tröskel - så närmast bara föll den mot golvet. Var typ utformad för full gas, typ. Det, kombinerat med förhållandet motorstyrka/vikt/breda bakdäck, gjorde att bilen kunde sticka iväg så bakhjulen närmast släppte mot underlaget, så fort man kom till läget då gasen bara gav efter. Det var smått omöjligt för en normal bilförare att köra bilen som folk - i synnerhet på ettan och tvåan - bortsett från hur högljudd. liten och obekväm den var.
För att få statusen att köra runt på det viset jämt, hade man behövt punga ut med en väldigt stor summa pengar.

En bil är bara en bil. Mer intressant är att se en bil tillsammans med sin ägare. Några exempel:

Dyr sportbil + hantverkare = snubbe med fett billån som jobbar mycket svart och övertid och som aldrig kommer bli rik fast han tror han redan är rik.

XC90 + förälder = akademiker som maximerar det bostadslån de kan få av banken så att de kan framstå som framgångsrika men egentligen lever på lån och har det jävligt stressigt hela tiden.

3år gammal BMW + blatte = pizzeriaägare där bilen är viktigare än allt, kvittar att familjen trängs på två rum o kök i orten.

Osv

Låter mer som att du krockat i andra 3 gånger, sannorlikheten att det är åt andra hållet är nästintill obefintlig.

Allt beror på vad man använder bilen till, åker man mycket i jobbet och har kollegor mm i bilen så vill man såklart, fåfängt nog, signalera något med bilen man kör.

Föreeagsleasar och föredrar dyra stora tyskar man kan sitta 4 fullvuxna i utan problem som är välisolerade och komfortabla att åka i.

En vardagsbil kan med fördel vara liten och billig, en ny bil är alltid bättre än en begagnad bil